Separation med småbarn

Visst är det inget bra att leva i ett dåligt förhållande , men det beror på om du separerar och blir singel eller om du separerar och hamnar i ett nytt dåligt förhållande med en annan som inte är barnens andra förälder eller flera efter varandra , som många gör.

Dessutom med små barn som kanske inte ens kan berätta om de far illa.

Så flera barn under 3 år, vilket betyder att det inte var länge sen som ni faktiskt ville skaffa flera barn tillsammans och nu ska ni skiljas? Då kan ni inte ha jobbat på er relation särskilt länge. Tycker man är skyldig sina barn att kämpa och inte bara ge upp så fort relationen blir tråkig.

mitt råd är att vänta. minsta ungen bör vara minst 4 år för att det ska bli uthärdligt för er alla. sen påminna om att det blir bättre. småbarnsåren är en prövning för alla par. självklart finns det områden som ingen bör tolerera t e x misshandel, missbruk av droger, frivillig arbetslöshet m m. men annars försök stå ut till de börjar skolan om det fortfarande känns skit när småbarnsåren är förbi och inte går att skylla på så kanske det är läge att dra bort plåstret även om det smärtar så att säga.

När min sambo meddelade mig att han ville separera var vår dotter nio månader. Han flyttade ut veckan innan hon fyllde 1. Precis som du fick jag panikångestattacker när jag tänkte på framtiden för och med (utan) henne.

Men nu är hon 2.5 och hittills har det inte varit så illa som jag befarade. Inte så illa alls faktiskt. Det beror nog mest på att vi båda sätt våra egon åt sidan och fokuserat på hennes bästa. Vi bor nära varandra, kort gångavstånd, och vi ses ofta. Hon får träffa oss båda nästan varje dag - även om vi har ett grundschema med vissa övernattningar i veckan så hälsar vi på hos varandra. Vi hittar på saker ihop och hon hinner nog inte sakna nån av oss,särskilt mycket:) och framstår som ett tryggt och harmoniskt barn. Och jag kan tom tycka att mina barnfria kvällar är sköna.

Att vi tvingats att umgås och samarbeta osv Men kunnat lägga oss själva och vår relation åt sidan gör också att vi idag har en mycket bättre vänskap och välvilja mot varandra jag och hennes pappa.

Det är klart att vi bara hunnit en liten bit på vägen av hennes barndom. Men jag vill bara säga att det kan bli bra även när de är små!

Det du beskriver låter ju som ?drömsituationen? när separationen väl är ett faktum. Tror du att ni kommer hitta tillbaka till varandra? Eller hur tror du er relation kommer påverkas om någon träffar en ny? Typ om/när man skulle springa på varandra i affären eller lekparken.

Det mest praktiska är ju att bo kvar i samma område. Även fast vi båda är medel/höginkomsttagare så vet jag inte om vi har råd att köpa varsin lägenhet här. Helst av allt vill jag dessutom flytta från det här området någon gång i framtiden, men får nog lägga de planerna på hyllan.

Det var ju en risk du tog, när du skaffade barn. 

Ja, fast i ditt fall var ju risken större. Så här skrev du:

Men sen så älskar jag ju honom och ville verkligen hinna få barn innan det var för sent. Absolut inte bästa anledningen att få barn. Trodde väl också att allt helt magiskt skulle bli perfekt när vi hade vår egna familj. 

Var skrev jag att man inte ska skaffa barn? Du läser in saker jag inte skrivit, varför? Träffade jag en öm tå? 

Det är tråkigt att ni ska skiljas, men måste ju ändå ha  förstått att era chanser var små, eftersom ni skaffade barn trots ett dåligt förhållande. 

Hej,

har läst igenom tråden och känner igen mig. Vi beslöt i februari att vi skall separera, i oktober kommer sambon nu att flytta. Har varit en turbulent och jobbig tid men vi har nog båda hunnit påbörja resan att lägga våra egna känslor åt sidan och kommunicera med varandra för barnens skull. Jag har också haft panikångest, känner också igen mig i det du skriver att ni inte delar mål och visioner i livet längre, jag känner precis samma. Hörs gärna i pm om du vill skriva mer och bolla. Mina barn är 3 och 6 år.

Hej!

Tråkigt att höra att du befinner dig i samma situation

Jag skickar ett pm, bollar gärna!

Har inte fått något (om du försökt skicka) och kan inte skicka till dig eftersom du är anonym :)

Jag försökte, men det kom upp ett felmeddelande att ?den här medlems presentation är privat? eller något liknande. Så konstigt :( Jag kunde skicka till en annan här i tråden! Är inte så hemma på Familjeliv