Inlägg från: Anonym (jur) |Visa alla inlägg
  • Anonym (jur)

    LVU efter rättegång - vad händer?

    Kjell2 skrev 2019-12-09 20:30:06 följande:
    Jag tro också att om man kan undanröja problem kring kommunikation, ställa upp frivilligt på åtgärder mm kan det vara möjligt att få SoL istället för LVU. 

    Det som skulle kunna tala emot det är om det finns en lång historia av kommunikationsproblem, gömmande, undvikande, obstruerande mm.

    Det som också kan ställa till problem om föräldrarna agerar olika. Om en förälder samarbetar och den andra inte kan det bli svårare
    Helt klart är det på det sättet, det är viktigt att vårdnadshavarna visar en enad front och inger ett bra förtroende så att domstolen kan känna sig trygg med att vårdnadshavarna har vilja och förmåga att både se behoven och även tillgodose dessa behov till åtminstone en rimlig nivå. Man behöver inte visa att man kandiderar till att bli utsedd till årets förälder utan bara att man är normalt hörsam inför det som krävs.
  • Anonym (jur)

    Advokatsamfundet har etiska regler som varje medlem har förbundit sig att följa, dessa går att läsa på hemsidan

    www.advokatsamfundet.se/globalassets/advokatsamfundet_sv/advokatetik/regler-for-advokatverksamhet-2016_noter_juni_2016.pdf

    En advokat får inte föra en klient bakom ljuset genom att förmedla uppgifter som denne vet inte är rätt och riktiga, eller ge sken av att någonting är på ett annat sätt en vad det i verkligheten är.

    När en jurist försöker förklara rättsläget i en speciell fråga så handlar det om hur väl omständigheterna i ett speciellt mål kan vägas mot tillämpningen och praxis.

    Det går aldrig att säga något specifikt om utgången i ett mål, men där emot kan man säga om det inte finns någon rimlig chans, om det står och väger eller om det är mycket som talar för klienten. Om detta sedan klädes i procentsiffror för att tydligare åskådliggöra detta så må detta vara hänt.

  • Anonym (jur)

    Det verkar finnas en missuppfattning i tråden beträffande Förvaltningsrättens uppgift i ett LVU mål.

    Rätten ska endast pröva om kriterierna för LVU enligt den ansökan som socialnämnden gjort är uppfyllda. Så beslutet kan antingen bli Ja rätten anser att socialnämnden har angett sådan skäl att kriterierna för LVU är uppfyllda och ingen annan part har kunnat motbevisa detta eller så blir beslutet Nej  rätten anser inte att socialnämnden har angett sådan skäl att kriterierna för LVU är uppfyllda eller så har annan part har kunnat motbevisa att kriterierna är uppfyllda.

    Det handlar alltså inte om att rätten ska besluta om SOL eller LVU även om det kan bli effekten.

  • Anonym (jur)

    Det största problemet med socialtjänsten är att det är en verksamhet i total avsaknad av rättssäkerhet vilket gör att det blir känslor och godtycke hos enskilda som arbetar inom denna verksamhet som kommer att styra andra människors liv på ett sätt som är så ingripande att UNICEF referera till det som det absolut grövsta ingreppet i en människas liv.

    Och dessa livsomfattande beslut görs många gånger av mycket unga och oerfarna socialsekreterare som till och med ofta inte själva har erfarenhet eller utbildning i frågor som rör barn.

    Det finns garanterat barn som far illa hos sina biologiska föräldrar, vilket även UNICEF har med i bedömningen när man säger att barn får det sämre i samhällsvård i jämförelse med att vara tillsammans med sitt rotsystem.

    Nu kommer det säkert från visst håll att skrikas om sidhänvisningar, och för att föregripa det så hänvisar jag till det digra materialet hos UNICEF då det inte är något problem att för den som så önskar läsa dessa tämligen omfattande rapporter rörande detta ämne.

  • Anonym (jur)
    Anonym (Stina) skrev 2019-12-14 11:57:43 följande:
    Du har säkert rätt på vissa punkter. Har jobbat med jurister som undervisat blivande socionomer och blivit mörkrädda. Taskiga värderingar, bristande livserfarenhet och bristande förmåga att förstå grundläggande rättssäkerhet. Signaturen soc i denna tråd har skrivit bra saker men även jag reagerade kraftigt mot att hon ifrågasatte en medborgares rätt att överklaga en dom. Detta att tro att socialtjänsten står över lagen är allvarligt. Alla har rätt att överklaga. Det är en rättighet som inte får lov att anses som något negativt för individen.

    Men jur, jag reagerar också på hur du verkar gå in i en roll som juridiskt ombud för denna familj. Det är du inte. Du är i denna tråd en vanlig privatperson och du har faktiskt inte någon som helst möjlighet att bedöma hur lämpliga föräldrar familjen är. Det kan ju faktiskt vara så att de här barnen är rejält vanvårdade och har haft ett helvete. Du kan självklart påpeka att man kan överklaga en dom men du kan inte med säkerhet säga att det är det bästa för barnen. Eller det bästa för mamman. Mamman skriver om och om igen att hon ändå tycker beslutet är ok och då får du utgå från det.
    Jag är lika lite som någon annan här ombud, biträde eller för den delen handläggare för TS. Jag liksom andra har att ta det som skrivs och värdera det utifrån egna kunskaper och erfarenheter.

    Ingen annan än möjligtvis TS vet hela historien. 
  • Anonym (jur)
    Anonym (Stina) skrev 2019-12-14 12:03:16 följande:
    Fast det kanske är nödvändigt. TS kanske tar hem barnen om ett par veckor, missköter sina barn, får nya anmälningar och så fortsätter det hela. TS har i tråden visat att hon inte klarat att närvara vid en rättegång, att hon inte förstår barnens behov, att hon inte ser att barnen rimligtvis är påverkade dels av bristen på omsorg, dels av separationen från föräldrar och syskon, samt nya familjer. TS har pratat om förflyttningen till familjehem utan att med ett ord nämna barnens reaktioner och blir positivt överraskad över att få en bild på barnen på sms som om inte hon borde sitta på nålar varje minut för att få reda på hur de har det. TS är svävande när det kommer till varför de faktiskt fått barnen placerade och är inte emot själva placeringen. Hon anser själv att det är det bästa för barnen. Det säger en del.
    Du dra ganska långt gående slutsatser på förhållandevis lite material, ett liv är ganska komplext och det som förmedlas i en tråd på sociala medier är knappast en komplett och rättvisande bild.

    Om jag har läst tråden korrekt så var TS med vid förhandlingen i förvaltningsrätten om än så på distans, det är naturligtvis bättre att vara på plats än att genomföra vittnesförhör via telefon eller länk, men TS har beskrivit omständigheter som har varit fullt accepterade av domstolen och då tycker jag att det även borde duga för familjeliv.

    Det är tämligen vanligt att biologiska föräldrar inte får kontakt med sin barn den första tiden vid en placering och som orsak till detta så anger socialtjänsten ofta att barnen behöver få en bra anknytning till jour/familjehemmet. Så att TS blir positivt överraskad när hon får en bild är inget så det går att dra någon slutsats att TS inte har stark anknytning till sina barn.

    Som sagt ett liv är tämligen komplicerat och att då på någon rad i text dra allt för stora slutsatser är inte rimligt på något sätt.
  • Anonym (jur)
    Anonym (Ssk) skrev 2019-12-14 18:59:42 följande:
    Men exakt alla föräldrar brister mellan varven i sin föräldraförmåga! Ingen är perfekt.

    Om socialen endast gjorde ingripanden där det behövdes så skulle vi inte behöva den här diskutionen alls! Så det bör börjar med att rättsäkerhet införs inom socialtjänsten, och dom inte längre får agera GUD.

    Problemet uppstår när barn omhändertas på vaga grunder. Då ska man som förälder tvingas gå emoet alla instinkter, och kuva sig för en socialtant. För anors mister man barnet för gott. Så även om man vet att soc har fel, man är en bra förälder, så tvingas man säga "jo ni har rätt, jag brister i min roll som förälder". Någonsin tänkt på det?

    Dom som slåss mest för rätten till sitt barn ör dom som ni högst sannolikt bedömt fel. En knarkare, missbrukare kommer inte sätta mycket energi på att få tillbaka sitt barn, så länge dom missbrukar. Men en förälder som skriker sig hes, går till tidningen, sätter pengar på en advokat...det är högst sannolikt en bra förälder som ni hoppat på. Sedan har vi gruppen som är så rädda för er makt så dom gör vad som helst för att tillfredaställa er, i tron om att det är ända sättet att få tillbaka barnet.

    Och att dra in bibliska händelser år 2019 som soc handläggare låter helt sanslöst.

    Vi stenar inte folk längre, slänger inte dom i lejongropar, och dom förvandlad inte till sten. Och visst, om det för en mamma handlar om "ditt barn dör, eller så får någon annan ditt barn", då tror jag dom flesta backar. Men även i Salomon så var mamman inte villig att ge sitt barn till den andra kvinnan, INNAN valet blev mellan dött barn eller den andra får det.

    Och vidare i Salomon då fick mamman barnet! Så du kan ju inte dra liknelsen bara halva vägen!

    Bra skrivet,


    Det som kan påpekas ytterligare är att lejonparten av de som rycker barn från sin föräldrar inte har någon utbildning i områden som berör barn, det skulle kunna jämföras med en kirurg som inte har någon medicinutbildning. Jag skulle inte välja den kirurgen och fanns det valfrihet i socialtjänsten så skulle inte många av de som idag jobbar inom fältet ha något arbete kvar då det inte skulle finnas något "kundunderlag" till dessa.

  • Anonym (jur)
    Anonym (........) skrev 2019-12-15 06:52:12 följande:
    Så du tycker att barn ska behöva bo kvar och leva med misshandel ( om den inte är grov) , kränkningar och vid alla former av omsorgsbrist? Jag har träffat barn som utsatts av omsorgsbrist under lång tid då föräldrarna fått för många chanser. Dom barnen har psykiska och fysiska ärr resten av livet. Det är fruktansvärt.

    Det är aldrig försvarbart med kränkning och detta gäller oavsett ålder, kön etnicitet eller annan särskiljning på den som utsätts.

    Det man måste ta i beaktning är vad som blir verkan av att göra på det ena eller andra sättet.

    Om samhällsvård skulle vara lösningen som ger dessa barn bäst förutsättningar i livet så skulle det vara betydligt enklare men nu förhåller det sig så att utvecklingen på barn i samhällsvård är mycket dålig i jämförelse om barnen inte hamnar i samhällsvård, detta framgår av arbeten som gjorts i många olika studier av bl.a. socialnämnder runt om i Sverige, UNICEF mfl.. Detta var även något som man behandlade på Socialchefskonferensen 2017.

    Skillnaden mellan barn i samhällsvård och de som bodde kvar i sina familjer var att för de barn som var i samhällsvård så var risken mellan 600% och 2000% högre gällande samtliga riskfaktorer.

  • Anonym (jur)
    Anonym (........) skrev 2019-12-15 08:55:10 följande:
    Set beror på att man ger föräldrarna för många chanser. När barnen väl får flytta så har föräldrarna redan orsakat för stor skada på sina barn!
    Det är din analys, men ingen åsikt som delas i dessa undersökningar.

    Sverige får mycket internationell kritik för hur vi hanterar dessa frågor, och kanske skulle vi vara lite mer ödmjuka och inte tycka att vi är bäst i världen på allt och inget att lära från andra.

    Sverige omhändertar barn i mycket större utsträckning än vad som görs i andra jämförbara länder, och då kan man ställas sig fråga vad beror det på?

    Om samhället tar över ansvaret för ett barn så måste man vara övertygad och ha evidens på att detta blir bättre för barnet och har visar det tyvärr på motsatsen.

    Sedan finns det barn där samhället inte tar sitt ansvar och dessa barn har det absolut inte bra genom att samhället blundar för vad som sker.

    Det behövs en kvalitetssäkring när det gäller socialtjänsten i allmänhet och den delen som ansvarar för barn och ungdom i synnerhet. Denna verksamhet har bedrivits alltför länge med godtycke, känslor, egenförverkligande av maktbehov hos enskilda tjänstemän.

    Det finns lagrum men socialtjänsten är den myndighet som står i en klass för sig själv, där man till och med på möten diskuterar hur man ska göra för att bryta mot lagen (återfinns i allmänna handlingar från socialtjänstens möten).  
     
  • Anonym (jur)
    Jagochdublirvi skrev 2019-12-15 16:50:32 följande:
    Kan du vänligen ge källor till dessa siffror? Spannet i sig är väldigt stort och därmed så stor att jag som gärna vill ha trovärdiga källor och är mer vetenskapligt lagd och därmed lätt blir skeptisk när den påstådda faktan känns lite väl överdriven så drar jag öronen tillbaka. Sedan så är det också väsentligt vad man jämför med. Är det barn i allmänhet? Barn som uppmärksammats av sociala myndigheter? Barn som varit involverade i beslut om lvu eller ej etc.

    Att barn med en problemfylld barndom med föräldrar som av någon anledning inte kan ge barnet den trygghet och kärlek ett barn behöver har större risk att hamna fel i livet är inget konstigt. Tvärtom. Barn ska inte till varje pris behöva bo hos sina föräldrar om föräldrarna inte kan ge barnet det hen behöver. Om föräldern/föräldrarna slår sitt barn, men Inte så att det uppstår blodvite eller större blåmärken så tycker du att det är ok då det är ju inte grov misshandel? Om en förälder är så psykiskt/fysiskt sjuk att hen inte ens klarar av att ta hand om sin egna hygien och absolut inte ta hand om sitt barn, och att det är barnet som tar hand om föräldern, det är ok? Att föräldern är så upptagen av sitt och barnet aldrig får uppmärksamhet eller bekräftelse är ok? Att föräldrar tvingar barnen att äta ensidig kost och barnet får näringsbrist är ok?
    Att det är 6 till 20 gånger större risk (samtliga riskområden, det skiljer sig lite mellan hur stor risken är för resp. område) för barn i samhällsvård jämfört med barn som inte blir placerade (uppgift från Socialchefs konferensen 2017).

    Mindre än hälften av de barn som hamnar i samhällsvård kommer att klara grundskolan
  • Anonym (jur)
    Jagochdublirvi skrev 2019-12-15 16:50:32 följande:
    Kan du vänligen ge källor till dessa siffror? Spannet i sig är väldigt stort och därmed så stor att jag som gärna vill ha trovärdiga källor och är mer vetenskapligt lagd och därmed lätt blir skeptisk när den påstådda faktan känns lite väl överdriven så drar jag öronen tillbaka. Sedan så är det också väsentligt vad man jämför med. Är det barn i allmänhet? Barn som uppmärksammats av sociala myndigheter? Barn som varit involverade i beslut om lvu eller ej etc.

    Att barn med en problemfylld barndom med föräldrar som av någon anledning inte kan ge barnet den trygghet och kärlek ett barn behöver har större risk att hamna fel i livet är inget konstigt. Tvärtom. Barn ska inte till varje pris behöva bo hos sina föräldrar om föräldrarna inte kan ge barnet det hen behöver. Om föräldern/föräldrarna slår sitt barn, men Inte så att det uppstår blodvite eller större blåmärken så tycker du att det är ok då det är ju inte grov misshandel? Om en förälder är så psykiskt/fysiskt sjuk att hen inte ens klarar av att ta hand om sin egna hygien och absolut inte ta hand om sitt barn, och att det är barnet som tar hand om föräldern, det är ok? Att föräldern är så upptagen av sitt och barnet aldrig får uppmärksamhet eller bekräftelse är ok? Att föräldrar tvingar barnen att äta ensidig kost och barnet får näringsbrist är ok?
    Det handlar om barn och familjer kända av socialtjänsten och där man har respektive inte har beslutat om samhällsvård, så det är inte en jämförelse med populationen i stort.
  • Anonym (jur)
    Anonym (Socialsekreterare här) skrev 2019-12-15 21:10:32 följande:

    Jag arbetar som socialsekreterare och för mig är det oerhört tydligt att signaturen Soc. delar min yrkesroll. Förmodar att alla andra socialsekreterare också skulle se det utifrån hur hen resonerar och uttrycker sig.

    Däremot är jag oerhört bekymrad över att signaturen jur som påstår sig vara jurist och helt och hållet går på en enskilds uppgifter utan insyn i ärendet, samtidigt som hen verkar helt inställd på att socialtjänsten alltid ljuger och har fel. Det säger en hel del om hur professionell denna person är. Det finns aldrig någon vinning för en socialtjänst eller enskild socialsekreterare att omhänderta ett barn. Vi arbetar för barnets bästa.


    Jag tänker inte bemöta din pajkastning med annat än att skulle det vara på det sättet som du säger så skulle inte problemen med socialtjänsten och omhändertagna barn existera.

    Socialtjänsten kan inte ens erkänna att det är fel när en 13:årig tjej blir våldtagen under det att hon en kort tid blir placerad i samhällsvård innan vårdnadshavarna med hjälp av en hårt arbetande advokat får LVU upphävt.

    Jag har ännu inte träffat någon socialsekreterare som ens kan definiera vad som menas med "barnets bästa" utan det är "soc bästa" 
Svar på tråden LVU efter rättegång - vad händer?