Han vill inte ha barnet!

Om yngsta just nu är 2 år så är det ju inte direkt att börja om, börja om tycker jag mer är om yngsta börjar nå upp till skolåldern. Ni har ju fortfarande små barn.

Jag tror att din man kommer att vänja sig vid tanken och sedan kommer det bli jättebra.

Hur mådde din man efter missfallet? Det kan ju vara så att han mår så dåligt nu pga att det blev ett missfall förra gången och att du mådde så dåligt över det då. Dvs hans obearbetade känslor som kommer upp nu.

Du skriver att han är en jättebra pappa till de två ni har nu så han kommer bli en jättebra pappa till den tredje också. Men det är ju alltid mer abstrakt för en man i början, vi kvinnor mår ju som vi gör och känner av graviditet långt innan rörelser och sparkar.

Var inte rädd för att prata om bebis och graviditet - den är ju ändå ett faktum och om allt går som det ska så kommer det komma ett barn till till familjen. Det ska du inte tassa på tå kring. Däremot måste det ju inte vara det enda som kommer på tal.

Även om han inte kände så mycket så har det säkert påverkat honom, och kanske han inte ens märker det själv. Ibland har man ju känslor men kan inte förklara dem, det kan ju vara hans sorg/oro som kommer upp nu men att han inte känner det som sorg/oro utan mår dåligt istället.

Alla känslor har inte förklaringar.

Jag menar inte att du måste prata om det hela tiden, men var inte rädd för att råka nämna det och må inte dåligt själv om du råkar nämna det. Han är en vuxen man som vet vad sex kan leda till och ni har redan två barn så han vet vad det handlar om.

Jag tycker inte du ska lida med honom, acceptera att han är ledsen ja, men glöm inte att vara glad själv! Och våga prata! Fast bestäm isåfall typ att imorgon ska vi prata om det si och så länge, och så får han säga exakt vad han är rädd för och hur han känner och så säger du vad du är rädd för och vad du känner.

Har inte varit i samma situation men tänker såhär. Han är väl i någon form av sorg just nu. Inte sorg över sitt barn utan sorg över att hans framtid inte riktigt blir som han tänkt sig och planerat. Hans målbild raseras. Han behöver ta sig igenom detta och bygga upp en ny målbild. Det kan ju ta olika lång tid för alla.

Om han nu är en sån fin pappa till era nuvarande så kommer han bli det till den tredje också. Det är ju hans barn, hans avkomma. Hans barn kommer få ett litet syskon att älska. Det kommer lösa sig. Bättre att barnet kommer nu än senare. Ni är ju fortfarande i småbarnsåren och det går rasande fort. Min minsta är 7 år nu och vi vill vrida tiden tillbaka. Hennes brorsor var 6 och 9 när hon kom. Helt underbart med syskon!

Du bör i alla fall överväga abort, just för att det var så tydligt att din man inte vill ha ett till (kö till sterilisering). Fundera, vad är viktigast? Att den familj du har nu fortsätter intakt och välmående, eller att du (genom att behålla) riskerar att splittra familjen. Har tyvärr sett många fall liknande ditt där det slutar med skilsmässa om hon behåller mot hans vilja. Säger inte att du nödvändigtvis ska göra abort, men tänk igenom det som ett alternativ. Och prata med din man om det så han känner sig delaktig och inte överkörd.

Problemet är att du missar att TS är också en människa med känslor , och risken är stor att hon och hennes familj inte fortsätter vara intakt och välmående om hon tvingas till abort mot sin vilja.

Har tyvärr sett många fall liknande TS fall där det slutar med skilsmässa om hon gör abort mot sin vilja.

Jag är givetvis för kvinnors rätt för fri abort , men fri aborträtt innebär inte att kvinnor gör abort mot sin vilja.

Det står ju klart och tydligt överväga abort, inte springa iväg till abortkliniken bums och få det överstökat. Att diskutera något med sin man, tänka, vrida och vända på det, handlar om respekt och förnuft.

Att direkt utesluta ett alternativ fast man ser att ens man mår så dåligt är respektlöst. Lika respektlöst som det vore att tvinga någon till abort. Som ingen här har förespråkat.

Som sagt, att överväga olika alternativ och inte direkt utesluta något är det bästa i längden. Inte göra något förhastat utan tänka igenom olika scenarier. Varav abort är ett. Prata med sin man så han känner att han är inkluderad och lyssnad på, inte överkörd.