Hotar att inte komma på begravningen

Jag gjorde det!

Jag har pratat med min syster och meddelat att jag inte kommer att be min pappa (eller nån annan heller för den delen) att avstå från att komma. Har också sagt att om hon avstår från att gå är det helt och hennes ansvar och inget jag eller nån annan ska belastas för. Herregud, vilket samtal. Men jag stod på mig.

Mamma tycker det är ok, hon vill inte ha en massa tjafs, och hon vet att mormor gärna skulle vilja att pappa kommer.

Känns skakigt, men så skönt!!

Tack för ert stöd :)

Modigt att du tog det samtalet då även om jag tycker det var din mamma som borde gjort det.

Vad så hon när ni pratade, vad var hennes reaktion?

Hur kommer du göra i framtiden? Med kalas och sånt? Fortsätta med två eller kommer du köra samma princip då?

Tycker det beror på bakgrunden till konflikten. Är det en allvarlig sak pappan gjort så kan det vara rimligt. Är det bara systern som är van vid att få som hon vill och konflikten handlar om något ytligt så får hon väl avstå begravningen på eget ansvar

Det är egentligen inte allvarlig sak i mina ögon, det är inga övergrepp, inget missbruk eller liknande. Två olika uppfattningar kring något, sårade känslor som sedan eskalerar med tiden eftersom de inte pratat och rett ut saken. Nu har en småsten blivit ett berg...

Hon hade nog inte väntat sig detta, hon tyckte att jag valde sida osv. Jag blev faktiskt arg med tanke på att jag ju faktiskt har "daltat" med henne i flera års tid.

Så tyvärr avslutade vi inte samtalet på så bra termer, men jag kommer stå på mig, jag känner ju att detta inte är vår tillställning, utan det är för vår lilla mormor.

Känner verkligen igen det där med "valt sida" så fort man säger emot. Min fru håller på så där med sin syster. Jag ger systern däremot motstånd vilket gör att jag är den som blir hatad för att "förstöra " relationen mellan syskonen. Jag fick min fru att säga emot en gång och då blev det världens liv. Hon skrek verkligen i telefonen när vi firade ett av barnens födelsedag.

Nu är det visst mitt fel att våra barn inte vill träffa henne heller.

Finns det någon bot för den typen av människor?

Är det din svägerska som lägger skulden på dig för att barnen inte vill träffa henne?

Det känns som att det så snabbt blir så dramatiskt, både i min ursprungsfamilj och i min systers nya familj. Så lätt att skära av folk till höger och vänster, domdera och styra.

Och så idioter som jag som låter mig hunsas. :)

Håller med om att det här inte är upp till dig att lösa, men vill du säga något skulle jag säga till din syster att en begravning är inte rätt tillfälle att vara småsint och egotrippad. Hon har ingen rätt att diktera vem som ska få komma.

Hon behöver inte ens prata med er pappa på begravningen, men det är så oerhört lågt att göra en stund som handlar om att minnas er mormor att istället fokusera på hennes och pappans gräl.

Självklart ska både din syster och pappa få gå på begravningen om de vill. Din syster får helt enkelt växa upp, inse att allt handlar inte om henne och skärpa till sig.