Vi som försöker skaffa vårt första barn 2019

Håller tummarna att det bara är en dipp och att den snart stiger igen! :) brukar du känna att det hugger ovanför blygdbenet innan mens?

Jag gissar att min nya BMI är runt 6/6, räknat ut från när jag tror jag hade ägglossning. Har av olika anledningar inte kunnat mäta sedan i tisdags morse och då låg den på 36.36. Den brukar stiga sakta efter ägglossning och i vanliga fall hade den varit uppe på 36.50-36.60 på onsdagen. Men jag har inte kunnat mäta så vet inte, vilket är både skönt och frustrerande ;)

Har dock känt lite värk ovanför blygdbenet så som du beskriver, vilket jag inte brukar ha och lite lätt molvärk. Annars ingenting, har svårt att avgöra om jag är tröttare för att jag har sovit oregelbundet eller om det är något annat.

Veeet att man inte kan tempa på dagen men gjorde det innan efter att jag vilat i soffan och då låg den på 37.23?? När jag tempar mig på dagen efter sjukdom och är feberfri ligger jag alltid på 36.8-37.0. Brukar aldrig ligga över 37 ens på dagen. Vet att det inte är något ?tecken? men det gav mig iaf liiite hopp :)

Vill också veta hur det går för alla :)

Det hoppas jag oxå, ett annat 'tecken' är att jag haft ont i huvudet i fyra dagar nu och kan inte förstå varför. Nej jag brukar inte ha ont, eller bara molvärk men nu hugger det mer.

Vet inte om det spelar någon roll men fram till ungefär veckan innan Äl låg min temp alltid under 36. Så kan det vara att jag har låg normalt? Efter äl steg den ju bara till högst 36.42.

Håller tummarna för att det är tecken på graviditet för dig. Inte så många dagar kvar innan du också kan testa eller att ev mens kommer i värsta fall, men det är de gör dagarna som är jobbigast. Nu kan man ju åtminstone hoppas,sen blir man såå besviken om det inte tagit sig.

Har hört om de som får migrän tidigt, så huvudvärk känns ju som ?något?, särskilt om man inte brukar ha det! Håller tummarna :D

Okej, ja du har kanske låg temp bara, det är ju olika! Som jag förstått det så kan den gå lite upp och ner men först när mensen kommer går den ner till var den var innan ägglossning. Och om man är gravid håller den sig högre fram över BMI :)

Nej det börjar närma sig! Spännande och läskigt! Som tur är har jag mycket inplanerat :) men också en del ?förväntningar? på att man ska dricka ett glas vin med maten... känner inte att jag vill berätta att vi försöker.

Hur tänker du med det? Jag dricker i stort sett aldrig men nu ska jag på resa med arbetet... och vi ska på fin middag och fest då hade jag i vanliga fall tyckt att det hade varit gott med vin till maten. Kommer mensen spelar det ju ingen roll men gör den inte det så.. vet att de kommer säga ?är du gravid eller??? För det har de frågat förut när jag sagt att jag är trött osv.. hur hade du tagit ställning till det?

Vilket datum har du BIM? (Förlåt om du redan skrivit det ;p)

Idag hade tempen sjunkit ytterligare till 36.15, som det stod i grafen på natural cycles att den skulle så nu väntar jag mer på mensen:(

Skönt med mycket inplanerat så du inte behöver tänka hela tiden på det:)

Men alkoholen har jag kommit undan frågor, eftersom jag alltid kört bil. släkt och familj är vana att jag typ aldrig dricker så för den delen har det varit ok. Men jag själv är så nojig,sålänge det inte gått så lång tid att man ens vet om man är gravid kan man ju dricka men jag vågar ändå inte. Jag dricker bara den veckan jag har mens:) haha

Jag har också bim 6/6:)

Så tråkigt :( det kan inte vara implantionsdipp?

Ja jag är också så med släkt och vänner men nu är det med arbetet vilket jag är hyfsat ny på. Jag har absolut inget emot att säga att jag inte dricker. Det jag stör mig mer på att vuxna människor måste spekulera i varför man inte dricker, hehe

Nej de säger ju det men man hade ju inte slutat att oroa sig om man visste att man kunde vara det och ändå drack hehe

Nej, det är tyvärr sent för det:( Hade en dipp 8 dagar efter Äl,då fick jag verkligen hopp om att den här gången kanske det tog sig, sen gick tempen upp för att sedan börja sjunka igen för ett par dagar sen. Men bara att försöka ha tålamod. Idag har jag redan börjar tröstäta glass. Hahah

Jo, oftast förväntas man att dricka alkohol annars är det något på g. För mig är det också så att min sambo dricker aldrig något så när vi träffades så slutade jag nästan helt, så jag tänker aldrig på det själv hur andra kan uppfatta de för jag är så van att man kan vara utan och varken vara gravid eller ha haft problem med alkohol.

Nej precis, då skulle man vara nervös för det enda tills ingen växt upp och börjat prata typ,livrädd för att ha skadat det;) haha

Okej, så tråkigt.. :( Hahaha, glass hjälper alltid lite! Så nu är det ?bara? att vänta och se. Visst är det både kul frustrerande att ha koll på tempen? Känns som att man hade varit mer avslappnad om man inte sett den gå ner tex?

Min bror dricker inte och jag har nära vänner som inte dricker och även jag brukar avstå oftare än sällan. Brukar inte få höra några tråkiga kommentarer men just med det här folket så tror jag att jag kommer få frågan om jag är gravid. Vilket ingen har något med att göra, oavsett om man är gravid, försöker eller helt enkelt inte vill dricka. Men det är väl bara till att vifta bort det :)

Ja precis, man kommer noja tills det eventuella barnet visar sig vara fullt normalt ;) haha

Ja faktiskt, nu ångrar jag att jag började tempa. Den här månaden har jag ju sett att jag har haft ägglossning exakt när jag trott det förut oxå. Jag brukar ha koll på äggviteflytning varje månad och det stämde ju. Så nu känns det som att det kanske är bättre att avstå tempning.

Precis, förut har jag bara känt mig besviken första mensdagen sen sett visar, nu börjar det ju flera dagar innan. Så tempning kanske inte är för mitt psyke. Hehe

Ja jag förstår, vissa sällskap är ju mer såna än andra som inte riktigt förstå att det är helt normalt att avstå.

Kan ju hoppas på att du får super tydliga symtom så du bara lyckligt kan typ ignorera deras frågor;) haha

Jag är 20 år och min sambo är 26 år och vi längtar så oerhört mycket efter barn. Jag vill börja med en gång medan han inte riktigt kommer till skott... han har ingen anledning säger han men han tycker det känns svårt att bestämma sig. Samtidigt pratar han om hur han längtar till vi plussar och kan börja förstå att de kommer ske, gå på ultraljud tillsammans osv. Jag gråter av känslor för att jag vill så mycket... har ni något tips? Till råga på allt är de flera vänner som haft så himla svårt att gå barn som mina naiva tankar går att jag också kommer ha de så kommer vara låååååångt borta vilket jag verkligen inte vet. Vill så mycket att jag nästan mår dåligt