• Gravid 2008

    Vad hat hänt med min sambos som (7år)

    Min sambo och jag träffades för över ett år sen, han har en påg på 7år varannan vecka och jag har en tös på 11år, heltid.

    När vi träffades så fungera allt bra. Min tös blev överlycklig att få någon att leka med och pågen tyckte det var kul. Han visa inte att han vantrivdes eller tyckte det var jobbigt att hans pappa hade hittat en tjej med barn.

    Ju längre det har gått i vårt förhållande så har det uppkommit problematik runt min sambos påg.

    Detta vet vi från skolan:

    Koncentrationssvårigheter i skolan (ej hemma)

    Svårt med läs och skiva (hade pappan oxå)

    Snabb att tillrättavisa sina kompisar i skolan. Inga skor där, du tappa pappret. Eller går vi i en affär så kan han påpeka att någon har tappat något och ska plocka upp efter folk.

    Innan min sambo träffa mig:

    Har sambon haft en hård uppfustran på pågen (han har haft de själv som barn)

    Gjort mycket för han som jag som ny inkommen i deras vardag tyckte att pågen skulle klara själv som då var 6år. Torka han på toaletten, kunde inte klä på sig ytterkläderna m.m (kanske lite överbeskyddande och ville att allt skulle bli bra)

    Det som händer nu och som har pågår upp och ner i 1år nu är, antingen trilskas/kivas pågen med oss eller så finns det något kognitivt. Han förstår ibland och vill inte förstå ibland, pratar inte med oss. Ibland tar han oss ordagrant på orden och ibland kan han förstå att han ska göra mer tex. Nu är det tid att gå och lägga sig. Han gör sig färdig och går och lägger sig. I denna mening innebär det att han även ska säga godnatt, men det gör han inte alltid, utan när han är klar blir det tyst, då hans pappa får gå in till han. Säger man inte godnatt. Du sa jag skulle lägga mig säger pågen. Innan har han kunna säga gonatt. Eller ett annat exempel. Han hade varit olydig, fick stå på sin matta i sovrummet. Han kissar ner den (då är han 7år), frågar varför han kissar på mattan. Du sa jag skulle stå här, ja men man kissar inte på mattan.

    Jag har jobbat med lss barn och är utbildad inom vården och barnomsorgen så jag kan lite tips och trix. Vi har kört schema med han. Ibland vill han inte förstå bilderna, ibland förstod han att en bild försvann och sakna den. Vi försökte ha samma schema hella tiden. Han kunde till slut schemat utantill. Nu kör vi inte schema längre. Kändes som det var för enkelt för han.

    Han fixar inte leka med min tös (Min tös är bra att anpassa sig till olika åldrar, tycker fortfarande det är kul att leka) vi har förstått att lekar eller spel som inte har regler, det förstår han inte. Han kan inte fantisera eller komma på själv.

    Vi har försöka låta han vara helt, inte alls pratat med han eller ge han direktiv. Då sitter han bara på rummet och leker. Tycker tydligen det är trevligt.

    Han leker bara med lego och traktorer. Inget annat.

    Har varit i kontakt med kuratorn i skolan, men får ingen hjälp då det inte är skolrelaterat. De vi upplever, finns inte i skolan.

    Vi har haft stora samtal med han. Trivs du, någon taskig till dig, är mamma snäll, vad vill du, vad tänker du på. Men vi får inga svar av han. Har förklarat för han att vi vill han bara väl. Vill du inte vara hos oss behöver du inte de du behöver inte leka eller prata med mig eller min tös om du inte vill. Men inga svar.

    Pratar med råd och stöd, men de var fullbokade.

    Han trilskas

    Stängt sig helt

    Vi är slut på resurser

    Min tös är frustrerad att ha Han i huset när de inte kan leka.

    Vår familj kretsar kring pågen hela tiden, och vi har inte många trevliga stunder tillsammans..

    Av hans beteende så har vi förstått att han är inte 7. Han är mer som en 5åring. Så vi sätter inga hårda krav på han.

    Han är som ett blankt papper.

    Kan äta frukost i sängen på helgerna och min tös pratar. Han är tyst tittar in i väggen.

    Han visar inga känslor.

    Gråter för de mesta för att få uppmärksamhet.

    Hur ska vi gå till väga? Har han någon bokstav?

    Det har hänt på intet år. Så länge håller väll inte trotsåldern på?

    Pratar hans mamma skit om hans pappa för att han och jag ska lämna varandra för att han kivar så mycket med oss .

    Hjälp!!!!!!

  • Svar på tråden Vad hat hänt med min sambos som (7år)
  • LFF

    Ni har fullständigt vidriga uppfostringsmetoder!

    Tycker han låter som en rätt normal 7-åring som hamnat i "lilla tonåren". De är truliga, suriga, ordagranna småpoliser där koncentrationen fladdrar om det inte är något man är intresserad av som man håller på med.

    Läs på om "lilla tonåren" och sök hjälp avseende att ändra era uppfostringsmetoder!

  • Anonym (Mammatill8)

    Om min son varit så rädd att tala om att han behöver gå på toaletten och kissar på sig så hade jag frågar mig själv vad i helvete jag håller på med. Inte blivit arg på honom

    Ett barn ska inte känna sig rädd för sin förälder den ska känna sån trygghet att den kan komma och prata när den vill. Inte bara när föräldrarna tycker det. En av mina döttrar älskar att sitta själv och pyssla, rita eller leka med dockor det betyder inte att det inte finns fantasi hon tycker det är en skön avkoppling efter skolan. Få rutin i att gå in till grabben och bädda om honom säga god natt och var kärleksfull så han kan känna sig älskad

  • Anonym (H)

    Denna tr


    Gravid 2008 skrev 2019-12-06 08:06:16 följande:

    Min sambo och jag träffades för över ett år sen, han har en påg på 7år varannan vecka och jag har en tös på 11år, heltid.

    När vi träffades så fungera allt bra. Min tös blev överlycklig att få någon att leka med och pågen tyckte det var kul. Han visa inte att han vantrivdes eller tyckte det var jobbigt att hans pappa hade hittat en tjej med barn.

    Ju längre det har gått i vårt förhållande så har det uppkommit problematik runt min sambos påg.

    Detta vet vi från skolan:

    Koncentrationssvårigheter i skolan (ej hemma)

    Svårt med läs och skiva (hade pappan oxå)

    Snabb att tillrättavisa sina kompisar i skolan. Inga skor där, du tappa pappret. Eller går vi i en affär så kan han påpeka att någon har tappat något och ska plocka upp efter folk.

    Innan min sambo träffa mig:

    Har sambon haft en hård uppfustran på pågen (han har haft de själv som barn)

    Gjort mycket för han som jag som ny inkommen i deras vardag tyckte att pågen skulle klara själv som då var 6år. Torka han på toaletten, kunde inte klä på sig ytterkläderna m.m (kanske lite överbeskyddande och ville att allt skulle bli bra)

    Det som händer nu och som har pågår upp och ner i 1år nu är, antingen trilskas/kivas pågen med oss eller så finns det något kognitivt. Han förstår ibland och vill inte förstå ibland, pratar inte med oss. Ibland tar han oss ordagrant på orden och ibland kan han förstå att han ska göra mer tex. Nu är det tid att gå och lägga sig. Han gör sig färdig och går och lägger sig. I denna mening innebär det att han även ska säga godnatt, men det gör han inte alltid, utan när han är klar blir det tyst, då hans pappa får gå in till han. Säger man inte godnatt. Du sa jag skulle lägga mig säger pågen. Innan har han kunna säga gonatt. Eller ett annat exempel. Han hade varit olydig, fick stå på sin matta i sovrummet. Han kissar ner den (då är han 7år), frågar varför han kissar på mattan. Du sa jag skulle stå här, ja men man kissar inte på mattan.

    Jag har jobbat med lss barn och är utbildad inom vården och barnomsorgen så jag kan lite tips och trix. Vi har kört schema med han. Ibland vill han inte förstå bilderna, ibland förstod han att en bild försvann och sakna den. Vi försökte ha samma schema hella tiden. Han kunde till slut schemat utantill. Nu kör vi inte schema längre. Kändes som det var för enkelt för han.

    Han fixar inte leka med min tös (Min tös är bra att anpassa sig till olika åldrar, tycker fortfarande det är kul att leka) vi har förstått att lekar eller spel som inte har regler, det förstår han inte. Han kan inte fantisera eller komma på själv.

    Vi har försöka låta han vara helt, inte alls pratat med han eller ge han direktiv. Då sitter han bara på rummet och leker. Tycker tydligen det är trevligt.

    Han leker bara med lego och traktorer. Inget annat.

    Har varit i kontakt med kuratorn i skolan, men får ingen hjälp då det inte är skolrelaterat. De vi upplever, finns inte i skolan.

    Vi har haft stora samtal med han. Trivs du, någon taskig till dig, är mamma snäll, vad vill du, vad tänker du på. Men vi får inga svar av han. Har förklarat för han att vi vill han bara väl. Vill du inte vara hos oss behöver du inte de du behöver inte leka eller prata med mig eller min tös om du inte vill. Men inga svar.

    Pratar med råd och stöd, men de var fullbokade.

    Han trilskas

    Stängt sig helt

    Vi är slut på resurser

    Min tös är frustrerad att ha Han i huset när de inte kan leka.

    Vår familj kretsar kring pågen hela tiden, och vi har inte många trevliga stunder tillsammans..

    Av hans beteende så har vi förstått att han är inte 7. Han är mer som en 5åring. Så vi sätter inga hårda krav på han.

    Han är som ett blankt papper.

    Kan äta frukost i sängen på helgerna och min tös pratar. Han är tyst tittar in i väggen.

    Han visar inga känslor.

    Gråter för de mesta för att få uppmärksamhet.

    Hur ska vi gå till väga? Har han någon bokstav?

    Det har hänt på intet år. Så länge håller väll inte trotsåldern på?

    Pratar hans mamma skit om hans pappa för att han och jag ska lämna varandra för att han kivar så mycket med oss .

    Hjälp!!!!!!



    Ni verkar sätta helt orimliga krav på pojken och ni förstår inte ens det.  Hur kan du ens sitta och säga att du har erfarenhet inom LSS?

    Titta på Lågaffektivt beteende, LAB. Lär er det och ta till er det förhållningssättet.
    För som det är nu förstör ni honom.
    Usch!

    Varför ska ens din 11 åring tvinga en 7 åring till lek? Hon kan leka med sina kompisar och låta honom vara om han inte vill leka.
  • Anonym (H)
    "Han är som ett blankt papper"

    Fifan vad otrevlig du är
  • Solarn

    Det skär i hjärtat när jag läser hur ni behandlar pojken, stackars barn. Och du säger att du är utbildad inom barnomsorg? Ingick det i din utbildning att straffa barn tills de kissar på sig och sedan skälla på dom för det? Och att inte prata med dom?

  • Anonym (Fy)

    Usch så ni verkar bete er mot pojken. Hoppas tråden är fejk!

  • Sasu

    Blir mörkrädd av att läsa detta.

    Straffar stackars pojken till att stå på en matta tills han kissar ner sig, sätter schema på honom, får inte göra det han vill, får inte leka med det han tycker om att leka med.
    USCH säger jag bara. Kanske dags att låta pojken bo hos mamman på heltid, för det ni håller på med kan klassas som barnmisshandel.

    Låt honom vara ett barn. han känner sig antagligen tvungen till att göra vad ni säger att han ska göra, annars blir han bestraffad och få kissa på sig på mattan.

    NI kan börja med att gå på föräldrakurs.

  • Bestemor

    Herre gud. Det finns inga ord för hur synd jag tycker om den stackars pojken som måste bo med dig. Din dotter måste ha någon diagnos som är så besatt av att tvinga en 7-årig pojke leka med henne.

    Ibland läser jag trådar här och det gör faktiskt ont i mitt hjärta hur hemskt en del barn har det.

  • Anonym (E)

    Han låter autistisk. Men du låter som att du ligger nära 70 i IQ.

  • Anonym (Mamman)

    Snälla be om hjälp! Ni vuxna behöver hjälp, och förmodligen barnet också. Av det du beskriver här blir jag så ledsen för den lilla pojkens skull. Straffa, ignorera. Så gör man inte mot ett litet barn.

Svar på tråden Vad hat hänt med min sambos som (7år)