Anonym (Linda)

Tue 14 Jan 2020 19:24

2237 svar

Nygift och otrogen

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-14 18:26:01 följande:

Jag tycker du gör komplexa saker för enkelt. Jag tror att man kan älska någon och ändå vara otrogen...

Och då kommer du aldrig någonsin kunna lita på honom igen.

Ja det finns folk som är otrogen bara för att de kan. Och det är dessa människor som kommer förbli notoriskt otrogna eftersom de aldrig ser någon orsak till att hålla sig trogen. De kan älska sin fru och ta hand om familjen exemplariskt men kommer alltid söka efter spänningen och andra kvinnor. Blir de påkommen gör de avbön och köper frun en ny bil, gör henne gravid, åker utomlands eller något liknande och sen om en liten tid är det dags igen för nästa kvinna... Och så börjar det om igen..

Anonym (Linda)

Wed 15 Jan 2020 16:13

#344

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-15 15:49:43 följande:

Men det är ju inte så enkelt!! Jag vill ju vara med honom, han är min livs kärlek. Hur ska jag kunna välja bort honom? Mitt liv rasar ju oavsett.

Jag hade ju aldrig gift mig om jag inte verkligen älskade honom och trodde på vår framtid. Det är så lätt att säga lämna men så väldigt mycket svårare att göra det.

Han har redan valt bort dig... Han gjorde det valet åt dig. Det finns inget kvar att välja på.

DU älskade honom ja när ni gifte er .. Men uppenbarligen gjorde inte han det.

Anonym (Linda)

Wed 15 Jan 2020 19:18

#352

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-15 18:56:57 följande:

Men det gör ju inte att jag slutar älska honom! Önskar det vore så enkelt att jag slutade med det. Jag vill bara att han ska lämna mig samtidigt så är jag så nedbruten och tror inte jag klarar mig utan honom!

Du tycker alltså att du förtjänar en otrogen man? Har du så låga tankar om dig själv att du inte har någon självkänsla?

Och gissa vem som förstört din självkänsla?

Kanske är det just detta som är pudelns kärna? Att du dras med taskigt självförtroende och dålig självkänsla att det därmed var ganska enkelt för honom att vara otrogen för att han visste redan då att du aldrig skulle lämna honom?

Anonym (Linda)

Thu 16 Jan 2020 08:45

#380

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-16 07:50:29 följande:

Han tvingade henne aldrig till abort men gjorde klart att han inte ville ha något med henne och barnet att göra, att hans fokus var på hans riktiga familj. Det är ju ett val för mig.

Jag försvarar inte hans otrohet, det var det absolut värsta han kunde göra. Konsekvenserna har blivit sorg och smärta.

Ja jag hör hur det låter. Han låter inte som en drömprins direkt... men hans ånger framkommer inte i berättelsen. Rädslan att förlora mig och vår dotter. Skammen. Kärleken..

I berättelsen finns inte särskilt mycket ånger alls. Jag har läst igenom alla dina inlägg och det enda jag hittar är en jävla hög av bortförklaringar av honom. Han ångrar att han blev påkommen, att hon blev gravid, etc men ingenting om att han på riktigt ångrar sitt eget val.

När du berättar om hans ånger kommer det alltid tillsammans med ett "men"..

"jo han ångrar sig men han säger att hon. ...".. "hans ånger är stor men hon..."

Han lägger uppenbarligen skulden på henne och verkar definitivt inte ta på sig själv vad han gjort.

Det är ju inte så att hon pistolhotat honom och tvingat sig på honom.

Varför har han svårt att vara ärlig mot dig?

"ja jag blev kåt av hennes inviter och jag valde att strunta i dig och valde självmant att stoppa in kuken i henne och jag blev förälskad och jag var så korkad och ljög för dig det finns inget försvar, hon betydde något för mig just då men skulden är bara min"

Anonym (Linda)

Thu 16 Jan 2020 11:01

#387

Jag skulle råda dig att gå in och läsa de andra otrohetstrådarna som finns här på Familjeliv och läsa om andra bedragna kvinnor, andra älskarinnor och otrogna män. Oerhört nyttig läsning och förhoppningsvis blir det en aha-upplevelse av det du läser.

Det finns en hel del berättelser om hur det har gått efter otroheten.

Anonym (Linda)

Thu 16 Jan 2020 18:08

#395

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-16 18:03:03 följande:

Nej det gör det verkligen inte. Jag känner inte henne och därför blir det ju såklart lättare att skuldbelägga henne och hon har heller inte betett sig klanderfritt efter att allt uppdagades. Detta är något de gjorde tillsammans och som båda får stå till ansvar för. Och hon tvingades inte att göra abort..

Så han tyckte att hon kunde behålla barnet?

Anonym (Linda)

Fri 17 Jan 2020 15:17

#436

Vet du. Det är kanske att lägga korten på bordet för er närmaste familj som kan behövas för att verkligen fejsa verkligheten och ta hål på den fantasibubbla du just nu befinner dig i.

Du förnedrar dig genom att köpa allt han säger för att slippa behöva stå till svars inför er familj och vänner. Hellre köper du hans svammel än att ringa någon närstående.

Och det är precis därför det inte blir hållbart för er. För ni båda två kommer ju behöva leva i en lögn och ständigt vara rädd för att sanningen kommer från annat håll.

Han kan utnyttja detta till sin fördel och fortsätta ljuga eftersom han vet att du köper skitsnacket än att riskera att det kommer ut.

Anonym (Linda)

Sat 18 Jan 2020 16:03

#459

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-18 13:36:13 följande:

Så du tror att det finns kvinnor som kan gått vidare med sin man efter 9 månader efter den otroheten jag varit med om? Och inte längre ältar utan förlåtit och blickat framåt?

Det som hindrar dig är ju din dåliga självkänsla och därmed också styr den dåliga självkänslan hur du väljer att hantera det inträffade. Det är därför du inte kommer vidare för att rädsla och desperation styr dig. Att sopa allt under mattan och låtsas som ingenting är ju typiskt för beteende för en med låg självkänsla.

Anonym (Linda)

Sat 18 Jan 2020 19:16

#462

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-18 17:49:01 följande:

Du svarar fortfarande inte på mina frågor - Så du tror att det finns kvinnor som kan gått vidare med sin man efter 9 månader efter den otroheten jag varit med om? Och inte längre ältar utan förlåtit och blickat framåt?

Ja de jag känner till personligen som klarat det och de jag läst om har klarat det för att det varit en annan form av otrohet och andra förutsättningar. Ingen har sjunkit så lågt som din man gjort och det är väl därför de också klarat av det.

Att förlåta det klassiska krogragget och ligget på firmafesten klarar ganska många av att ta sig igenom. Likaså sexchattar och enstaka dickpicks över Messenger med folk från Facebook och liknande kan också passera och bli förlåtet.

I huvudsak kan man lättare förlåta sånt som aldrig blivit känslor.

I ditt fall är det komplext med att ni var precis nygifta och hon fanns redan då ni gifte er, han fick ändå känslor för någon annan och det resulterade i en graviditet. Hade det gått lite mer tid fanns ju möjlighet att han faktiskt hade valt henne. Det blir ett tredubbelt svek av värsta sorten. Sånt har jag inte hört att någon klarat av att ta sig igenom.

Hade han hånglat upp henne på gymmet och han fått en avsugning och stoppat där hade ni gissningsvis klarat av det efter ett tag.

Anonym (Linda)

Sun 19 Jan 2020 12:32

#470

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-19 12:24:25 följande:

Jag vet.. allt talar emot oss (förutom möjligen hans ångest) men vi har ju snart klarat oss igenom det här ett år och det har ju blivit bättre.. det måste väl betyda nåt?

Ja, han hade ju känslor för henne, det har han erkänt. Enligt henne pratade han tom om att lämna mig men det förnekar han. Graviditeten ser jag som en konsekvenser snarare än ett eget svek men hade hon behållt barnet vet jag inte vad jag skulle gjort.. däremot att han skrev med henne på vår dag och jag inte misstänkte nåt är sånt enormt svek.

Men det som stressar mig är att jag inte släppt det helt än.. det känns som att många accepterat, förlåtit och gått vidare efter sån här lång tid.. eller är det bara fejk?

Det är väl snarare så att du härdat ut ett år eftersom du desperat griper alla halmstrån du kan finna. Det är ju inte samma sak som att det fungerar och att det löser sig.

Det är ju det flera av oss berättar också att man lever på konstgjord andning och förhoppning men inser efter några år att det inte blir bättre än så här och det är då orken tar slut. För att man varje dag år efter år fortfarande kämpar och liksom inte kommer nånstans. Sveket går inte att göra ogjort och kommer alltid vara elefanten i rummet. Det är det man smärtsamt inser när åren går.

Nygift och otrogen

INNEHÅLL