Som bonusförälder hade jag tyckt det var jobbigt med sk öppna dörrar, där barn kunde dyka upp utan förvarning oavsett vems vecka det var.
Men med lite framförhållning, kommunikation och respekt från alla inblandade anser jag att även "lösa" överenskommelser går att lösa.
Att ha en fast överenskommelse, oavsett antal dagar borde absolut gå att leva med (även heltid enligt mig då..).
Även om sonen skulle vara några dagar extra hos er varje vecka, fast överenskomna, så finns det ju ändå tid över för din man att ha egentid..
Men, jag som förälder hade nog faktiskt, om möjligt, sagt att han antingen får leva med det, och bete sig trevligt, eller flyttat.. men - då finns det naturligtvis andra saker att ta med i beräkningen. Har ni gemensamma barn? Kommer ni att kunna bo i närheten av vänner och skola vid en separation? Hur nära står era respektive barn varandra, blir det som att dela på syskon? Går din sons pappa med på att sonen bor mer hos dig?
Det är mkt att tänka på runt, inte "bara att", men nej jag hade som förälder haft svårt att acceptera den åsikten från en partner.