Anonym (jaha)

Thu 16 Jan 2020 19:18

2237 svar

Nygift och otrogen

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-16 18:07:44 följande:

Tack för ett sakligt inlägg. Jag hävdar att jag måste försöka lita på att de inte ska ske igen för att ge honom och oss en ärlig chans. Sen om det kommer fungera får ju så klart tiden utvisa.

Vi har kommit fram till att vårt förhållande var fyllt av slentrian och utan just det du skriver - bekräftelse. Han har berättat att den andra kvinnan "såg honom" nåt jag inte gjort på länge. Jag hoppas på att kunna förändra vårt förhållande från grunden, att vi ska uppskatta varandra, säga vänliga ord till varandra, ge en kram när vi står och lagar mat osv. Små gester som kan få stor effekt.

Men precis som du skriver är jag rädd för att bli uppäten innifrån. Som jag förstår det lämnar faktiskt ganska få direkt efter en otrohet utan försöker. När vet man att det är nog? Flera verkar ha försökt men efter ett par år inser att det aldrig funkade. Och som du skriver, steget ut känns väldigt väldigt skrämmande. Som Bambi på hal is...

Ja många provar att stanna men de allra flesta gör slut sen ändå och de flesta ångrar att de inte drog med en gång. Varför ska du göra samma misstag och sen ångra det?

Ja du är rädd för att ta steget ut och det är anledningen till att du sitter och ursäktar det han gjort. Rädslan för att avsluta är mycket större än rädslan för att leva med en sån "man". Det du inte fattar är att priset du kommer få betala för att vara kvar är mycket större än du tror.

Anonym (jaha)

Thu 16 Jan 2020 19:19

#406

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-16 18:07:44 följande:

Tack för ett sakligt inlägg. Jag hävdar att jag måste försöka lita på att de inte ska ske igen för att ge honom och oss en ärlig chans. Sen om det kommer fungera får ju så klart tiden utvisa.

Vi har kommit fram till att vårt förhållande var fyllt av slentrian och utan just det du skriver - bekräftelse. Han har berättat att den andra kvinnan "såg honom" nåt jag inte gjort på länge. Jag hoppas på att kunna förändra vårt förhållande från grunden, att vi ska uppskatta varandra, säga vänliga ord till varandra, ge en kram när vi står och lagar mat osv. Små gester som kan få stor effekt.

Men precis som du skriver är jag rädd för att bli uppäten innifrån. Som jag förstår det lämnar faktiskt ganska få direkt efter en otrohet utan försöker. När vet man att det är nog? Flera verkar ha försökt men efter ett par år inser att det aldrig funkade. Och som du skriver, steget ut känns väldigt väldigt skrämmande. Som Bambi på hal is...

Ja många provar att stanna men de allra flesta gör slut sen ändå och de flesta ångrar att de inte drog med en gång. Varför ska du göra samma misstag och sen ångra det?

Ja du är rädd för att ta steget ut och det är anledningen till att du sitter och ursäktar det han gjort. Rädslan för att avsluta är mycket större än rädslan för att leva med en sån "man". Det du inte fattar är att priset du kommer få betala för att vara kvar är mycket större än du tror.

Anonym (jaha)

Fri 17 Jan 2020 10:38

#418

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-17 09:54:34 följande:

jag antar du satte huvudet på spiken. Jag vill inte vara 30 år och skild. Jag vill inte att det sista i vårt förhållande ska vara en otrohet. jag vill inte ha haft Sveriges kortaste äktenskap. Jag vill heller inte ha min dotter halva tiden... och rent känslomässigt vill jag inte förlora mannen jag älskar.

Så nej jag vill inte göra samma misstag men lik förbannad verkar det som om jag gör det..

Det är väl ganska naturligt att känna som du gör. Allt du trodde om honom och ert förhållande har visat sig vara falsk. Men du verkar inte ha landat i vad det egentligen betyder. Det verkar som att du tror att det började i samma sekund du fick reda på hans otrohet, det gjorde det inte, den man du levt med har aldrig varit den du trott. Det fega lilla kräk du ser framför dig nu är den han är, den han alltid varit för annars hade han inte valt som han gjorde.

Du skriver att du inte vill vara 30 och skild, som om ert äktenskap dör eller lever beroende på vad du väljer. Men så är det inte, ert äktenskap står och faller med kärlek, och någon kärlek till dig har han aldrig haft, hans kärlek till sig själv och till andra kvinnor var viktigare för honom än du och därmed är de löften han gav när ni gifte er inte värda ett skvatt och det betyder att ert äktenskap aldrig funnits på riktigt, utan bara som en fantasi i ditt huvud. För honom betydde det ingenting. Så att stanna kommer inte rädda det, det var dött redan innan.

Du skriver att du inte vill förlora mannen du älskar, men du verkar inte fattat att han inte älskar dig och ett förhållande där bara en älskar den andra och den andra bara älskar sig själv är inget förhållande. Förlorade honom gjorde du redan första gången han var otrogen.

Som jag skrev tidigare så verkar du inte inse vilket pris du kommer få betala för misstaget att "förlåta" honom. Du har inte förlåtit honom, du är bara kvar för att du är rädd för alternativet. Drar du nu gör det såklart ont, men det är en tid och sen går det över, är du kvar kommer det göra ont så länge du är kvar, dvs år. Istället för en kort dig av plåga väljer du att plågas, förnedras i flera år. Det kommer bryta ner dig mer än vad du redan är nu.

Anonym (jaha)

Fri 17 Jan 2020 10:43

#419

Nollvision skrev 2020-01-16 23:18:49 följande:

TS, är du på riktigt? Börjar tro att du är ett troll, maken till naivitet och dumma argument har jag aldrig hört.

För det första: HON har inte gjort något fel och vore du vettig skulle du tycka synd om henne som tvingats genomgå en abort för att ditt fega kräk till make valt att hoppa över skaklarna och av egna egoistiska skäl ville att konsekvenserna skulle bli så milda som möjligt (för honom). Om det är någon du ska vilja slå är det honom, inte henne. Henne borde du tycka synd om.

Vidare kan en man (människa) gråta, vara ledsen, böna och be om att få ha dig kvar och så vidare utan att det behöver betyda någonting alls egentligen, och definitivt utan att det behöver betyda att han älskar dig innerligt och inte vill annat än att vara med dig. Vanligtvis visar man det senare genom att vara trogen (om det är vad man lovat varandra), inte genom böner och tårar EFTER att man gjort bort sig.

Den här typen av handling, där han flera gånger felat, planerat och utfört är ju rätt utstuderat och han har definitivt inte varit i "en bubbla" som du verkar tro, vad för bubbla du nu syftar på? En vuxen, frisk människa har en viss nivå av möjlighet till konsekvensanalys och förmåga till självbehärskning, till den grad att sådant här inte "bara händer". Och hotell blir inte bokade av sig själv... Det faktum att han påstår, och du tror på, att hon varit "den drivande" och så på att han inte kunnat säga nej är bland det mest patetiska jag hört.

Sen förstår jag inte varför du så gärna vill dölja detta för er omgivning? Med tanke på till vilken grad du försvarar honom och hans handlingar verkar du ju inte tycka att han behöver skämmas.

Jag tror absolut att förhållanden kan klara otroheter och att det inte är dödsdömt bara så där och om du väljer att stanna kan ni säkert "hålla ihop" men jag tror ingen av er kommer bli lyckliga tyvärr. Om du varit fly förbannad, sett hans handlingar för vad de är dvs. sviniga, kastat ut honom och fått honom att jobba och be på sina bara knän för att överhuvudtaget få röra dig igen kanske det funnits en möjlighet men det faktum att du i princip försvarar honom, tycker att det är den stackars kvinnan som är boven och sväljer allt han säger med hull och hår gör att jag tror att han snart är någon annanstans och fular igen eftersom du "accepterar" det.

Håller inte med alls om att hon inte gjort något fel, en kvinna som ligger med upptagna män är inte oskyldig på något sett utan ett lika stort svin hon med.

Dock håller jag med om att TS lägger all skuld på henne för att övertyga sig själv om att hennes man inte är det svin han visat sig vara utan bara ett stackars vilset litet mähä som lockades till svineri av henne. Hon försöker med alla medel rädda den bild hon hade av sin man, för det är ju den mannen hon är kär i, inte den han verkligen är. Hon är kär i en fantasi.

Anonym (jaha)

Fri 17 Jan 2020 14:39

#429

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-17 14:18:51 följande:

Ja det har jag kanske. På nåt sätt fascinerar hon mig samtidigt som jag känner förakt. Hon är vacker, har högre utbildning än jag, har liknande intressen som min man osv. Kanske är jag avundsjuk. Och det blir ju lättare att skuldbelägga henne för henne har jag inte känslor för.

Ja kanske, men tanken på att hon fött min mans barn är bara.. jag kan inte greppa det. Och det känns som om njöt lite över att ha fått varit med honom. Nästan som om hon använde graviditeten för att göra mig illa.. men jag vet inte..

Spelar det någon roll om hon njöt eller inte? Det var inte hon som tog beslutet att bedra dig det var han. Ja du ger dig på henne mest för hon är ett lättare byte, henne kan du banna hur mycket du vill utan att riskera något, honom vågar du inte ge dig på lika mycket för då kanske han drar (till henne?) istället och det är ju det du är mest rädd för.

Så länge du är mer rädd att bli ensam än något annat så kommer du tolerera precis vad som helst från honom. Om jag vore du skulle jag jobba på den svagheten för det gör att du hamnar i ständigt underläge och blir lättmanipulerad och han kan i stort sett göra som han vill.

Anonym (jaha)

Fri 17 Jan 2020 14:56

#431

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-17 14:36:49 följande:

Men det där har jag så svårt att köpa på något sätt. har allt varit falskt? Har hela vårt förhållande varit fake fast han "bara" knullade henne två veckor?

Vi har ju tidigare i förhållandet pratat otrohet efter att kompisar råkat ut osv och han verkade verkligen tycka att det var fel. Och att säga att han aldrig haft nån kärlek till mig känns ganska radikalt. Jag tror heller inte att han inte älskar mig, sedan är väl frågan om han är kär i mig. Enligt honom är han det men jag vet inte. Varför skulle han vilja vara kvar om inte? Jag förstår faktiskt inte det..

Ja jag är rädd för alternativet. Jag vet kort och gott inte hur man lämnar någon typ. Jag vill också att han ska vara värd att vara kvar hos, så jag fortsätter förnedra mig.

"han verkade ju verkligen tycka det var fel...." Men snälla rara, har du någonsin hört talas om dubbelmoral? Har du någonsin hört talas om att det är handlingar som räknas inte ord?

Hur tänker du? Han ÄR otroget, men bara för att han sa då att han tyckte det var fel så är han såklart en ärlig kille egentligen. Han sa väl inte heller att han tänkte bedra dig med någon annan heller va? Men ändå var det precis det han gjorde. Helt otroligt, han har bevisat att han är falsk genom vad han gjort med du tror ändå han är ärlig enbart på vad han sagt.

Alltså jag börjar mer och mer tro på att du är ett troll, såhär naiv kan man inte vara på riktigt

Anonym (jaha)

Fri 17 Jan 2020 14:56

#432

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-17 14:36:49 följande:

Men det där har jag så svårt att köpa på något sätt. har allt varit falskt? Har hela vårt förhållande varit fake fast han "bara" knullade henne två veckor?

Vi har ju tidigare i förhållandet pratat otrohet efter att kompisar råkat ut osv och han verkade verkligen tycka att det var fel. Och att säga att han aldrig haft nån kärlek till mig känns ganska radikalt. Jag tror heller inte att han inte älskar mig, sedan är väl frågan om han är kär i mig. Enligt honom är han det men jag vet inte. Varför skulle han vilja vara kvar om inte? Jag förstår faktiskt inte det..

Ja jag är rädd för alternativet. Jag vet kort och gott inte hur man lämnar någon typ. Jag vill också att han ska vara värd att vara kvar hos, så jag fortsätter förnedra mig.

"han verkade ju verkligen tycka det var fel...." Men snälla rara, har du någonsin hört talas om dubbelmoral? Har du någonsin hört talas om att det är handlingar som räknas inte ord?

Hur tänker du? Han ÄR otroget, men bara för att han sa då att han tyckte det var fel så är han såklart en ärlig kille egentligen. Han sa väl inte heller att han tänkte bedra dig med någon annan heller va? Men ändå var det precis det han gjorde. Helt otroligt, han har bevisat att han är falsk genom vad han gjort med du tror ändå han är ärlig enbart på vad han sagt.

Alltså jag börjar mer och mer tro på att du är ett troll, såhär naiv kan man inte vara på riktigt

Anonym (jaha)

Fri 17 Jan 2020 14:56

#433

Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-17 14:36:49 följande:

Men det där har jag så svårt att köpa på något sätt. har allt varit falskt? Har hela vårt förhållande varit fake fast han "bara" knullade henne två veckor?

Vi har ju tidigare i förhållandet pratat otrohet efter att kompisar råkat ut osv och han verkade verkligen tycka att det var fel. Och att säga att han aldrig haft nån kärlek till mig känns ganska radikalt. Jag tror heller inte att han inte älskar mig, sedan är väl frågan om han är kär i mig. Enligt honom är han det men jag vet inte. Varför skulle han vilja vara kvar om inte? Jag förstår faktiskt inte det..

Ja jag är rädd för alternativet. Jag vet kort och gott inte hur man lämnar någon typ. Jag vill också att han ska vara värd att vara kvar hos, så jag fortsätter förnedra mig.

"han verkade ju verkligen tycka det var fel...." Men snälla rara, har du någonsin hört talas om dubbelmoral? Har du någonsin hört talas om att det är handlingar som räknas inte ord?

Hur tänker du? Han ÄR otroget, men bara för att han sa då att han tyckte det var fel så är han såklart en ärlig kille egentligen. Han sa väl inte heller att han tänkte bedra dig med någon annan heller va? Men ändå var det precis det han gjorde. Helt otroligt, han har bevisat att han är falsk genom vad han gjort med du tror ändå han är ärlig enbart på vad han sagt.

Alltså jag börjar mer och mer tro på att du är ett troll, såhär naiv kan man inte vara på riktigt

Anonym (jaha)

Tue 21 Jan 2020 11:46

#521

Anonym (Älskarinna) skrev 2020-01-21 05:01:33 följande:

Ja, det är min absoluta inställning. Så, ja.
Det är den som är i ett förhållande som bär skulden.

molly50 skrev 2020-01-20 23:39:16 följande:

Och om du blir gravid eller får en sjukdom? För du vet väl att inga skydd är 100 % säkra?

Jag är steriliserad och har aldrig sex utan kondom.Nej, då skulle jag svikit en vän/syster.

Eller jo, på sätt och vis ändå även om jag inte skulle knulla deras män. Det är fortfarande inte jag som lovat dem något.

Det är väl inte så förvånande att du tycker så, ingen vill ju se sig själv som ett asshole. Men det handlar inte om vad man tycker det är liksom ganska självklart att DELTAR man i någon annans svineri så kan man inte påstå att man är oskyldig. Det kallas för medverkan och medhjälp.

Det spelar ingen roll vem som har lovat vad, det är ingen som sagt att det är du som är otrogen, det som sägs är att du DELTAR i hans otrohet.

Anonym (jaha)

Tue 21 Jan 2020 11:57

#522

Oerhörd skrev 2020-01-20 16:52:17 följande:

Jag för min del kommer aldrig någonsin ta på mig minsta lilla smula ansvar eller skuld för en annan persons eventuella löften. En person som är otrogen är det knappast på grund av personen hen är otrogen med. Är det inte en så är det en annan. Löjligt att lasta en tredje part för att relationen inte är så bra som man ville tro.

Fast nu är det ingen som sagt att du ska ta ansvar för andras löften utan att du ska ta ansvar för vad du medvetet väljer att DELTA i.

Det är inte det minsta löjligt att lasta en tredje part för vad hon medvetet väljer att DELTA i. Det är snarare ganska självklart att alla får stå till svar för sina val i livet inklusive vad de väljer att DELTA i. Är det något som är oerhört löjligt så är det att komma och påstå att man kan bete sig hur fan man vill mot andra och tro att alla måste acceptera det.

Nygift och otrogen

INNEHÅLL