Separation med småbarn
När min sambo meddelade mig att han ville separera var vår dotter nio månader. Han flyttade ut veckan innan hon fyllde 1. Precis som du fick jag panikångestattacker när jag tänkte på framtiden för och med (utan) henne.
Men nu är hon 2.5 och hittills har det inte varit så illa som jag befarade. Inte så illa alls faktiskt. Det beror nog mest på att vi båda sätt våra egon åt sidan och fokuserat på hennes bästa. Vi bor nära varandra, kort gångavstånd, och vi ses ofta. Hon får träffa oss båda nästan varje dag - även om vi har ett grundschema med vissa övernattningar i veckan så hälsar vi på hos varandra. Vi hittar på saker ihop och hon hinner nog inte sakna nån av oss,särskilt mycket:) och framstår som ett tryggt och harmoniskt barn. Och jag kan tom tycka att mina barnfria kvällar är sköna.
Att vi tvingats att umgås och samarbeta osv Men kunnat lägga oss själva och vår relation åt sidan gör också att vi idag har en mycket bättre vänskap och välvilja mot varandra jag och hennes pappa.
Det är klart att vi bara hunnit en liten bit på vägen av hennes barndom. Men jag vill bara säga att det kan bli bra även när de är små!