Framförallt när kärleken är ensidig, för även om du älskar honom så är det ju ganska tveksamt om han älskar dig
Nej,känslor har ju ingen av/på-knapp.
Men de hade ju ändå planerat att ses när du kom på dem,
Så frågan är ju om de hade fortsatt träffas bakom din rygg om du inte gjort det?
Om hon inte ger sig så får ni väl polisanmäla henne.
Viktigt om där. Jag förstår inte hur svårt det ska vara att blockera en person från kontakt. Funktionen finns både i alla appar jag använder och i telefonen i sig. Är hon inte blockerad överallt på hans bevåg skulle jag anta att han vill ha kvar kontakten. Om ts begär att han blockerar byter han antagligen bara namn på kontakten och så kommer de att fortsätta höras ändå.
Varför fortsätter den här tråden? Ts är som en repad skiva. Hur orkar ni sitta och svara och resonera? Låt människan ta ansvar för att hon stannar. Misstänker att många kvinnor blir glada över att ett praktarsle är borta från marknaden. (Om han nu är borta vill säga...) Ofattbart hur man kan vilja hålla så hårt i någon som uppenbart är ett totalt bottennapp. Njuuuut av livet du valt Ts.
Nej kärlek enbart räcker inte.
Ni ska ändå få ett liv att fungera.
Den här kvinnan hade ju ändå varit gift länge och det fanns en grundkärlek mellan dom som ändå gjorde att första tiden handlade om just deras kärlek och viljan att försöka igen och förhålla sig till fakta. Men sen sket det sig... Det var i samband med hennes egen graviditet som det började spåra ur och jag insåg att hon inte skulle förlåta nånting alls nånsin. Han slet som ett djur för att bevisa sin kärlek till henne men hon blev aldrig nöjd. Det fanns alltid något mer tvivel, något mer sms från mig att gnälla över, alltid någon ny detalj att gråta för etc etc. Han gick med på en massa knäppa saker "av kärlek" och husfridens skull. Men det var aldrig tillräckligt för henne.
Och till slut kom ju ändå sanningen ikapp henne.
Men hade de inte planerat att ses igen när du kom på dem?
Varflr förstår du att hon är ledsen? Hon visste ju att han var gift?
Eftersom jag var gravid med hans barn höll vi kontakt med varandra. Inte direkt vänskap utan mer informativt. Och vi bodde ju i närheten av varandra. Det var ju när barnet var fött som knäppa saker dök upp i samband med att vi träffades för att han skulle få träffa barnet. Hon började bestämma saker om barnet som hon inte hade något att göra med och jag hörde ju att han vek sig när hon fick ett speciellt tonläge. Jag fick tex inte lämna mina saker till barnet vid umgänge utan hon hade köpt sina saker, nya nappar, egen flaska och kläder som barnet skulle använda istället. Inte ens sin egen snuttefilt fick vara med. Vilket han gick med på för husfridens skull. Det var henne jag skulle skicka sms till när det gällde lämna/hämta barnet och den information som behövde lämnas mellan mig och honom skulle ske både skriftligt och inför henne muntligt. Allt i "kärlekens anda" och för "allas bästa". Presenter till barnet från farmor stannade kvar hos dom "för att det var bäst så" (fast det var från farmor som ordagrant sa att barnet skulle ha det i sin egen säng etc)..
Vår kontakt övervakades minutiöst och jävlar om jag råkade relatera till vår relation och små interna skämt vi hade eller vid lämning sa något om "åh minns du Olle vi träffade, han....".. Jäklar vad han fick på skallen då och genast kom vassa pikar och ordet "älskling" var klart frostigt och spydigt.