Ledsen tjockis

Men tack!

Jo, den började ju som en klagotråd och växte till något annat. Helt ärligt kan jag läsa den själv då och då och den värmer mig också. Så glad att jag kan värma någon.

Tja, gått och gått.....det har väl gått bra. VI har firat 3 månader (Fånigt va? Räknar månader som några tonåringar.) och vi vill fortfarande fortsätta,så det är väl bra.

 Men vi är ju vuxna och då har man ju skaffat sig sina egenheter. Man är ju liksom formad. Och jag har hittat petitesser som jag retar mig på. Är helt säker på att han även har funnit såna hos mig också. 

Men det viktigaste är ju att det positiva är större än det negativa.

Samtidigt är jag ju så inställd på att snart kommer han att inser att jag inte duger...

Men än så länge så njuter vi

Så många saker...

Kan inte slappna av helt och låta  mig bara omslutas av kärlek och släppa allt och njuta. Har blivit sårad för mycket. ( Som så många andra.)

Han förklarar verkligen sin kärlek. Jag tvivlar absolut inte på vad han känner.

Felet ligger hos mig. 

Letat jag bara sprickor i fasaden? Söker jag efter fel hos honom?Jag väntar bara på att han ska hitta något hos mig som gör att han kommer att lämna. Tja, han har ju sett mig helt naken nu rätt många ggr ( :-O) men jag väntar på att han ska inse hur tjock och ful jag är.

Han har sagt flera gånger att jag verkar verkligen må dåligt av min kropp och att han mer än gärna hjälper mig. Han har ju själv varit idrottsman på elitnivå så han vet ju hur man tar hand om en kropp rent fysiskt och psykiskt. Men jag är rädd för att det kan bli så fel mellan oss om han ska försöka coacha mig och träna mig.

Jag har också sett nån sida hos honom som jag har svårt att tycka om. Men hey, vi är båda vuxna och har våra dåliga sidor.

Jag är verkligen inte heller guds bästa barn.

Jag vet inte om jag är riktigt kär.Eller om jag bara är förtjust i att någon tycker om mig. Jag vet att jag blir knäsvag när jag ser honom.

Hur vet man om/när det är på riktigt ?

Så många saker...

Kan inte slappna av helt och låta  mig bara omslutas av kärlek och släppa allt och njuta. Har blivit sårad för mycket. ( Som så många andra.)

Han förklarar verkligen sin kärlek. Jag tvivlar absolut inte på vad han känner.

Felet ligger hos mig. 

Letat jag bara sprickor i fasaden? Söker jag efter fel hos honom?Jag väntar bara på att han ska hitta något hos mig som gör att han kommer att lämna. Tja, han har ju sett mig helt naken nu rätt många ggr ( :-O) men jag väntar på att han ska inse hur tjock och ful jag är.

Han har sagt flera gånger att jag verkar verkligen må dåligt av min kropp och att han mer än gärna hjälper mig. Han har ju själv varit idrottsman på elitnivå så han vet ju hur man tar hand om en kropp rent fysiskt och psykiskt. Men jag är rädd för att det kan bli så fel mellan oss om han ska försöka coacha mig och träna mig.

Jag har också sett nån sida hos honom som jag har svårt att tycka om. Men hey, vi är båda vuxna och har våra dåliga sidor.

Jag är verkligen inte heller guds bästa barn.

Jag vet inte om jag är riktigt kär.Eller om jag bara är förtjust i att någon tycker om mig. Jag vet att jag blir knäsvag när jag ser honom.

Hur vet man om/när det är på riktigt ?

Kan det vara så att du tvivlar så mycket på dig själv att du har svårt att tro att han faktiskt är äkta?

Att hans positivitet gör att du upplever att det är mer lek än allvar?

Pikar han dig för din kropp, eller överdriver hur fin du är så du tvivlar? Är det för lätt alltihop? Inget krångel?

Kort och gott, kan du själv sätta fingret på vad det är som gör att du tvivlar?

Har du varit kär tidigare?

Mm, en tanke slog när du skrev detta, om ts är väldigt missnöjd och påtalar detta, då kanske killen mot sin vilja vill ge kostråd, för han är ju nöjd.

Mm precis, och samvete över att klämma en pizza eller ta en extra portion mat, godis, chips osv.

Kriget med sig själv är tillräckligt jobbigt. Att nån annan kommenterar gör det inte bättre.