• Anonym (Tjockis)

    Ledsen tjockis

    Behöver nog bara skriva av mig lite....
    Sitter och känner mig jätteleden. Är snart 50, har utflugna barn och är riktigt sugen på att ge mig ut och dejta.
    Men jag är så rädd. Och nu till pudelns kärna; Så fet och äcklig!Kräks

    Nej, jag är inte nån sån som aldrig haft nån man. Jag var jättesmal och fin i min ungdom, har varit gift och två längre förhållanden efter det. 
    Jag är fortfarande söt. Kan spela utåtriktad, charma, är omtänksam, har humor, rätt ok i sängen.

    Men jag vågar ju inte lita på att nån man verkligen vill ha mig.
    ALLA, även stora kvinnor har nån del på kroppen som de kan vara stolt över. 
    Inte jag. Skulle helst vilja gömma mig i en burka.

    Ok, men banta då! 
    Är det inte för sent? Jag är förbannat lat (förutom zumba och sånt). Har sett serier på tv där överviktiga får ner och får en massa överskottshud och ser ännu värre ut än från början. Vågar inte gå till ett gym. Skulle skämmas ihjäl över att jag varken har kondis eller styrka.

    Saknar bara närhet sååå mycket. Att få en kram, hålla han och...etc.
    Nej, jag tänker inte bara gå ut och ragga vem som helst för en natt. Skulle inte ge mig något. Och bara tanken på att ligga bredvid någon och han skulle känna mig...ännu värre SE mig. Stackars sate.

    Nej, jag förväntar mig inte någon fotomodell. Drömprinsen är av typen 2 meter lång, bred som en ladugårdsdörr. Hellre nåt kilo för mycket än för lite. Vill ha någon att hålla i.

    Just nu är jag bara sååå ledsen....

  • Svar på tråden Ledsen tjockis
  • Anonym (Rex)
    Giftskåneman skrev 2019-10-27 15:09:59 följande:

    Verkar inte som ts kille gör det


    Baserat på?

    Det kanske inte var så i början men nu när nyförälskelsen har lagt sig kan det se annorlunda ut. En elitidrottare anser sig säkert veta både det ena och det andra och kanske säger i all välmening, men Ts tar det som kritik?!
  • Giftskåneman
    Anonym (Rex) skrev 2019-10-27 15:25:06 följande:

    Baserat på?

    Det kanske inte var så i början men nu när nyförälskelsen har lagt sig kan det se annorlunda ut. En elitidrottare anser sig säkert veta både det ena och det andra och kanske säger i all välmening, men Ts tar det som kritik?!


    Han har sagt flera gånger att jag verkar verkligen må dåligt av min kropp och att han mer än gärna hjälper mig.

    Kopierat från ts inlägg
  • Anonym (Rex)
    Giftskåneman skrev 2019-10-27 15:53:18 följande:

    Han har sagt flera gånger att jag verkar verkligen må dåligt av min kropp och att han mer än gärna hjälper mig.

    Kopierat från ts inlägg


    Jo jag läste samma, men HUR vill han hjälpa? Genom att kommentera vad som ligger på tallriken? Hur hon lever, motionerat osv.

    Du kanske tar för givet att han glatt älskar varje millimeter av henne och fullkomligt struntar i eventuella hälsorisker som kommer med övervikt. Är han förälskad så vill han väl att hon ska hålla sig frisk och sund så de får leva länge ihop?

    Har man låg självkänsla och redan har svårt att gå ner och leva sunt så tar man det lätt som kritik.

    Vi får se om Ts vill kommentera helt enkelt. Både du och jag kan ha helt fel! Vilket jag naturligtvis hoppas att jag har.
  • Anonym (Fluffig)
    Giftskåneman skrev 2019-10-27 08:53:51 följande:

    Hur har det gått? Har du blivit träffad av Armors pilar än, eller du bara går runt på stan och krossar hjärtan än?


    Du är ju bara för härlig! Eller nu båda. Jodå det har hänt lite. Har träffat en man. Vän till vän. Gemensamt intresse. Bor en bra bit bort men passerar här en hel del. Han är precis vad jag behöver. Trygg och stabil. Humor. Fantastisk älskare - han rev alla murar. Glömde bort att vara rädd och orolig. Det bara hände. Ändå så osäker på om jag lever upp till hans önskemål. Men det känns väldigt bra när vi ses. Vågar inte riktigt tro på det här. Rädd att bli besviken. Jävligt bittert att jag hittat knöl i bröstet. Står han pall eller drar han vidare? Ja ni vet ju vad förnuftet säger. Men fan! Inte nu!

    Så sammanfattningsvis är att jag har vågat leva lite men så sätts käppar i hjulet. Kramar till er båda!
  • Anonym (Tjockis)
    Anonym (Rex) skrev 2019-10-27 14:05:34 följande:
    Kan det vara så att du tvivlar så mycket på dig själv att du har svårt att tro att han faktiskt är äkta?

    Att hans positivitet gör att du upplever att det är mer lek än allvar?

    Pikar han dig för din kropp, eller överdriver hur fin du är så du tvivlar? Är det för lätt alltihop? Inget krångel?

    Kort och gott, kan du själv sätta fingret på vad det är som gör att du tvivlar?

    Har du varit kär tidigare?
    Men så härliga ni är!!!
    Tusen tack för råd och inlägg. Uppskattas.

    Ja det kan absolut vara så att jag har svårt att tro på att hans känslor är äkta. Jag vet att jag är lite annorlunda än hans tidigare flammor. De har väl varit lite mer för festande. Medan jag beskriver mig som lugnare. Kanske pålitligare. Trygg och stabil som en klippa. Social, men inte typen som går ut varje helg. Men jag vet att hans tidigare kvinnor har haft väldigt varierande kroppar vilket känns lugnande. Han har varit med större kvinnor förr.

    Han pikar mig ABSOLUT inte! Det finns inte. Tycker väl inte att han överdriver hur fin min kropp är heller. Men när han bara vill röra mig så skruvar jag på mig. Vill inte att han ska känna mina valkar. Men jag får väl finna mig i att han vill röra mig och inte ta bort hans händer. Det är ju rätt otrevligt av mig.
    Och han har ju både sett mig och rört mig.

    Jag har absolut varit kär förr.

    MEN; jag har val så svårt att fatta varför han har fallit för mig. Han ser så bra ut och skulle kunna få vem som helst. Förstår helt enkelt inte. Det är väl mitt största problem. Vad har jag att ge som är så speciellt?

    Och... genom att jag ar sett små saker som inte är perfekt, så blir jag rädd. Ska inte allt vara rosaskimrande medan det är så här nytt? Eller är vi helt enkelt två vuxna som faktiskt har levt ett liv och som har bagage och ovanor?
  • Giftskåneman
    Anonym (Tjockis) skrev 2019-10-28 11:50:09 följande:

    Men så härliga ni är!!!

    Tusen tack för råd och inlägg. Uppskattas.

    Ja det kan absolut vara så att jag har svårt att tro på att hans känslor är äkta. Jag vet att jag är lite annorlunda än hans tidigare flammor. De har väl varit lite mer för festande. Medan jag beskriver mig som lugnare. Kanske pålitligare. Trygg och stabil som en klippa. Social, men inte typen som går ut varje helg. Men jag vet att hans tidigare kvinnor har haft väldigt varierande kroppar vilket känns lugnande. Han har varit med större kvinnor förr.

    Han pikar mig ABSOLUT inte! Det finns inte. Tycker väl inte att han överdriver hur fin min kropp är heller. Men när han bara vill röra mig så skruvar jag på mig. Vill inte att han ska känna mina valkar. Men jag får väl finna mig i att han vill röra mig och inte ta bort hans händer. Det är ju rätt otrevligt av mig.

    Och han har ju både sett mig och rört mig.

    Jag har absolut varit kär förr.

    MEN; jag har val så svårt att fatta varför han har fallit för mig. Han ser så bra ut och skulle kunna få vem som helst. Förstår helt enkelt inte. Det är väl mitt största problem. Vad har jag att ge som är så speciellt?

    Och... genom att jag ar sett små saker som inte är perfekt, så blir jag rädd. Ska inte allt vara rosaskimrande medan det är så här nytt? Eller är vi helt enkelt två vuxna som faktiskt har levt ett liv och som har bagage och ovanor?


    Jag vet, du är hans önskedröm, han har ju själv valt dig.
  • Anonym (Tjockis)
    Giftskåneman skrev 2019-10-28 11:55:10 följande:
    Jag vet, du är hans önskedröm, han har ju själv valt dig.
    Och du kan ju bara få mina tårar att rinna.... 
    Tack snälla fina...
  • Anonym (Tjockis)
    Giftskåneman skrev 2019-10-27 14:23:10 följande:
    Mm, en tanke slog när du skrev detta, om ts är väldigt missnöjd och påtalar detta, då kanske killen mot sin vilja vill ge kostråd, för han är ju nöjd.
    Jag är väldigt missnöjd med mig själv.
     Mitt inre är helt ok. Jag är en bra tjej. Men mitt yttre är bara en stor fet blobb. Jag har varit så elak mot mig själv och pratat om mig själv i såna ordalag så det är helt otroligt. Självförakt är nog det sanna ordet.
    Jag skulle aldrig någonsin säga eller tänka såna saker mot någon annan.
    Men jag har varit så dum mot mig själv så länge så jag märker inte ens längre när jag säger saker. Hånar mig själv.
    Mina matvanor är inte de allra sämsta. Problemet är att jag rör mig för lite.

    Min älskling blir ledsen när jag är så dum mot mig själv. Och han tycker synd om mig för att jag inte tycker om mig själv. Därför vill han hjälpa mig. Som sagt; jag är nog väldigt tjatig om hur ful jag är, men jag märker det inte själv. Det är en del av min vardag att tycka att alla är så mycket bättre och finare än jag.
    Men jag är rädd för att det kan bli så fel om han ska försöka bli min PT.

    Jag är rädd för att om jag fortsätter så här så kommer jag att förlora honom. Inte pga min vikt, utan för att jag klagar och inte gör något åt det.

    Men jag är lat. Och är liksom så övertygad om att jag inte kommer att någonsin kunna gå ner så att jag har liksom gett upp innan jag ens har försökt.

    Har säkert skrivit det tidigare, men jag gillar ju gruppträningar. Typ zumba. Men just nu vågar jag för fn inte ens gå till en träning för att jag är helt övertygad om att både tränare och övriga deltagare kommer att titta på mig. Äcklas över mig och tycka att jag är värdelös för att jag inte orkar ge järnet under hela passet.

    Oj, så mycket det blev att handla om mig. 
    Men det om min vikt och varför han vill hjälpa mig.
  • Anonym (Aaa)

    Tips från en annan lat tjockis: Gå ut och gå. Lyssna på ljudbok eller pod och bara gå. Det kommer förmodligen vara tillräckligt jobbigt om du är otränad.


    Och köp nya underkläder som är snygga och sitter bra. Dels kan de trolla bort kilon och dels så känns det bättre när allt sitter där det ska. Kolla Camilla Thulins böcker för klädtips. Hon gillar frodiga damer.

Svar på tråden Ledsen tjockis