Halva hyran - snåljåpar?

Nja, man har ett ganska stort ansvar för att berätta för varandra om sina tillgångar när man är gift, och man har också försörjningsskyldighet för varandra. Det står i lagen att man och hustru ska leva på samma levnadsstandard, och att hemarbete räknas lika mycket som lönearbete i det gemensamma arbetet för familjen. Det är alltså enligt lag INTE OK att mannen köper oxfilé till sig och låter frun leva på potatisskalen (för att hårdra det lite), även om frun inte drar in några pengar. 

Sambos har dock inte det ansvaret för varandra. Enda undantaget är inför soc. Om den ena blir arbetslös så kan han eller hon inte gå till soc och få försörjningsstöd bara för sig, utan bådas inkomster och bådas utgifter räknas ihop av soc, och om det då inte blir ett underskott så får paret ingenting. I det läget blir den som tjänar pengar I PRAKTIKEN försörjningsskyldig för den andra ändå, trots att de inte är gifta. (Men vad lagen skulle säga om X vägrade att ge Y några pengar och bara köpte mat till sig själv, vet jag faktiskt inte.)

Jag vet skillnaden, jag vet vad äktenskapsbalken säger. Men det är ändå så att, det står också i äktenskapsbalken, att var och en äger sina egna tillgångar och förfogar över dessa.

Men fortfarande, gemensam ekonomi krävs inte för att leva på samma levnadsstandard, det fungerar faktiskt utmärkt att göra det även med separat ekonomi.

Så fortfarande, så är det upp till partnerna att ha den typen av ekonomi som passar båda och fortfarande är det ett aktivt beslut av båda att ha gemensam ekonomi och även om Pelle har 3 millioner på ett konto, så har hans fru Lisa inte rätt till dessa pengar.

Jag tycker att detta beror på var man är i livet. Om man träffas som unga, börjar med "fyra tomma händer", och ingen har barn sedan tidigare, och man ämnar (tror det då i alla fall) leva tillsammans livet ut. Då tycker jag att det är självklart att man har alla pengar tillsammans. Jag förstår mig inte på människor som redan har barn tillsammans, som sitter och splittar kvitton och krognotor på öret... Eller ännu värre: den ena åker på semester med vänner, eller till och med de gemensamma barnen, medan den andra får stanna hemma, för "hon hade inte råd att följa med"! 

Om någon av parterna har ärvda tillgångar - eller kommer att få det när föräldrarna dör - t.ex. en stor fastighet, skog, ett företag etc., så tycker jag dock att det är rimligt att man skriver ett äktenskapsförord, så att det blir hans eller hennes enskilda egendom. För det är inte rätt att sådant ska gå ur släkten vid en skilsmässa, för att den ena måste lösa ut den andra. Men detta är undantaget. Allt annat tycker jag att man självklart äger tillsammans, annars är det inget riktigt äktenskap. 

MEN om man träffas när man är i medelåldern, båda (eller den ena) redan har sina barnkullar och man inte ska ha några gemensamma barn mer - ja då blir det lite annorlunda, för då ska lojaliteten i första hand vara med de egna barnen. Därför tycker jag att det är rimligt att man har separat ekonomi. För det är inte heller rätt att Lasses barn plötsligt måste sluta med sina hobbies, eller att sparandet på deras bosparkonton upphör, för att Lasse ska försörja nya flamman Lisa, och hennes barn med en man som inte bidrar med mer än lagstadgat underhåll. Utan de båda biologiska föräldrarna tillsammans ska stå för barnens utgifter och allt runtomkring, och nya partners ska inte påverka eller påverkas av detta. Enligt mig. 

Jag tycker då det är naturligt att man delar lika på större kostnader, samt gemensamma kostnader. Hyran (eller eventuella bolån), el, internet, TV, hemförsäkring och mat.

Har länge funderat då både vänner och kollegor som har sambos pratar om att man delar lika på allt, eller att "man betalar halva hyran var".

Jag och min man båda arbetar och har vad man kan säga medelinkomster och tjänar ungefär lika mycket. Hos oss har det aldrig varit detta med att tex att han betalar in hyran och jag sen ska skicka/swisha över exakta halva beloppet. Så är det inte med några av våra kostnader.

Vi har sen tidigare våra mobilabonnemang som dras från varsitt håll, och han har ett CSN lån. Men majoriteten av våra kostnader/räkningar dras från hans konto för vi satte helt enkelt upp det så, och jag har mer pengar kvar efter utgifterna är betalda, dem väljer jag att slänga undan på ett sparkonto som vi kan ha till något kul i framtiden.

Hur gör ni andra? Det förbluffar mig att folk som lever som sambos/gifta splittar lika på allt i minsta detalj och att man har "sina egna pengar", typ mitt är mitt och ditt är ditt tänk. Är det att vara snåljåp?

Har länge funderat då både vänner och kollegor som har sambos pratar om att man delar lika på allt, eller att "man betalar halva hyran var".

Jag och min man båda arbetar och har vad man kan säga medelinkomster och tjänar ungefär lika mycket. Hos oss har det aldrig varit detta med att tex att han betalar in hyran och jag sen ska skicka/swisha över exakta halva beloppet. Så är det inte med några av våra kostnader.

Vi har sen tidigare våra mobilabonnemang som dras från varsitt håll, och han har ett CSN lån. Men majoriteten av våra kostnader/räkningar dras från hans konto för vi satte helt enkelt upp det så, och jag har mer pengar kvar efter utgifterna är betalda, dem väljer jag att slänga undan på ett sparkonto som vi kan ha till något kul i framtiden.

Hur gör ni andra? Det förbluffar mig att folk som lever som sambos/gifta splittar lika på allt i minsta detalj och att man har "sina egna pengar", typ mitt är mitt och ditt är ditt tänk. Är det att vara snåljåp?

...dem väljer jag att slänga undan på ett sparkonto som vi kan ha till något kul i framtiden.

Hur gör ni andra? Det förbluffar mig att folk som lever som sambos/gifta splittar lika på allt i minsta detalj och att man har "sina egna pengar", typ mitt är mitt och ditt är ditt tänk. Är det att vara snåljåp?