• Anonym (Albina)

    Separation med småbarn

    När min sambo meddelade mig att han ville separera var vår dotter nio månader. Han flyttade ut veckan innan hon fyllde 1. Precis som du fick jag panikångestattacker när jag tänkte på framtiden för och med (utan) henne.

    Men nu är hon 2.5 och hittills har det inte varit så illa som jag befarade. Inte så illa alls faktiskt. Det beror nog mest på att vi båda sätt våra egon åt sidan och fokuserat på hennes bästa. Vi bor nära varandra, kort gångavstånd, och vi ses ofta. Hon får träffa oss båda nästan varje dag - även om vi har ett grundschema med vissa övernattningar i veckan så hälsar vi på hos varandra. Vi hittar på saker ihop och hon hinner nog inte sakna nån av oss,särskilt mycket:) och framstår som ett tryggt och harmoniskt barn. Och jag kan tom tycka att mina barnfria kvällar är sköna.

    Att vi tvingats att umgås och samarbeta osv Men kunnat lägga oss själva och vår relation åt sidan gör också att vi idag har en mycket bättre vänskap och välvilja mot varandra jag och hennes pappa.

    Det är klart att vi bara hunnit en liten bit på vägen av hennes barndom. Men jag vill bara säga att det kan bli bra även när de är små!

  • Anonym (Albina)
    Anonym (Ledsen mamma) skrev 2019-08-03 19:39:30 följande:

    Det du beskriver låter ju som ?drömsituationen? när separationen väl är ett faktum. Tror du att ni kommer hitta tillbaka till varandra? Eller hur tror du er relation kommer påverkas om någon träffar en ny? Typ om/när man skulle springa på varandra i affären eller lekparken.

    Det mest praktiska är ju att bo kvar i samma område. Även fast vi båda är medel/höginkomsttagare så vet jag inte om vi har råd att köpa varsin lägenhet här. Helst av allt vill jag dessutom flytta från det här området någon gång i framtiden, men får nog lägga de planerna på hyllan.


    Dotterns pappa har ju ni visserligen ändrat sig och skulle vilja att vi försökte på nytt. Nu är det jag som står emot. Framför allför att jag skulle ha väldigt svårt att känslomässigt lita på någon som kunnat lämna mig förut. Han lämnade mig ju också i praktiken för nån annan så just den frågan har jag ju fått ha med mig från början. Hur det skulle påverka. Så jag vet att jag ärligt kan säga att så länge att så länge de sköter det artigt och vuxet skulle det inte påverka mig och min del av vårt samarbete. (Nu har det ju visserligen tagit slut där men om jag klarade det då i mitt mest panikslagna tillstånd borde jag ju klara det nu) tyvärr tror jag att en eventuell ny relation för mig skulle kunna påverka negativt just nu med tanke på hans önskemål om att vi ska försöka igen

    Ja det där med boende inom samma område är viktigt men svårt. Jag fick göra rätt stora ekonomiska uppoffringar för att det skulle gå i vårt fall!
Svar på tråden Separation med småbarn