Gravid 2008

Fri 6 Dec 2019 08:06

52 svar

Vad hat hänt med min sambos som (7år)

Min sambo och jag träffades för över ett år sen, han har en påg på 7år varannan vecka och jag har en tös på 11år, heltid.

När vi träffades så fungera allt bra. Min tös blev överlycklig att få någon att leka med och pågen tyckte det var kul. Han visa inte att han vantrivdes eller tyckte det var jobbigt att hans pappa hade hittat en tjej med barn.

Ju längre det har gått i vårt förhållande så har det uppkommit problematik runt min sambos påg.

Detta vet vi från skolan:

Koncentrationssvårigheter i skolan (ej hemma)

Svårt med läs och skiva (hade pappan oxå)

Snabb att tillrättavisa sina kompisar i skolan. Inga skor där, du tappa pappret. Eller går vi i en affär så kan han påpeka att någon har tappat något och ska plocka upp efter folk.

Innan min sambo träffa mig:

Har sambon haft en hård uppfustran på pågen (han har haft de själv som barn)

Gjort mycket för han som jag som ny inkommen i deras vardag tyckte att pågen skulle klara själv som då var 6år. Torka han på toaletten, kunde inte klä på sig ytterkläderna m.m (kanske lite överbeskyddande och ville att allt skulle bli bra)

Det som händer nu och som har pågår upp och ner i 1år nu är, antingen trilskas/kivas pågen med oss eller så finns det något kognitivt. Han förstår ibland och vill inte förstå ibland, pratar inte med oss. Ibland tar han oss ordagrant på orden och ibland kan han förstå att han ska göra mer tex. Nu är det tid att gå och lägga sig. Han gör sig färdig och går och lägger sig. I denna mening innebär det att han även ska säga godnatt, men det gör han inte alltid, utan när han är klar blir det tyst, då hans pappa får gå in till han. Säger man inte godnatt. Du sa jag skulle lägga mig säger pågen. Innan har han kunna säga gonatt. Eller ett annat exempel. Han hade varit olydig, fick stå på sin matta i sovrummet. Han kissar ner den (då är han 7år), frågar varför han kissar på mattan. Du sa jag skulle stå här, ja men man kissar inte på mattan.

Jag har jobbat med lss barn och är utbildad inom vården och barnomsorgen så jag kan lite tips och trix. Vi har kört schema med han. Ibland vill han inte förstå bilderna, ibland förstod han att en bild försvann och sakna den. Vi försökte ha samma schema hella tiden. Han kunde till slut schemat utantill. Nu kör vi inte schema längre. Kändes som det var för enkelt för han.

Han fixar inte leka med min tös (Min tös är bra att anpassa sig till olika åldrar, tycker fortfarande det är kul att leka) vi har förstått att lekar eller spel som inte har regler, det förstår han inte. Han kan inte fantisera eller komma på själv.

Vi har försöka låta han vara helt, inte alls pratat med han eller ge han direktiv. Då sitter han bara på rummet och leker. Tycker tydligen det är trevligt.

Han leker bara med lego och traktorer. Inget annat.

Har varit i kontakt med kuratorn i skolan, men får ingen hjälp då det inte är skolrelaterat. De vi upplever, finns inte i skolan.

Vi har haft stora samtal med han. Trivs du, någon taskig till dig, är mamma snäll, vad vill du, vad tänker du på. Men vi får inga svar av han. Har förklarat för han att vi vill han bara väl. Vill du inte vara hos oss behöver du inte de du behöver inte leka eller prata med mig eller min tös om du inte vill. Men inga svar.

Pratar med råd och stöd, men de var fullbokade.

Han trilskas

Stängt sig helt

Vi är slut på resurser

Min tös är frustrerad att ha Han i huset när de inte kan leka.

Vår familj kretsar kring pågen hela tiden, och vi har inte många trevliga stunder tillsammans..

Av hans beteende så har vi förstått att han är inte 7. Han är mer som en 5åring. Så vi sätter inga hårda krav på han.

Han är som ett blankt papper.

Kan äta frukost i sängen på helgerna och min tös pratar. Han är tyst tittar in i väggen.

Han visar inga känslor.

Gråter för de mesta för att få uppmärksamhet.

Hur ska vi gå till väga? Har han någon bokstav?

Det har hänt på intet år. Så länge håller väll inte trotsåldern på?

Pratar hans mamma skit om hans pappa för att han och jag ska lämna varandra för att han kivar så mycket med oss .

Hjälp!!!!!!

Anonym (E)

Thu 19 Dec 2019 06:28

#31

Gravid 2008 skrev 2019-12-19 06:17:12 följande:

Tråden är ej fejk. Vi är snälla till honom och gör allt vad vi kan. Men han pratar inte med oss och säger inte hur han vill ha det. Vi når inte fram rill honom. Vi testar olika strategier men inget fungerar. Vi måste kunna leva som en familj och inte behöva sätta oss på paus för att en är motsträvig. Jag vill inte bli påhoppad. Vill bara ha tips och hjälp. Får inte de från skolan eller råd och stöd.

Vänd er till habiliteringen, han låter som en "helt vanlig" autistisk 7-åring.

Gravid 2008

Thu 19 Dec 2019 06:31

#32

Solarn skrev 2019-12-06 14:18:58 följande:

Det skär i hjärtat när jag läser hur ni behandlar pojken, stackars barn. Och du säger att du är utbildad inom barnomsorg? Ingick det i din utbildning att straffa barn tills de kissar på sig och sedan skälla på dom för det? Och att inte prata med dom?

Jag har inte straffat någon. Han får gå på toa om han vill. Det är fritt fram i denna familjen. Sen att han inte gör det, vad ska jag göra åt de. Det är bara att gå på toaletten eller att säga till att jag behöver gå. Men han gör inte de.

Vi straffar ingen. Men har man börjat med en diciplinering måste man vara konsekvent. Annars är det ogjort jobb. Min tanke var inte att bli sötad i min egen tråd. Utan vi är frustrerade och vill ha råd tips.

Sasu skrev 2019-12-06 17:40:00 följande:

Blir mörkrädd av att läsa detta.

Straffar stackars pojken till att stå på en matta tills han kissar ner sig, sätter schema på honom, får inte göra det han vill, får inte leka med det han tycker om att leka med.

USCH säger jag bara. Kanske dags att låta pojken bo hos mamman på heltid, för det ni håller på med kan klassas som barnmisshandel.

Låt honom vara ett barn. han känner sig antagligen tvungen till att göra vad ni säger att han ska göra, annars blir han bestraffad och få kissa på sig på mattan.

NI kan börja med att gå på föräldrakurs.

Vi gör inget illa mot pojken. Men har man börjat med en diciplinering får man vara uthållig annars är det ogjort jobb. Vi har inte låst toaletterna och inte sagt att han inte får gå på toaletten. Att han kissa på mattan kan jag inge svara på varför han gjorde. Vi pratar med han hella tiden för att vi vill förstå varför han gör som han gör eller för att få reda på vad han vill och känner. Men vi får inte fram något. Jag säger inte att mina metoder är bra. Men vi har testat allt. Vi är inte lea till honom. Vi vill han väl. Men vi vet inte hur vi ska nå ut till honom. Han förfår göra vad han vill. Men vi testar oss fram för att få ha att prata med oss. Gör vi inte detta så stänger han han in sig på rummet och familjen står stilla. Vi vill ju ha han med oss och att han är en bland oss. Inte kul att veta att han sitter på rummet och vi gör roliga saker vi andra. Vill han vara själv ska han ju vara de. Men då kan vi ju inte göra något. Köra någonstans eller gå någonstans..

Gravid 2008

Thu 19 Dec 2019 06:36

#33

Anonym (Mamman) skrev 2019-12-06 19:37:44 följande:

Snälla be om hjälp! Ni vuxna behöver hjälp, och förmodligen barnet också. Av det du beskriver här blir jag så ledsen för den lilla pojkens skull. Straffa, ignorera. Så gör man inte mot ett litet barn.

Jag säger inte att våra metoder är bra och vi är inte ihärdiga i våra metoder i heller. Varje vecka som han kommer testar vi något nytt för att förstå hur våran familj ska kunna fungera. Vi vill han bara väl. Vi ber om hjälp. Men skolan vill inte hjälpa oss och inte råd och stöd. Vad ska vi då göra. Vi testar oss fram för att få han att prata med oss och göra som vi snällt ber han om. Ignorera honom gör vi inte längre. Det vara bara något vi testade. För vi vet inte vad vi ska göra. Vi måste ju testa för att veta vad som funkar och hur han vill ha det. När han inte pratar med oss

Anonym (E)

Thu 19 Dec 2019 06:41

#34

Gravid 2008 skrev 2019-12-19 06:36:11 följande:

Jag säger inte att våra metoder är bra och vi är inte ihärdiga i våra metoder i heller. Varje vecka som han kommer testar vi något nytt för att förstå hur våran familj ska kunna fungera. Vi vill han bara väl. Vi ber om hjälp. Men skolan vill inte hjälpa oss och inte råd och stöd. Vad ska vi då göra. Vi testar oss fram för att få han att prata med oss och göra som vi snällt ber han om. Ignorera honom gör vi inte längre. Det vara bara något vi testade. För vi vet inte vad vi ska göra. Vi måste ju testa för att veta vad som funkar och hur han vill ha det. När han inte pratar med oss

Prova andra kommunikationsformer. Ritprata, använda digitala program med emojis, bildkommunikation. Ni kan inte disciplinerna bort ett, som det låter, kommunikationshinder.

Gravid 2008

Thu 19 Dec 2019 06:42

#35

Monkii skrev 2019-12-06 23:30:42 följande:

Vad är det som är konstigt med att han hellre leker med lego och traktorer än en tjej som är 4 år äldre? Varför måste han prata med flickan när han äter frukost?

Din dotter är så stor så hon borde enkelt förstå och hantera att pojken inte vill leka.

Varför försöker ni tjata fram nån sorts svar från honom?

Hur ska vi göra då. Vi vill vara en familj och att vi ska kunna umgås och prata med varandra. Men istället blir det att han finns där, men att han ignoreras. För vi pratar och skrattar och gör roliga saker. Han hänger bara med, säger inget. Hon behöver inte prata med honom eller han med henne. Men hon vill ju leka och prata med honom. Hon har alltid saknat syskon och tycker det är trevligt att jag har hittat någon med barn. Men samtidigt blir hon ledsen när hon inte kan eller får leka med honom för han inte vill. Vi kan inte föra mycket i heller. Veckan vi har honom blir stillastående. Han sitter bara på rummet.

Anonym (Mammatill8)

Thu 19 Dec 2019 06:43

#36

Gravid 2008 skrev 2019-12-19 06:36:11 följande:

Jag säger inte att våra metoder är bra och vi är inte ihärdiga i våra metoder i heller. Varje vecka som han kommer testar vi något nytt för att förstå hur våran familj ska kunna fungera. Vi vill han bara väl. Vi ber om hjälp. Men skolan vill inte hjälpa oss och inte råd och stöd. Vad ska vi då göra. Vi testar oss fram för att få han att prata med oss och göra som vi snällt ber han om. Ignorera honom gör vi inte längre. Det vara bara något vi testade. För vi vet inte vad vi ska göra. Vi måste ju testa för att veta vad som funkar och hur han vill ha det. När han inte pratar med oss

Att ignorera ett barn är aldrig en metod att prova. Då visar ni ju att det är okej att ignorera och på så sätt gör ju han lika dant. Kan rekommendera boken "Fem gånger mer kärlek" den har hjälpt mig och många jag känner att hitta olika fungerade vägar

Gravid 2008

Thu 19 Dec 2019 06:48

#37

Wolfie13 skrev 2019-12-06 23:37:06 följande:

Ts är du kvar??

Har du tagit till dig nåt av det här?

Varför stör ni er så på lila pojken när han klarar skolan galant mm? Varför ska han tvingas leka med din dotter?

Blir lessen för hans skull, hoppas han ändå mår bra och känner sig älskad :(

Vi gör allt för han. Vi vet att det inte är lätt att komma in i en ny familj. Vi tvingar inte han till något. Ingen behöver leka med någon. Men min dotter blir ledsen. För hon har saknat syskon och nu när jag träffa någon med barn då blev hon glad. Men inte längre, för de inte kan leka med varandra. Eller han vill inte. Vill och vill, men han tar inte för sig. Vi stör oss inte på honom. Men han integrerar sig inte k familjen. Vi gör roliga saker och har kul när vi inte har honom och den veckan r han kommer bli familjen helt "eftersatt" kan inget göra. Jan sitter tyst på sitt rum oj leker. Vi kan inte köra någonstans eller gå ut. Känns hemskt att vi andra skojar och har kul men han sitter i sitt rum.

Vi kan inte hjälpa honom om han inte pratar med oss. Vi är bara frustrerade.

Limajo

Thu 19 Dec 2019 06:50

#38

Jag kan inte se någonting i det du skrivit där han gör fel eller som verkar avvikande. Däremot är det mycket som ni gör fel med kränkande uppfostran och hårda krav. Sjuårsåldern är ofta svår för barn, de växer upp mycket och behöver bearbeta nya kunskaper och insikter. Att han inte är pratglad och helst leker för sig själv är inte fel och inte konstigt alls. Snarare fullt förståeligt när ni ständigt påminner honom om att han inte duger med alla frågor och tillrättavisningar. Att ni byter metoder varje vecka han kommer måste ju göra honom alldeles förvirrad. Hur ska han känna trygghet när han kommer hem till en pappa med nya förhållningssätt gång på gång, förutom den kränkande time-out:en för den måste ni tydligen hålla fast vid.

Nej, det låter som om ni utsätter barnet för kränkande psykologiska experiment när allt han behöver är stabilitet, trygghet och att få känna att han duger.

Gravid 2008

Thu 19 Dec 2019 06:52

#39

Elin P skrev 2019-12-08 15:38:38 följande:

Tycker det låter som att han faktiskt inte gillar att leka med din dotter. Han kanske inte gillar henne alls? Det är ju stor åldersskillnad mellan dem och de är pojke + flicka. Be din dotter låta honom vara istället. Hon kan väl ha andra kompisar? Det är ju inte så vanligt att en 11-årig tjej vill leka med en 7-åring.

Vi tvingar inte någon av dom att leka med varandra. Han vill leka med henne men tar inge knsiativet. Min 11åring kan leka med andra åldrar. Varför lan hon inte få leka med en 7åring? Hon har kompisar i skolan men inte på fritiden. Hon har saknat syskon och blev glad när jag träffa någon med barn. Men hon känner sig ensam igen när barnen inte kan leka med varandra och har kul men skör i hjärtat när pågen sitter på rummet. Vi måste ju kunna vara en familj och umgås göra roliga saker och inte bli instängda för en inte vill vara en del av familjen.

Gravid 2008

Thu 19 Dec 2019 06:56

#40

Anonym (E) skrev 2019-12-19 06:41:58 följande:

Prova andra kommunikationsformer. Ritprata, använda digitala program med emojis, bildkommunikation. Ni kan inte disciplinerna bort ett, som det låter, kommunikationshinder.

Tack så mycket för dina tips. Nä Det förstår jag nu att vi kan inte disciplinera bort ett problem. Men samtidigt måste vi visa vad som är rätt och fel. Jag har detta till mig.

Vad hat hänt med min sambos som (7år)

INNEHÅLL