Nygift och otrogen
Anonym (Kvinna86) skrev 2020-02-08 11:12:02 följande:
Jag förstår inte riktigt ditt resonemang med att det går att lita på honom om han berättar för vår omgivning vad han gjort? Utveckla gärna..
Inlägg från: Anonym (Linda)
|
-
Jag tänker så här med att berätta för er familj och närmaste vännerna att det blir ett rop på hjälp. "nu orkar jag inte mer, hjälp mig nu, bär mig, hela mig, rädda mig, jag klarar inte det här själv"
-
Inte nödvändigtvis per automatik nej. Men du får bättre förutsättningar för att se om det han säger och påstår är sant eller inte och om det han kämpar för är rätt orsaker. Och vad det innebär för dina känslor. Att han berättar förändrar ju även vardagen för din del.Anonym (Kvinna86) skrev 2020-02-09 22:44:14 följande:
Så om vi berättar och han fortsätter visa 100% ånger är vi helt plötsligt på rätt väg menar du?
Fortfarande är det ju dina känslor som avgör. Om du efter två år fortfarande känner att det inte funkar så är det ju den sanningen du måste förhålla dig till och utgå ifrån. Oavsett om ni berättar eller inte. -
Fråga ett barn om det när det utsätts så får du se om det verkligen tycker att det är svart/vitt med svek... Vi som vuxit upp med föräldrar som svikit på olika sätt har en helt annan bild av saken.Bjoer skrev 2020-02-10 12:30:05 följande:
Nej, svek är inte svart-vitt och den aspekten avgör inte ensamt hur någon är som förälder.
-
Och precis samma sak gäller för alla vuxna. Alla vuxna utgår från sina förutsättningar och därför kan det givetvis inte vara svart eller vitt och hugget i sten. Även vuxna kan ha svårt att fatta livets komplexitet. Det är ju den här tråden ett tydligt exempel på.Bjoer skrev 2020-02-10 13:05:36 följande:
Att ett barn tycker det är svart-vitt betyder inte att det är det, bara att barnet inte förstår livets komplexitet.
Jag tror inte vi kommer någon vart i just det här, ärligt talat. För att inte kapa TS tråd så kommer jag inte svara mer.
-
Fast nej. Du måste fortfarande dra ur svar från honom efter 10 månader för att han inte säger det frivilligt alternativt ljuger och fortfarande måste du ha kontakt med henne för att se om det är något du missar. Det finns så mycket mygel, osanning och misstänksamhet kvar att det är sjukligt osunt.Anonym (Kvinna86) skrev 2020-02-10 22:40:49 följande:
Jag tycker dock att jag redan fått bekräftat att det han säger är sant. I snart ett år har vi upplevt ett helheten båda två. Hur förändrar det vardagen menar du? (Genuin fråga).
Så är det... det jobbiga är ju att det tar tid att fatta beslut. Antingen har jag om två år kommit över det och vi blivit starkare eller så har kärleken successivt dött. Oavsett är det lång väntetid..
Då har man banne mig inte kommit nån jävla stans och det han säger och visar är helt enkelt fel. Han försöker fortfarande komma undan ansvar och komma undan konsekvenserna genom att säga det du vill höra. Det betyder inte att det är sant allting.
Att berätta för omgivningen påverkar givetvis dig och din vardag rejält eftersom det ruskar om dina känslor. Du kommer plötsligt möta ännu en sida av din man du inte sett och dynamiken mellan er påverkas eftersom det är upp till bevis på allt han sagt till dig. Kommer han ljuga för sin familj och komma med bortförklaringar och skylla ifrån sig? Kommer ännu fler saker fram som ingen vet? Att du berättar om hur du mår och att du inte orkar mer skapar också reaktioner hos era familjer... Etc etc.. Allt det där påverkar ju direkt även dig och din syn på det du trodde att ni hade. Det sätter igång en massa saker. Bra som dåligt. -
Du lämnar inte för att du fortfarande lever i förnekelse och stoppar huvudet i sanden.Anonym (Kvinna86) skrev 2020-02-13 17:31:05 följande:
Ja då kommer det så klart komma fram men lämnar jag inte honom så vill jag inte att det ska komma ut.
Jag stannar inte av feghet utan av kärlek. Jag älskar honom. Vi älskar varandra. Det gör det också väldigt mycket svårare att lämna.
Nej jag kanske aldrig kommer glömma och fortsätta grubbla men någonstans måste det ju också gå att gå vidare, att lägga detta bakom sig, oavsett vad jag väljer. Och vissa kan ju förlåta ett svek som detta så varför inte jag? Men eftersom jag inte lämnat måste ju något i min kropp också skriva ja?
Att lämna innebär att sanningen måste komma fram. Och det är ni för fega för.
Det har ingenting med kärlek att göra utan om desperation. -
Så i din värld är det han gjort inte så farligt trots allt? Det finns alltså värre svek du inte kan förlåta, men vad i så fall är värre än detta?Anonym (Kvinna86) skrev 2020-02-13 19:41:20 följande:
JA han riskerade allt för henne, inte bara för sex utan för henne, en annan kvinna! Jag vet! Han valde det. Men varför kan han inte förtjänas att försöka förlåtas? Han är så mycket mer än sin otrohet och det gångna året har varit fruktansvärt för oss båda även om han orsakat det. Vad tycker du jag ska göra då? Förutom lämna eller basunera ut allt.
-
Här kan du läsa lite
www.familjeliv.se/forum/thread/60227661-ni-som-forlatit-otrohet-hur-blev-det-sen -
-