Invandrarföräldrar hjälper inte till inom idrotten

Att se till att sitt barn kommer till och från aktiviteten ser jag ändå som ett minimum. Lite samkörning då är ju positivt eftersom då behöver inte alla föräldrar alltid köra. Men precis, över min död kropp att jag står i en kiosk på kvällar och helger, det var det jag pluggade i fem år för att slippa. Anställ någon ungdom för en billig peng!

Det kanske var olika beroende på var man bodde. Nu handlar det inte om en bingolott i veckan och kakor en gång om året i alla fall det är betydligt mer. 

De flesta föreningar är ganska små med 200-300 medlemmar och en styrelse som består av barnens föräldrar. Du kan väl inte mena att de ska anställa folk och ha arbetsgivaransvar.

Har barn som är med i fotbollsklubb och där har varje lag 1-2 veckors kiosk tjtjänst varje år. Det brukar bli ett pass på 2-3 timmar för varje barn.

Det är givetvis ingen som tycker det är kul att jobba i en jävla kiosk men för att hålla avgifter nere och kunna ha en levande klubb så har vi en kiosk.

Tror vi brukar sälja för ca 2000kr på helgdagar. av det är ca 50% vinst.ska du då han en anställd som som står i kiosken så blir det inget över till klubben.

Ett tips är att du själv anlitar en ungdom för en billig peng de gånger du själv ska ha din kiosktjänst.

Du har inte spelat i en klubb själv va?
Hjälper ingen till så kommer det inte att finns någon fförening att vara med i. Och det är nog inte så kul att behöva sluta spela basket och inststället börja med innebandy och föreningen lägger ner.

Det blir en del tid ja men å andra sidan har man satt barn till världen och vill att de ska göra något på sin fritid så är det så föreningssverige fungerar. Det kostar att ha en förening och det bygger på medlemsavgifter, viss form av bidrag och sedan föräldrars ideella insatser. Det är så man får det att gå ihop idag.

Med barn följer ett visst ansvar, får du inte din tid att gå ihop så får du klura på det själv om du nu vill att dina barn ska vara aktiva i något eller inte. Får du inte ihop ditt schema så får dina barn vara utan någon aktiviteter, om du inte hyr in någon som löser det åt dig förstås.

Som skrivs ovan är det problem med mindre föräldraengagemang på många håll. Finns säkert olika orsaker. En är förmodligen att aktiviteten nu är en av många. en annan att aktiviteter tar mer tid än tidigare. Tidigare kanske man hade scouterna eller orienteringen eller fotbollen, och i den var alla i familjen engagerade. Nu kan varje barn ha mer än en aktivitet och syskonen  ofta olika. Jag ser "skräckexempel" med barn som har tre fotbollsträningar i veckan och bortamatcher var och varannan helg, inget vinteruppehåll. Och då talar vi EN aktivitet för ETT barn.

Vad beträffar "invandrarföräldrar" kan det givetvis föreligga en kulturskillnad. Förmodligen samma kulturskillnad som mellan dagens fixa- och skjutsafamiljer och tidigare generationers "ut och sparka boll och håll dig ur vägen"-familjer. För inte är det ett nytt fenomen att föräldrar inte lägger en massa tid på barnens sportaktiviteter. Enskilda föräldrar har alltid engagerat sig, som hjälptränare, bakat etc men långt ifrån alla. Vad gäller just bakning beskriver en kompis hur de är flera som går till Ica och köper bullar för att sälja när det är deras obligatoriska tur att bidra till bandyklubbens fik. Äldre klubbtanter kommer med gliringar men som kompisen säger, jag bakar ju inte till familjen heller.

Dock är det sällan uttalat av en klubb eller förening vad som i så fall krävs utöver medlemsavgift och att gå på träningar/aktiviteter. Mer eller mindre uttalade förväntningar finns säkert men så länge de inte är uttalade är de dolda och gör det  svårt för föräldrar att ta ett informerat beslut ifall det är en aktivitet som funkar för familjen. För den vars egna erfarenheter av aktiviteter är ensemblespel för fyrtio år sedan är det kanske inte helt lätt att veta vad som krävs i en fotbollsklubb 2020 till exempel.

Nä det är klart. Vad som behöver göras och vad man behöver hjälpa till med ändras också över tiden. Ena året ska man arrangera DM och då krävs det stora insatser med matservering och annat medans andra år är det inget extra som händer.

Men det känns som det är ett väldigt hat mot föreningslivet här på familjeliv. Många av dom som har starka åsikter verkar själva aldrig varit med i en förening när dom själva va yngre.

Jag är föräldraledig nu men skulle ändå inte haft tid eller ork att engagera mig i idrott i en sådan utsträckning som det många gånger krävs. Jag förstår ärligt talat inte hur två heltidsarbetande föräldrar får det att gå ihop. Hur hinner man med läxor, laga middag, hushållssysslor m.m och hur hinner barnen med kompisar och det viktigaste, fri lek osv. Jag fattar inte. Jag känner knappt att vi hinner och då är jag igång hela dagarna från morgon till kväll. De få gångerna som det finns tid behöver jag lägga den på återhämtning. Annars skulle jag gå under av utmattning. Är redan stressad till tusen. Mina barn får gå på aktiviteter som inte kräver något större engagemang från oss föräldrar då det inte finns tid eller ork. Tror ändå de föredrar att inte ha sönderstressad föräldrar i slutändan. De får gå olika kurser inom kulturskolan istället eller idrott som inte kräver något större engagemang helt enkelt. Finns det inte tid och ork så finns det inte.. Jag kan inte klona mig själv, jag räcker inte till. Och jag har tre barn om någon undrar, inte åtta..

Jodå, nog är det allt uttalat från föreningarna vad som förväntas av föräldrar. Det görs alltid av de flesta föreningar men det gäller då att 1. Föräldrarna kommer på informationsmötet 2. Att föräldrarna tar till sig av det som sägs och bestäms.

Min erfarenhet är att det tenderar till 20/80. 20% av föräldrarna försöker så gott de kan engagera sig och 80% låtsats att det regnar och tycker att föreningsliv är gratis barnpassning.

Att skylla på att det är inte är uttalat och dolt är heller inget argument. Du har ett egenansvar som förälder att söka information om vad som gäller för just den föreningen som du vill deltaga i. Tyvärr tror många föräldrar idag att någon annan ska ha det ansvaret, frågan är vem någon annan är.