Inlägg från: Anonym (Kvinna86) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Kvinna86)

    Nygift och otrogen

    Anonym (Nej) skrev 2020-02-23 20:55:48 följande:

    Det är inte synd om honom. Om han älskade dig osv så hade han aldrig klarat av att ljuga så länge. Han var inte i nån underlig dimma när han hade oskyddat sex med älskarinnan för att sedan gå hem och ha oskyddat sex med dig. Det var ingen förtrollning som slog till utan ett beräknande och egoistiskt beteende. Han gör inte vad som helst för dig. Det har han bevisat. Han kan inte ens behandla dig med minsta lilla medkänsla och respekt.  Han gör dock vad som helst, skadar vem som helst, för att få ligga lite när han kärar ner sig i nya kvinnor. 


    Nej det är det kanske inte men jag älskar honom och vill inte se honom så ledsen. Jag tror snarare han ljög (när dom avslutat allt) för att han älskade mig och var rädd för att förlora mig.

    Jag tycker nånstans du är ganska hård. Jag är inte gift med ett monster som tycker om att göra illa och såra folk. Han blev förälskad och kunde inte hantera det. Det har även slagit hela hans liv i spillror. Det är självförvållat men det kan ju ändå göra ont. Jag må vara naiv och har aldrig varit otrogen själv men jag tror ändå på den där ?dimman?, jag vet ju hur det är att bli störtförälskad...
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Hallå) skrev 2020-02-23 22:29:07 följande:

    Låter fruktansvärt det ni båda går igenom ts!

    Finns det någon liten del av dig som nu är orolig över att kontakten med älskarinnan återupptas? Tönker på det här med att du svarade när hon kontaktade honom osv. Den kontrollen är ju nu borta. Kommer han klara det?


    Jag litar på att han inte vill ha med henne att göra. Jag ser ju brinnande hat i hans ögon när hon kommer på tal, han avskyr henne. Men mina inre demoner kommer såklart spöka, och jag kommer säkert ha koll på henne. Han vet dock att tar han upp kontakten med henne förintar han mig...
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Lollo) skrev 2020-02-24 09:11:25 följande:

    Exakt. Handling talar högre än ord. Han agerar på ett sätt och säger något annat. Han är inte att lita på och han är inte rädd om dig! Det har han bevisat! Gå inte på det här, alla bedyrar alltid sin kärlek och vilket misstag det var, I EFTERHAND. Men då är det ju inte värt något. Om kärleken och omsorgen är tillräcklig så utsätter man inte sin partner och förhållandet för en sådan enorm risk. Uppenbarligen var kärleken inte tillräcklig när det väl kom till kritan.

    Berätta för omgivningen så att du kan få det stöd du förtjänar ts. Du behöver inte bära det här ensam och du har inget att skämmas för. Gör inte det här till en livslögn som du ska behöva bära på. Troll spricker i solsken.


    Ja han hade sex med henne. Ja han berättade inget för mig. Men nog insåg han att det var ett misstag eftersom han avslutade det redan innan jag fick reda på det. Jag tror min kärlek till honom var tillräcklig men saknade spänning och passion, som det blir efter ett par år.

    För mig är hans ord värda mycket och jag litar på honom men kan just nu inte se honom som en partner, han har sårat mig otroligt djupt.

    Jag vill inte berätta för mina nära. Huvudsaken är att de vet tr vi separerat, inte varför. Det kan komma att påverka vår relation som föräldrar.
  • Anonym (Kvinna86)
    molly50 skrev 2020-02-24 14:23:14 följande:

    Jag förstår att det känns tungt. Men jag tror du måste försöka släppa de där tankarna om att det är synd om honom. Även om det känns svårt.

    För det är inte det minsta synd om honom. Han har satt sig i den här situationen helt på egen hand. Det är hans eget val.

    Du är stark som har tagit det här beslutet. Kom ihåg det!

    Kram!


    Det är synd om honom! Med det sagt betyder det inte att han inte förtjänar att må bra. Han startade den här karusellen och det känns som om den aldrig tar slut. Det här kommer alltid vara en så stor grej i mitt liv som sårat mig på djupet på ett sätt jag aldrig tidigare sårats. Livet känns bara skit...
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Nej) skrev 2020-02-24 17:48:56 följande:

    Han är ju en bra skådespelare. Du såg nog brinnande kärlek i hans ögon samtidigt som han hade sex med dig timmar efter han hade haft sex med henne. Du litade på att han ville ha dig medans han ljög för dig och nyss hade smutskastat dg inför älskarinnan.

    Du måste sluta romantisera er upplevelse. Du vet med säkerhet att du inte kan lita på honom och du vet med säkerhet att du inte kan se hans riktiga känslor i hans ögon. Brinnande hat kan lätt förväxlas med brinnande passion.

    Så länge du försvarar hans beteende och försöker intala dig att det hade kunnat bli värre så blir du inte fri. Du står fortfarande och tror att du kan lita på honom och att du kan tolka hans känslor. Det gör att du lever i en dålig harlequin-roman. Han är det han är och hans handlingar vad medvetna och långvariga. Han visste att han riskerade dig och ditt välmående och det var helt ok för honom.

    Du kommer ju hamna i samma sits igen om du inte fattar allvaret i hans handlingar.


    Han hade ju kärlekskänslor för oss båda? Att däremot veta att han varit intim med henne, rört henne, legat med henne äcklar mig. Men för mig handlar det om att skilja på handling och person. Han handlade enormt fel men har tusen gånger oftare handlat rätt. Det är mänskligt att fela..

    Jag kan lita på honom och passion är väl det vårt förhållande saknade, det som drev honom i armarna på henne. Hon var passionerad, eldig. Vi hade det tryggt och kärleksfullt men inte passionerat. Den passionen han beskrev han upplevde med henne undrar jag om vi någonsin upplevt.

    Jag försvarar honom inte, men jag har inget behov av att hata. Jag sörjer för honom, för mig och för det som gått förlorat. Det är bara sorg..

    Han är inte otrohet definierat och som jag sagt tidigare vet jag att han inte skulle göra om det, tyvärr räcker inte det.
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Känner med dig) skrev 2020-02-24 21:53:29 följande:

    Men asså. Gud till och med radikalfeministen som aaaaavskyr otrohet börjar tycka att folk här är för hårda. Man FÅR vara ledsen även om man varit ett svin. Jag tycker synd om mannen som lämnade mig gravid och aldrig kom tillbaka. Det kan vara synd om människor som förstör för sig själva.


    Tack!! Du satte ord på det jag också känner!
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Linda) skrev 2020-02-25 07:14:10 följande:

    Absolut. Men det är skillnad på det och att utmåla sig som ett offer utan skuld. Vilket är vad TS man gör sig till.


    Jag upplever inte att han utmålar sig utan skuld. Han vet att han äger skuldfrågan, han försöker bara förklara sitt agerande. Menar du att det inte finns någon sådan förklaring?
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (jaha) skrev 2020-02-25 12:58:07 följande:

    Absolut man FÅR vara hur lessen man vill men man ska inte förvänta sig andras sympatier för man har själv inte visat någon hänsyn till andra.

    Att förstöra sig själv UTAN att fucka upp andra är inte riktigt samma sak som att fucka upp andra på köpet. Om du tar bilen helt själv och medvetet kör rakt in i en bergsvägg så kan folk kanske tycka synd om dig när du är lessen över det. Men om du tar med dig frun och barnen med i bilen så förtjänar du absolut inga sympatier.


    Så är det ju. Och hade jag inte kommit på honom hade väl hans ångest lagt sig och blivit en härligt minne. Vad jag förstår hade han inga planer på att berätta. Jag köper det resonemanget men jag tolererar det Inte och tycker det är fegt. Nu drog han ner både mig och min dotter (och våra familjer) i skiten för ett ligg med en kvinna han nu avskyr som pesten. Nog straffas han, framförallt av vetskapen om vad han ställt till med. Han kan få mina sympatier men det betyder inte att jag är villig att förlåta honom.
  • Anonym (Kvinna86)
    molly50 skrev 2020-02-25 13:10:52 följande:

    Självklart får man vara ledsen. Men TS man har ju utmålat sig själv som ett offer och lagt all skuld på den andra kvinnan.

    Då kan,och ska,man inte förvänta sig några sympatier.


    Hon har enorm skuld i det men han har såklart mer.
  • Anonym (Kvinna86)
    Anonym (Sökerenvän) skrev 2020-02-25 20:32:58 följande:

    Jag gifte mig 1a september -18. Ca 11 månader senare kom jag på min fru med att ha haft en affär i 4 månader. Jag förlät henne. Mindre än 5 månader senare lämnar hon mig... Så idag ligger vi i skilsmässa. ????


    Så tråkigt att höra, hoppas du mår bättre nu än du gjorde då. Kände du att du klarade av att förlåta henne?
Svar på tråden Nygift och otrogen