Bonuspappan Svår....

Ja han vet om det. Han vill såklart ha sina barn jämt men ser oxå att det vore bra för vår son att komma efter sin träning på kvällen då det är närmre till oss. Det handlar bara om en kväll innan han egentligen ska komma. Så torsdag kväll istället för fredag efter skolan

Men han har lämnat beslutet till mig och min man såklart. Önskar bara att min man kunde förstå att detta inte kommer att påverka honom särskilt mycket....

Jag har uppfattat det så att pojken vill bo hos er mycket mer pga bättre bostadsförhållanden. En extra kväll i veckan hos er är ingen big deal.

Går det att ge och ta och kompromissa med barnet och sambon? Kan barnet komma lite tidigare och lämna lite tidigare? Kan du och sambon få mera mysig tid tillsammans, nya aktiviteter osv?

Vi gör massor av mysiga saker plus att vi har aktiviteter tillsammans. så det är inte där skon klämmer..

Här har vi 5 barn av olika åldrar, 2 är mina, 3 är mina bonusar. Under de år vi bott ihop så har saker ändrats drastiskt från att alla bodde v.v. till att en bor heltid här, 2 fortsatt med varannan vecka men ibland inte samtidigt utan motsatta veckor och de andra två har haft en längre period när de enbart är hos den andra föräldern v.h. Med andra ord måste alla föräldrar (bio eller bonus) inse att saker förändras under åren. Man kan inte anta att bara för att det kanske är v.v. när man träffar sin nya, kommer det vara så tills barnet flyttar hemifrån. 

Man måste utgå från barnens sits och varför det behövs en förändring. Ju äldre de blir så märker de förstås också hur det blir bäst för dem. 

Om din partner enbart säger ifrån för att han är van att det är på ett visst sätt så duger inte det som anledning. Kan han inte gå med på att testa de du säger i några veckor så kanske han inser att det inte var så mycket? Det handlar ju inte om små blöjbarn han måste ta hand om precis. En. tonåring kan givetvis sköta sig själv om ni två vuxna ska göra något på egen hand. 

Hoppas TS har läst dina tråd och andra inlägg och hon vet att dina barn vägrar umgås med dig.

Det är såklart viktig information innan TS bestämmer om hon ska lyssna på dig , eller på föräldrar som har ett fungerande bra relation med sina barn.

Det stämmer inte. Rätt illvilligt skrivet av dig och det visar väl på dina tankar om barn och föräldraskap. Hyser du agg mot många, eller är det bara i din anonymitet?

Min stora pojke bor hos mig sedan i höstas. Mycket påverkad av att behöva ta hand om mamma i nån sorts halv social isolering i många år. Han har haft det så förvirrande och berättar ledsamma saker om mammas umgängessabotage och psykiska misshandel i många år. Jag kan berätta mycket. Han och jag försöker rädda lillasyster från att i onödan helt blockera bort halva sin släkt som älskar henne och haft utmärkta vanliga relationer med henne tills skilsmässan skedde.

Jag har i min nya familj, bland släkt och många vänner, samt av jurister och numera även den underliga socialtjänsten alldeles utmärkta omdömen om mitt föräldraskap. Svårigheter med mjuka men viktiga gränser, samtal och förståelse samt kompromisser och respekt är något som vi måste arbeta med allihop.

Att ha en exfru som hatar oss andra, vägrar samverka och använder sina barn som verktyg för onödig hämnd år efter år slipar oss andra till att visa tålamod, sätta gränser och vara rädd om kärlek och barns utveckling mot glad självständighet.

Det är svårt och viktigt, precis som TS tråd visar på.

Det är såklart viktigt att ha en dialog men när man går in i ett förhållande där det finns barn så hoppas jag att man förstår att förälder är man på heltid alltid. Saker förändras i livet ständigt. Man har såklart rätt till sina känslor men man måste också tänka på andra.

Det handlar om en kväll tidigare, det är oresonligt att bli sur över det. Även om det hade handlat om längre tid. Förstår din sambo att han sätter dig i ett känsligt läge där du får må dåligt över att välja mellan honom och din son, dessutom över en kväll. Tar han hänsyn till dina känslor? Tar han hänsyn till din sons?

Det kan komma en dag då dina söner vill eller behöver bo hos er ännu mer. Hur kommer han reagera då och ska inte du kunna känna att han är med dig i livets upp och ner och förändringar?

Jag hoppas det löser sig bra för alla men speciellt för din son då han ändå är fokus i detta.

Tack för ditt svar! Jag vet faktiskt inte om han riktigt förstår vad som händer inom mig, jag blir ju väldigt sårad. Jag skriver om detta för att höra vad andra tänker då jag ibland tvekar på min egna känsla ang detta, då jag tänker att ifall han verkligen brydde sig om mig så skulle han förstå... han kanske inte har den förmågan, eller så förmedlar jag fel... Försöker förklara för honom men då slutar det med att han vänder det till att det vore jag som inte förstår honom. Samtidigt har han nu sagt att jag får bestämma huruvida jag ska göra bara jag säger till så fort jag bestämt mig. Jag har bestämt mig för att låta min son komma en dag tidigare. Det får bära eller brista. Måste sätta min son först denna gången... tror att jag kommer ångra mig bittert annars när jag blir äldre och mina barn flyttat ut. Min man måste ju försöka förstå, då kanske nån dag det är hans dotter Som kanske får samma behov, och då skulle jag aldrig säga nej till henne.

tänk att känna sig så ovälkommen i sitt eget hem som tonåring.. nja, du har bara de här sista åren med dina söner. Ta vara på deras sällskap och visa att dom ALLTID är välkomna i SITT HEM, även efter de flyttat

makar kan man byta ut, men du kommer alltid vara mamma

Tack för ditt svar. Så är det! Men önskan är att slippa välja... men jag ska stå på mig och så får jag se vad tiden har att utvisa.. kram till er alla som svarat

Jag tycker du gjort rätt val, du har ju också pratat med honom innan så du har ju visat respekt genom att diskutera med honom. Som sagt just nu handlar det om en kväll.

Tycker du kan säga till honom att du skulle acceptera det samma gällande hans barn, om du inte redan gjort det. Du ska inte tveka på dig själv, om du följer ditt förnuft och vad du tycker är rätt så kommer det bli bra. Det är ju rätt osannolikt att du skulle ångra detta i framtiden. Att du ställer upp för ditt barn är liksom inte fel. Hoppas det blir bra för er alla, och att din man kommer till insikt.

Nej, barn har inte rätt att välja fast boende vid 12 års ålder - det är ngt föräldrarna skall komma överens om, alternativt få en dom på.

Dessutom kan ett barn naturligtvis inte flytta in hos ngn, även om föräldern bor där, mot den som äger bostadens vilja. Det räcker inte att föräldern vill det.

Som bonusförälder hade jag tyckt det var jobbigt med sk öppna dörrar, där barn kunde dyka upp utan förvarning oavsett vems vecka det var.

Men med lite framförhållning, kommunikation och respekt från alla inblandade anser jag att även "lösa" överenskommelser går att lösa.

Att ha en fast överenskommelse, oavsett antal dagar borde absolut gå att leva med (även heltid enligt mig då..).

Även om sonen skulle vara några dagar extra hos er varje vecka, fast överenskomna, så finns det ju ändå tid över för din man att ha egentid..

Men, jag som förälder hade nog faktiskt, om möjligt, sagt att han antingen får leva med det, och bete sig trevligt, eller flyttat.. men - då finns det naturligtvis andra saker att ta med i beräkningen. Har ni gemensamma barn? Kommer ni att kunna bo i närheten av vänner och skola vid en separation? Hur nära står era respektive barn varandra, blir det som att dela på syskon? Går din sons pappa med på att sonen bor mer hos dig?

Det är mkt att tänka på runt, inte "bara att", men nej jag hade som förälder haft svårt att acceptera den åsikten från en partner.

Tack alla som tagit sig tid att svara! Det ger mig många reflektioner och funderingar och känner mig stärkt i mitt beslut.

Tack alla som tagit sig tid att svara! Det ger mig många reflektioner och funderingar och känner mig stärkt i mitt beslut.