Ledsen tjockis

En speciell liten hälsning till Fluffig och Giftskåneman (och övriga som ev är intresserade)
Tiden går. Vi har väl inte ens dejtat i en månad, men det känns som om vi har känt varann i flera år. Inte så att vi har ledsnat på varann och det här blivit vardag, utan att vi känner oss så nära varann. Som att vi alltid har hört ihop.
Det är rätt bra jobbat med att ha haft möjlighet att tillbringa 4 nätter i rad (och givetvis dagarna) tillsammans när vi bor så långt ifrån varann.

Fler och fler i vår omgivning har liksom blivit introducerade. Mina barn vet om honom och han har träffat ett av dem. Han har tom träffat barnens far. 
Han har också träffat mina jobbarkompisar.
Jag har träffat hans kompisar och ska få träffa hans barn i helgen. Tja, barn och barn..vi har väl båda mer eller mindre vuxna barn.

Jag känner mig helt matt i kroppen av all lycka. Det har gått så ofattbart fort, men det kanske gör det när det är rätt.
MEN.....ibland dyker jobbiga tankar upp. 
Överanalyserar så mycket. Kan liksom inte till fullo njuta. Nånstans kan det inte vara så här bra. Det är absolut inte så att han beter sig på nåt konstigt sätt.
Det kanske bara är jag som har så svårt att ta emot all kärlek, omtanke, närhet....
Vi tar konstant på varandra. Konstant små tecken på omtanke.
Han säger att jag är idealkvinnan enligt "Lorry": Kåt, glad och tacksam.
Själv har jag väl alltid sett mig själv som Fet, ful och tråkig.
Han tycker att jag är sexig.
Jag tycker att han är så otroligt fin.
Livet är rätt bra just nu.
(Men nånstans djupt inne finns bara den där lilla tanken; Är han dum? Ser han inte hur jag ser ut?)
/Kram Tjockisen

Han har rätt, du har fel

.Grattis

Åh herregud!!!!

Precis nu slog det mig en sak.
Hjärtat hoppade över ett slag!
Jag och min nya dejt (vet inte om jag vågar kalla honom min pojkvän än) firar en månad 21/8. För oss är det stort. Eftersom det känns som att vi har varit ihop i 5 år.
Den 21/8 för precis 20 år sedan gifte jag mig med barnens far!
Jisses.....
Om man bara får vara lite fånig så ser jag det som ett tecken på att det här kommer att bli något långvarigt....
Det bara blev lite....märkligt....

Grattis på 5årsdagen hihi

Absolut underbart att höra! Ja Skånemannen och sitter på första parkett. Extra tack för hälsningen till oss.

Du verkar ju tycka om att dansa? Om du vill röra mer på dig - för din egen skull, så prova lindy hop (typ jitterbugg)! Man gör det för att det är kul - och när musiken slutar inser man hur andfådd man är. Innan man fått upp kondisen kan man välja de lugna låtarna och de små stegen.  När ni fått ordning på tillvaron kanske ni kan dansa tillsammans? Fast man bör tycka att jazz och swing är ok musik, förstås.

FANTASTISK TRÅD! hittade den ikväll men sträckläste och fick tårar i ögonen flera gånger.

Underbara alla är som stöttat ts i detta! Stor eloge till er alla!

Hur går det för er?

Nämen hej!
Kul att du fortfarande kommer ihåg mig!

Tja, tråden har ju liksom tappat sitt syfte. Men jag är sååå tacksam för all stöttning och fina råd som jag har fått när jag inte mådde så bra.

Jo, tack det går nog liksom bra.
Varit ihop ca 1,5 månad (jisses! Inte mer? Känns som flera år! Och då menar jag på ett positivt sätt.) Vi är väldigt rädda om varann. Försöker skämma bort varann så mycket vi kan. Omtanke behöver inte kosta en massa pengar. 
Vi bor ju 1,5 timme ifrån varann men har hittills träffats varje helg, olika många dagar 2-4. När jag kommer till honom rätt sent efter en jobbvecka brukar han möta mig i hallen med ett glas vin, och senast även ett underbart bubbelbad med en massa levande ljus.
Fattar inte att jag har haft sån tur.
Vi har träffat varandras barn och vänner. Nä, man ska inte blanda in barn för tidigt, men vi har båda rätt gamla barn som alla har tagit det bra.

Tar tacksamt emot varje dag och bara njuuuuter...

Stort grattis