Vi som försökt bli med barn i minst 8 månader

Vi kommer nog vänta några försök till för har ändå en positiv känsla! Har inga problem i släkten, jag har regelbunden mens och äl så det borde gå inbillar jag mig! Men ena dagen känner jag så och andra typ: det här kommer aldrig gå!!! Vi har väldigt mycket att stå i under hösten med nytt hus som vi ska renovera så därför känns det bättre att vänta ett tag till med utredning. :)

Har BIM imorgon. Har en positiv känsla denna gång vilket jag inte haft innan. Hoppas hoppas

Jag och min pojkvän har försökt i ett år nu... Det är så himla jobbigt. Fem st av mina närmsta vänner har fått sitt första barn detta året . Tre av mina närmsta. Jag känner mig mest som ett bihang när vi hänger. De har ju allt att prata med varandra om bebisar. Värsta drömmen att få barn samtidigt som sina vänner.. de lever drömmen typ... Jag kan inte få ur mig orden att vi har försökt i ett år.. Jag vet att jag borde berätta men det går inte..Är rädd för att vår vänskap ska ändras. Det gick på deras första och andra försök för alla fem... Jag känner mig så ensam i detta. Och otroligt rädd . Nu efter semestern ska jag ringa för att få påbörja en utredning. Ett helt jävla år har gått utan att någonting har hänt. Så himla kul är det inte med sex längre.. min pojkvän har svårt att förstå också. Han tycker att jag bara klagar och att jag kanske ska va nyttigare.. Ja men tack för att du lägger all skuld på mig..

Ja man känner sig väldigt ensam många gånger..alltså de lever verkligen drömmen..mammalediga tillsammans. Barnen lika gamla och alla har fått tjejer också. Jag börjar bli knäpp och tänker snart att det är bättre jag väntar in tills de ska då sitt andra barn så jag slipper va hemma själv men så kan man ju inte tänka. Jag ska ju leva mitt liv och inte deras men om de bara visste hur tufft det är ..många gånger har jag haft ångest innan vi ska ses för jag vet att jag bara kommer sitta där typ och de har fullt upp vilket är helt förståeligt såklart med små bebisar!! Hemskt att det ska ha blivit så när man ska träffa sina bästa vänner... Så jobbigt att alla vänner får samtidigt med..

Usch vad jobbigt. Pressen från alla är det jobbigaste. Man kan tyvärr inte styra sin kropp:( kram till dig

Åh hoppashoppas!!! <3

Jag har BIM idag, hade sån mensvärk imorse men ingen mens. Bruna flytningar?!

Hade äl för 14 dagar sen! Har haft brun flytning förut samma dag som BIM men då har ju mensen kommit på fm, men inte idag. Får se om den kommer imorgon. Ska iaf hålla mitt löfte och vänta med att testa. :) eller ja... vi får se ????

Nu kom mensen ändå! Jaja nya tag nästa månad, vilket blir vårt tolfte försök. Suck!

Gaahhh... så segt! Hoppades verkligen att någon skulle plussa denna vecka för lite glädjespridning! <3 Verkligen orättvist!!

Ursäkta infon men denna mens är helt out of control, blöder såå mycket! Idag har jag redan blödig igenom två tamponger, brukar aldrig hända?! Funderar på om det är missfall men det kan ju aldrig veta.. hade dock velat veta för isf KAN jag ju bli gravid.

Tråkigt för alla som inte plussat än! Själv går jag och väntar utan en aning hur det gick denna gång, hade ändå sex nästan varje dag (semester) men vill inte hoppas för mycket.

Vi har försökt i ca 9-10 ggr och jag kan inte låta bli att undra om jag försöker för lite eller för mycket. Det finns ju mängder av saker man ska/kan tänka på som gravid eller försöker bli (samtidigt som vissa blir gravida /inget missfall "oavsett" hur de lever sina liv). Behöver lite moraliskt stöd kring mina funderingar för jag vet inte själv vad som är en rimlig ambitionsnivå.

Hur mycket har ni anpassat er Nu när ni försöker? Hur gör ni med alkoholhaltiga drycker, hoppa studsmatta, bada varmt, basta, koffeinintag, kost m.m. under tiden ni försöker?

Hur mycket vågar man "leva som vanligt" medan man försöker när man försökt länge?