Mamman vill ha son varannan helg

JAG anser det mycket värre ja! En mamma har burit, fött, ammat barnet o den connectionen kan inget riva, om inte mamman själv gör det (oftast pga sjukdom el dum i huvet, sorri). Hon säger ju hon inte vill vara delaktig i läkare, skola, föräldramöten el saker som rör honom när han blir större. Det betyder i mitt huvud att man struntar i hur han klarar skolan, hur tandläk o ev sjukdomar sköts, var han rör sig i tonåren o vilken utbildning man söker till..."det får pappan ta, jag bryr mig inte för nu ska jag tänka på mig". Självisk så det stinker. Hoppas pappa o son får ett fint o nära liv med varandra.

Man kan tycka olika. Graviditeten gav i mitt fall bara upphov till ett sjuhelvetes illamående och ingen connection. Det orsakade mest att jag var lite avigt inställd till barnen redan innan de föddes för att de orsakade allt illamående (ja, det är klart att de inte kunde HJÄLPA det, men du fattar). Förlossningen ligger oftast väldigt långt tillbaka i tiden och minnena har bleknat, men jag tror de flesta mammor mest förknippar det mef smärta och inte någon connection i första hand. Dessutom pågår en förlossning några dygn, det är ingenting jämfört med all tid man har på sig att connecta de kommande 18 åren. Samma med amningen, orsakade bara smärta, skrik och sömnbrist, så i den mån det hade någon inverkan på connectionen var det bara av negativ art.

Pappan som slipper allt detta kan fokusera på att connecta på ett positivt sett och behöver inte börja i en gigantisk uppförsbacke så att säga.

Nå jag tror 99% av alla mammor här inne INTE skulle kunna tänka sig sk.ta i sitt bar som ts x vill göra. Rätta mig om jag har fel.

Jag tror också att99 % aldrig skulle göra så. Men jag menar att det egentligen är lite värre när en pappa överger sitt barn, för han har liksom inte den jobbiga starten, och dess negativa inverkan på anknytningen, att skylla på. En pappa har oftast kunnat plocka russinen ur kakan under hela barnets uppväxt.

Det kommer att ordna sig med det juridiska, så bra om ni är överens och kan prata om detta. En möjlighet är ju fortsatt gemensam vårdnad men att boendet i stort sätt är hos en föälder med umgänge med den andre t ex varje eller varannan helg.

Barnperspektivet och barnens bästa är viktigt, ur barnens perspektiv ligger ju intresset att ha ett bredd nätverk av vuxna som tycker om barnet, unde rhela uppväxten.

För länge sedan när man inte visste bättre så hamnade barn hos mamma och fick umgås med pappa varannan helg. Det brukade strula efter ett tag, man fick förhinder och träffarna med pappa blev färre i tonåren. Psykoloskt kan man nog bedöma det som ett rätt säkert sätt att få pappa/barn att successivt få allt sämre kontakt. Även på den tiden fanns arga mammor som i onödan förhindrade helgumgänget mellan barn och pappa med diverse svepskäl, av låtsad omsorg.

Det är ett stort beslut och ansvr att ha barn. Mycket kan hända. Att i onödan låta en vuxen av olika skäl inte ta sitt föräldraansvar tycker jag inte är barnens bästa.

Det skulle i så fall vara om föräldern är farlig för barnet, kanslke missbruk eller psykisk sjukdom osv. Men även då tror jag att med lite åtgärder ett barn kan få en fin relation med sin förälder.

Det kan ju hända att TS vill se vilken reaktion hen får om hen skriver om en mamma i stället för en pappa som vill avstå från vecka/vecka och gemensam vårdnad? Eller så vill hen minska risken att bli igenkänd och vänder därför på steken? Då jag startat trådar som anonym har jag ändrat på vissa fakta just för att inte bli igenkänd - världen är liten...

Tycker ts du skall köra på att ha barnet 100%, satsa på er två o det kommer att bli bra i slutändan. Det är ju solklart att hon inte vill vara mamma längre, så tänk på pojkens bästa o kör det racet. Nu vet jag ju inte hur gammal han är, men en 4-5 åring som plötsligt knappt ser mamma längre...e ju så man vill börja gråta. O tänk om, då han efter ett par år vant sig att se mamma lite, så vill hon inte alls längre, eller vill flytta till Marocco, hur ska en liten gosse ta det?! Nej, ts kör ert race, en mamma som vill engagera sig sådär lite är inte att lita på. Tror du det skulle vara en idee att fortsätta bara du o han?

Det känns som om du hade gett ett moraliskt tuffare råd om

könsrollerna var ombytta? Har den förälder som inte vill ta vårdnadsansvar rätt att göra så? Jag tycker att du är ute på svag is... men det är modernt att säga att jag känner för att ta avstånd (för alltid) från min bror, min vän, min kusin, min mormor, min partner och kanske även mitt barn? Vårdnadsansvaret för minderårig är något en eller båda föräldrarna bara kan avsäga sig...?

Jag tror inte tingsrätten tar detta som helt sjävklart. Oavsett kön. Barnens bästa är inte att bli av med närstående.

Du, det är rätt många män som gör exakt det. Håller inte alls med om att det är mer förståeligt och ok. Och många män som stannar men mentalt checkar ut och behåller mkt av sitt gamla liv.

Kan ju också vara så att mamman inte känner att hon gör en bra insats, att pappan är bättre.

Det är inte vad jag hade gjort men det är ju inte det som diskuteras här.

Håller med

Hon har ingen mamnalust längre. Familjerätten och ni skriver på papper du tar all beslut om ditt barn. Ni väljer hur ni vill ha det men all beslut är du som bestämmer. Om barnet vill gå på kollo och barnet frågar mamma så kan hon inte ta det beslutet. Det är du som gör det.

Jag tror att det är så man gör. Kanske du kan gå in på Socialstyrelsens hemsida det kanske ger resultat? Hemsidan kan ge bra information. Eller så pratar du med ngn som har erfarenhet eller kan om detta ämne.

Jobbig sits mkt och ta in. Försök ta information från rätt källa.

"Mamma har ingen mammalust längre":(:(:(. Words. Man blir så jättejätteledsen, en liten gosse här vars mamma inte längre vill vara delaktig. Man hör ju att hon helst inte orkar med varannan helg heller utan försöker härda ut. Varför blir det såhär, vad händer i mammahjärtat???och....största frågan - hur i hela världen kan man "go on" sedan som om inget hänt o leva sitt eget liv som det så fint heter?? Som mamma åt 4 förståååår man bara ingenting, då man är typ orolig för varje småsak o vill veta o delta i allt...

Jag tror verkligen inte det, hon orkar inte hon har ingen lust. Vill vara fri.

Jag har ett ex. Min kompis har 2 barn mamman flyttade till en annan stad för hon har träffat en ny kille. Hon skriver på Facebook min nya familj. Hennes barn är helt uteslutna. Han har hel vårdnad om barnen. Deras barn är stora och kan göra beslut själva dem har sin mamma men hälsar aldrig på. Pappan har aldrig uteslutit barnens beslut. Tvekade inte och ta vårdnaden. Han är öppen till barnen ska hälsa på men dem vill inte.

Ta det beslutet. Ta vårdnaden skit i henne. Hon vill bara träffa sitt barn varannan helg. Men glöm inte du tar alla beslut va konsekvent. Det här är inget man ändrar tillbaka och vill ha vårdnaden.

Dina tankar ts?