Vi som försökt bli med barn i minst 8 månader

Usch så drygt... min barnmorska på reproduktionscentrum sa att vänta minst en vecka efter beräknad mens innan man ska testa. :) så försök slappna av och sen testar du igen på måndag. Om det fortfarande är negativt kan du ringa dit du sökt hjälp så tror jag du kan få råd via telefon! Lycka till <3

Har tyvärr hänt några gånger för mig med. Bim+5, då var jag säker på att jag var gravid, men inte då, samma dag jag fick hem testet så kom mensen. Vilket har gjort att jag Aldrig testat..den dagen jag blir gravid lär jag vänta till +14 eller nåt..;)

Hoppas såklart att fallet inte är så för dig men inte osannolikt.

Och hur är det med dig, Mima93? 

Min kropp har alltid varit seriöst med mig, bim+3 var max och när jag började undra och hoppas och hade kanske lite svårt att sova pga. känslor så kom mensen nästa morgon. 

Den här månaden är nästan ännu värre väntan. Jag har sedan första mötet på utredningen helt tappat kolle på min cykel, varken tempar eller loggar något. Jag kände av äl för ett tag sen och tror att bim är nu i dagarna. Är helt inställd på att nästa vecka få ringa och boka in tid för äggledarspolning och sen möte för alla provsvar. En sak som känns lugnande är att i mitten av dec lämna sambon spermaprov och om något var extremt avvikande så att han skulle få ta om provet så skulle han få veta det inom ca en vecka, men nu har nästan en månad gått.

Annars har jag molvärk lite ibland, hugger i tjejmagen lite till och från och ibland ilar i brösten. Sjukt trött hela dagarna, hungrig men Illamående alltid Efter att jag har ätit, men tänker att allt säkert beror på inbillning och att jag ätit för mycket mjölkprodukter som jag är känslig för.

Det var bara pms symtom. Igår ringde jag och bokade tid för äggledarspolning nästa vecka. Även om man är inställd på att mensen antagligen kommer som vanligt så blir man nedslagen. Men ja det är skönt att hjälpen är på gång. Efter mitt besök nästa vecka så ska vi få vänta två till tre månader för möte med läkare för att få reda på alla resultat osv.

Hoppas att du får göra det nästa vecka så att du kan släppa det under semester för det är ändå lättare när man vet att man ändå inte kan göra mer än att vänta på svaren och försöka slappna av.

Ja skriv gärna hur det går för dig i fortsättningen! Jag håller tummar att vi alla slipper fler besök utan klarar oss själva istället;)

Det var bara pms symtom. Igår ringde jag och bokade tid för äggledarspolning nästa vecka. Även om man är inställd på att mensen antagligen kommer som vanligt så blir man nedslagen. Men ja det är skönt att hjälpen är på gång. Efter mitt besök nästa vecka så ska vi få vänta två till tre månader för möte med läkare för att få reda på alla resultat osv.

Hoppas att du får göra det nästa vecka så att du kan släppa det under semester för det är ändå lättare när man vet att man ändå inte kan göra mer än att vänta på svaren och försöka slappna av.

Ja skriv gärna hur det går för dig i fortsättningen! Jag håller tummar att vi alla slipper fler besök utan klarar oss själva istället;)

Jag fick veta mina resultat nu men sambon som inte var med när jag gjorde spolningen får vänta tills mötet med läkaren där de tar upp resultat och hur man ska gå vidare och så och det kunde ta 2-3 månader. Så nu är det bara att vänta och hoppas att det inte tar riktigt så lång tid. Men som med allt inom vården så är det en evig väntan så jag blir absolut inte förvånad. Håller tummarna för att det går bra för dig nästa vecka.

Hej! Jag hoppar också in här. Jag är 28 år. Vi har försökt sedan maj 2019. Jag har regelbunden mens och hittar äl varje månad med cb digital. Jag undersöktes något år innan vi började och allt såg bra ut (lider alltså inte av något som kan synas vid ett vaginalt ultraljud. Fick i december ett mf i vecka 5 men hade mens innan själva missfallet så jag var inte medveten om att jag var gravid förrän jag började blöda på nytt. Missfallet gav mig hopp för då tänker jag att mina ägg åtminstone kan bli befruktade med min sambos spermier. 

Det är tufft detta, man pendlar mellan hopp och förtvivlan. Jag har bim på söndag och håller nu tummarna för att försök nr 9 ska vara vår tur .. 

Hur gör alla för att orka?? Ser att vissa av er är i pågående utredningar. När sökte ni hjälp??

Jag tyckte spolningen gick superbra för vår del! Trots att jag har stopp i ena äggledaren. Enda obehagliga var när de satte in själva slangen men det var obehagligt, inte smärtsamt :) Vi gjorde spolningen i början av oktober, mensen efter var min sista innan plusset. Har läst att för en del behövs bara en spolning för att det ska sätta fart, vet inte om det stämmer men för oss stämde det ju :) håller verkligen tummen för er! <3

Jo, vi har testat att inte använda äl-tester men upplevde då att jag snarare blev stressad över om vi faktiskt prickade rätt eller inte. Det är en svår balans. Man märker att man hållit på länge när vänner som inte ens velat ha barn blir gravida. Det tär på en. Man önskar alla det bästa, såklart. Men långt där inne gör det lite ont med .. 

Har du blivit gravid ännu eller är ni under utredning?

Nää, är din sambo okej med det hade jag nog berättat. Det blir ju värsta tortyren när föräldrar, syskon eller bekanta gör sånna saker. Och de vet ju inte ens hur ont det gör :( Jag har berättat för min familj och några nära vänner. Det jobbiga med att de vet är att de liksom går lite på helspänn varje månad ifall det ska vara månaden man berättar att man plussat .. 

Jag håller tummarna för er <3 

Hej allihopa ????

Jag och min man har försökt i 8 månader nu, har inte gjort något speciellt för att bli gravida utom att ha regelbundet sex. Har mer tänkt händer det så händer det, men börjar bli lite otålig nu med så många försök. Nästa månad vill jag börja med ägglossnings test och se om de hjälper. Får min mens den 30e Februari och tänkte börja efter det.

Verkar vara en härlig grupp så ser ifram emot vara del av den ????

Hej!

Hur går det för er alla?

Vi väntar fortfarande på sista läkarbesöket, och nu lär vi väl kunna glömma att få hjälp med tanke på corona. Som om det inte var jobbigt innan, nu känns det ju Helt hopplöst istället..:(

Styrke kramar till alla!

Vi skulle fått reda på resultatet när jag gjorde äggledarspolning men eftersom det ändå var ett obligatoriskt läkarbesök sen så var det onödigt att sambon skulle ta ledigt för att följa med mig på spolning.

Vi går hos RMC i Linköping så jag antar att de har fullt upp. Så frustrerande att vänta, häromdagen räknade jag ut hur många månader vi har försökt och nu är vi uppe i 17 försök:(

Okej, på privat verkar det som att det går lite fortare.

Nej, det låter också ganska otroligt efter så många månader. Men är det stor chans att det lyckas med insemination? Trodde det var ungefär samma som naturligt själva:/

Jovars, jag förstår längtan <3

Ja det gör vi nu. 30 och snart 49..så känns ganska stressande just för åldern:( Kommer bli jävligt less om det är så att han måste lämna ett till prov sen.

Okej. Då får man hoppas att insemination räcker för er del!:)

Nu kvalar jag in i denna tråden... fy så tråkigt men sant. Försökt i 8 månader nu och ingenting händer. Vi är båda under 30 och friska. Hur orkar man hålla hoppet uppe? Jag vill egentligen "ge upp", sluta ÄL-testa och försöka glömma allt. Men då är jag rädd att vi aldrig lyckas få det där plusset. Alla pratar om att man ska tamja ÄL, och ja det har vi gjort många gånger nu!

Blir smått tokig!

Äntligen har vi fått en tid igen för sista besöket i utredningen:)) Blev ju inställd pga corona, men nu börjar de kalla alla på väntelistan igen! Hade dock önskat ett plus istället, men såhär efter 19 försök känns det hopplöst och en lättnad med hjälp igen!:)

Hur går det för er andra kämpar? <3