Han vill inte ha barnet!

Du får göra abort för husfridens skull. Det är din uppoffring som du får göra och som kommer spela till din favör i framtiden.

Frågan är hur er förhållande kommer se ut efter en abort. Kommer du kunna se på honom på samma sätt? Hur kommer du må? Kommer du bli deprimerad?

Du ska inte gå igenom en abort om du inte vill det.

Ja som det är nu så försöker jag att inte säga nått om bebisar/graviditet för att han ska få smälta det i lugn och ro. Det jag är mest orolig över är väl om han kommer må så dåligt hela graviditeten och om han kommer få problem att knyta an till bebisen. Ja att göra abort går verkligen inte, skulle gå under då.

Om ledsenheten hos din man håller i sig flera veckor nu och efter att ni sett det lilla livet på UL så råder jag dig att försöka få honom att söka stöd i samtal hos en terapeut, tycker han som många andra män att det är skrämmande så kanske ni kan göra det tillsammans.

Du skriver att din man inte vill ha fler barn för att han inte orkar med fler som han känner nu. Har han många stressfaktorer kring sig? Får han tillräckligt med sömn eller blir han störd på nätterna? Om du är den med mest energi och ork får du fundera på hur du kan stötta honom och kanske hjälpa honom så han känner mer ork. Har ni bra nätverk med möjlighet till barnvakt? Har han något intresse som han utövar?

Du får göra abort för husfridens skull. Det är din uppoffring som du får göra och som kommer spela till din favör i framtiden.

Du bör i alla fall överväga abort, just för att det var så tydligt att din man inte vill ha ett till (kö till sterilisering). Fundera, vad är viktigast? Att den familj du har nu fortsätter intakt och välmående, eller att du (genom att behålla) riskerar att splittra familjen. Har tyvärr sett många fall liknande ditt där det slutar med skilsmässa om hon behåller mot hans vilja. Säger inte att du nödvändigtvis ska göra abort, men tänk igenom det som ett alternativ. Och prata med din man om det så han känner sig delaktig och inte överkörd.

Ja känner han likadant efter ul så måste ju nått mer göras för hans välmående. <3

Hans stress ligger nog mest i nytt jobb, sover inte hela nätter. Sen syskongrälen som är mellan de vi har tär ju på oss båda.. Som det är nu tar jag mer av laster här hemma så han känner att han får tid att gå ifrån om han känner att han behöver det. Mest barnens mormor som är barnvakt, de andra bor en bit bort. Hans intressen har han fortfarande mycket tid till, nästintill varje dag.

Då låter det som han har det väldigt bra! Det är ju alltid tröttsamt och väldigt energikrävande när man börjar nytt jobb men det brukar ju bli bättre efter ett tag, förhoppningsvis så känns det lite bättre för honom och dig när han kommit in i nya jobbet och inte längre är så trött pga det.

Syskongräl kan vara väldigt tärande I know:) Att syskon bråkar hör ju till, men om det är väldigt ofta och väldigt mkt bråk så kanske man kan fundera över om det finns vissa mönster och vissa situationer som går att undvika för att minska på bråken. Och sära på dem så de inte är nära varann hela tiden. Men ni kanske redan gör allt det:)

Det står ju klart och tydligt överväga abort, inte springa iväg till abortkliniken bums och få det överstökat. Att diskutera något med sin man, tänka, vrida och vända på det, handlar om respekt och förnuft.

Att direkt utesluta ett alternativ fast man ser att ens man mår så dåligt är respektlöst. Lika respektlöst som det vore att tvinga någon till abort. Som ingen här har förespråkat.

Som sagt, att överväga olika alternativ och inte direkt utesluta något är det bästa i längden. Inte göra något förhastat utan tänka igenom olika scenarier. Varav abort är ett. Prata med sin man så han känner att han är inkluderad och lyssnad på, inte överkörd.