Invandrarföräldrar hjälper inte till inom idrotten

Som skrivs ovan är det problem med mindre föräldraengagemang på många håll. Finns säkert olika orsaker. En är förmodligen att aktiviteten nu är en av många. en annan att aktiviteter tar mer tid än tidigare. Tidigare kanske man hade scouterna eller orienteringen eller fotbollen, och i den var alla i familjen engagerade. Nu kan varje barn ha mer än en aktivitet och syskonen  ofta olika. Jag ser "skräckexempel" med barn som har tre fotbollsträningar i veckan och bortamatcher var och varannan helg, inget vinteruppehåll. Och då talar vi EN aktivitet för ETT barn.

Vad beträffar "invandrarföräldrar" kan det givetvis föreligga en kulturskillnad. Förmodligen samma kulturskillnad som mellan dagens fixa- och skjutsafamiljer och tidigare generationers "ut och sparka boll och håll dig ur vägen"-familjer. För inte är det ett nytt fenomen att föräldrar inte lägger en massa tid på barnens sportaktiviteter. Enskilda föräldrar har alltid engagerat sig, som hjälptränare, bakat etc men långt ifrån alla. Vad gäller just bakning beskriver en kompis hur de är flera som går till Ica och köper bullar för att sälja när det är deras obligatoriska tur att bidra till bandyklubbens fik. Äldre klubbtanter kommer med gliringar men som kompisen säger, jag bakar ju inte till familjen heller.

Dock är det sällan uttalat av en klubb eller förening vad som i så fall krävs utöver medlemsavgift och att gå på träningar/aktiviteter. Mer eller mindre uttalade förväntningar finns säkert men så länge de inte är uttalade är de dolda och gör det  svårt för föräldrar att ta ett informerat beslut ifall det är en aktivitet som funkar för familjen. För den vars egna erfarenheter av aktiviteter är ensemblespel för fyrtio år sedan är det kanske inte helt lätt att veta vad som krävs i en fotbollsklubb 2020 till exempel.

Det finns väldigt många föreningar. Det går inte att utgå från att det fungerar likadant i alla. Nu har jag förvisso begränsad erfarenhet men där jag varit engagerad har det inte förekommit några informationsmöten för föräldrar. Det har funnits kortfattad info om verkamhetens mål på någon hemsida och resten har skett muntligt eller via infoutskick när ledarna tyckt det behövts.Men grejen är att det ofta inte finns några utsagda regler om vad som gäller för föräldrahjälp, utan att saker bara sitter i väggarna. Det står ingen info på hemsidor, ges inte när barnet anmäler sig eller börjar och om föräldern förhör sig innan barnet börjar kanske det inte sägs något alls eller sägs något löst om att "hjälpa till lite ibland".

När jag själv gick i barnverksamheter bestod förväntningarna på föräldrar i att göra garndockor till en julbasar en gång om året (vi barn och ledarna stod själva och sålde) så ungefär där låg mina egna förväntningar när jag fick barn. Jag förstår alltså inte via osmos ifall jag förväntas baka bullar, stå i kiosk, gå på sextimmarshajker  eller tvätta träningskläder för femton småttingar var sjätte vecka.

För den  som är van vid en viss verksamhet  är det kanske ändå självklart att föräldrar ska stå i korvkiosk en helg i månaden,  kränga torra kakor till sina arbetskamrater vid jul eller hux flux när barnet fyller nio antas hålla bil för att kunna turas om att skjutsa till bortaträningar två gånger i månaden  trots att verksamheten varit helt lokal (exempel jag hört) .

Alla verksamheter vare sig förväntar sig eller vill ha föräldrajobb. I mina barns aktiviteter har det inte varit mycket. Jag har själv inte haft problem med att sådant som att skriva fondansökningar till verksamhetens lägerverksamhet (flera av ledarna hade svårt att ens fylla i en blankett) eller att följa med som lägerförälder då och då.  Detta har jag uppfattat som ett frivilligt engagemang. "Felet" i sonens förra aktivitet var lite åt andra hållet. Engagerade ledare gjorde allt och det var knappt att föräldrarna informerades. Typ kommentar i förbigående om att "nästa helg åker vi till Nynäshamn på tävling och bor i stugby, NN kör".

Är det ett eller en stark förväntan att föräldrarna jobbar i verksamheten i större omfattning tycker jag nog att det bör vara utsagt  helst redan innan anmälan. För att det inte är självklart för alla och för familjerna bör veta vad som förväntas och välja att anmäla eller inte utifrån det. Och utan att föräldrarna behöver leka tjugo frågor.

Var du läste in det i vad jag skrev vet jag inte. Det är inget jag känner igen.Gäller det småsaker borde det inte vara större problem. Men efter vad jag hör förväntar sig mer än en klubb föräldraengagemang som tar väldigt mycket tid. Om det är så tycker jag att man ska vara tydlig med det, särskilt när föräldrar uttryckligen frågar. Alla föräldrar har helt krasst varken tid eller lust att lägga t ex ett par helhelger i månaden för att stödja aktiviteten för bara ett av barnen (ett exempel jag hörde om nyligen). Om detta behövs för att hålla verksamheten flytande bör man - tycker jag - vara öppen med det från början och inte köra skuldbeläggande i efterhand.