Fjäril kär skrev 2020-02-14 22:28:46 följande:
Bilden som målas upp här om din man är ju du själv som gör vartefter du berättar hela historien. Det är så här det är och ser ut. Det är såhär han har varit sedan strax före ert bröllop och delvis fortfarande är. Det är sanningen just nu.
Och som alla vi i tråden säger hela tiden så finns inga garantier för att det håller. Det som tar knäcken efter en otrohet är inte själva sexakten utan efterspelet där ni nu är. Att man inser efter några år att det inte blir bättre. Att tilliten fortfarande är borta och hur man än gör går man under trots allt. Hur du än gör kan du inte fly dina egna känslor hur många barn man än skaffar och hur många hus man än köper. Det som knäcker är att allt är besudlat av vad som hänt. Allt påminner om det inträffade. Det finns inga minnen som enbart är just era två minnen utan allt genomsyras av hennes inblandning. Framförallt ert bröllop. Hon var högst närvarande där. Hur ska ni kunna fira bröllopsdag och minnas utan att tänka på henne?
Jag tror inget jag skulle kunna säga skulle kunna förändra den här trådens syn på min man..jag vet att han valde att vara med någon som gav honom närhet och bekräftelse, nåt han sagt till mig att han varit nöjd med hemma men uppenbarligen inte var och där han jag ett ansvar.
Nej det finns verkligen inga garantier men är det så naivt att vilja försöka innan vi slår en familj i spillror?
Men som du skriver är jag rädd för påminnelsen. Att vår bröllopsdag alltid kommer påminna om henne. Att han umgicks med henne på min födelsedag. Att deras barns beräknade datum var en dag efter vår dotters födelsedag.. men därför kanske det är viktigt att skapa nya minnen? Börja om? Ex med nytt boende?
