Halva hyran - snåljåpar?

Tusen tack för alla svar! Jätte intressant att få en inblick om hur folk gör gällande ekonomi biten och mycket har klarnat för mig i dem frågetecken jag tidigare hade. Hade definitivt fördomar och förutfattade meningar när det kommer till ?halva hyran/halva kostnader? upplägget.

Jag håller absolut med om att man borde göra det som fungerar för en själv. Och att det är skillnad på att ?bara? vara sambos och att vara gifta när det gäller ekonomin.

Har länge funderat då både vänner och kollegor som har sambos pratar om att man delar lika på allt, eller att "man betalar halva hyran var".

Jag och min man båda arbetar och har vad man kan säga medelinkomster och tjänar ungefär lika mycket. Hos oss har det aldrig varit detta med att tex att han betalar in hyran och jag sen ska skicka/swisha över exakta halva beloppet. Så är det inte med några av våra kostnader.

Vi har sen tidigare våra mobilabonnemang som dras från varsitt håll, och han har ett CSN lån. Men majoriteten av våra kostnader/räkningar dras från hans konto för vi satte helt enkelt upp det så, och jag har mer pengar kvar efter utgifterna är betalda, dem väljer jag att slänga undan på ett sparkonto som vi kan ha till något kul i framtiden.

Hur gör ni andra? Det förbluffar mig att folk som lever som sambos/gifta splittar lika på allt i minsta detalj och att man har "sina egna pengar", typ mitt är mitt och ditt är ditt tänk. Är det att vara snåljåp?

Här finns det många som knappt får ekonomin att går runt. Vi hade det själva väldigt tufft under ett antal år.

Det som gör mig sur när jag läser sådant, det är att det är en stor skillnad när man inte har ett val mot att man väljer hur man vill ha det.

Personligen så är jobbet en del av mig, jag har varit arbetslös så jag vet hur det påverkar mig. Jag hade gladeligen valt bort fönstertvätt, städning etc. Jag vet hur man gör det själv och är inget som jag vill lägga tid på.

Jag väljer att lämna bort hjulskifte, för att jag tycker det är värt pengarna för att slippa.

Jag väljer att vara bekväm när det gäller vissa saker och skulle aldrig sjunka så lågt att jag skriver att folk är slöa, för att de väljer bort tråkiga saker. Jag tycker det är smart, att välja vad man vill lägga energi och pengar på.

Och än en gång, det finns många som inte har valet, som inte kan välja bort.

Det är lite det jag menar att hur många skulle klara sig på en lön samtidigt som man inte vet om den andra kan börja jobba igen.

Av ditt svar så finns det något som är obekvämt för dig, varför har du inte kommit över det och blivit vänn med tanken/tankarna dom som är bekväma med tanken/tankarna reagerar inte.

Jag pratade mest till dom som måste ha sina pengar där valet är att prioritera sig själv helt eller mer än sin sambo.

Det är stor skillnad att ha möjlighet/möjligheter.

Som arbetslös finns möjlighet att få jobb men ta bort den möjligheten att man funnit sig i att man inte får något jobb för enda svaret man får är tack för din ansökan om äns det.

Hur många kan finna sig i situationen att detta är mitt liv nu.

Att då inte må dåligt över att man är arbetslös.

Tycker du det är smart att inte ta hand om det livet handlar om, att välja bort saker med ett aktivt val och låta någon annan göra det som finns i ditt liv för att du prioriterar så, det är slöhet/feltänk.

Det du gör är att utnyttja någon annan/betala för att du ska kunna slippa.

Skillnad på om man inte kan men kan man då ska man ta hand om det själv.

Säger du åt andra på jobbet att göra dina arbetsuppgifter också?

Dina fönster är ditt liv och då ingår det i livets uppgifter.

Du tillbringar tid på jobbet för att betala fönstertvätt.

Det är den tanken jag vill åt att folk tar hand om sina uppgifter för det finns många arbetslösa som vill in på arbetsmarknaden, du gör så att du tillbringar onödig tid då du har råd att vara hemma.

Man jobbar den tiden man behöver men tyvärr så jobbar alla för mycket.

Tänk om någon med dålig ekonomi får en timma här och en timma där för att folk går hem från jobbet för dom inte behöver pengarna/ger arbetet och pengarna till någon annan istället.

Man hjälper andra människor av att vara den tiden på jobbet som man bara behöver.

Jag tycker att detta beror på var man är i livet. Om man träffas som unga, börjar med "fyra tomma händer", och ingen har barn sedan tidigare, och man ämnar (tror det då i alla fall) leva tillsammans livet ut. Då tycker jag att det är självklart att man har alla pengar tillsammans. Jag förstår mig inte på människor som redan har barn tillsammans, som sitter och splittar kvitton och krognotor på öret... Eller ännu värre: den ena åker på semester med vänner, eller till och med de gemensamma barnen, medan den andra får stanna hemma, för "hon hade inte råd att följa med"! 

Om någon av parterna har ärvda tillgångar - eller kommer att få det när föräldrarna dör - t.ex. en stor fastighet, skog, ett företag etc., så tycker jag dock att det är rimligt att man skriver ett äktenskapsförord, så att det blir hans eller hennes enskilda egendom. För det är inte rätt att sådant ska gå ur släkten vid en skilsmässa, för att den ena måste lösa ut den andra. Men detta är undantaget. Allt annat tycker jag att man självklart äger tillsammans, annars är det inget riktigt äktenskap. 

MEN om man träffas när man är i medelåldern, båda (eller den ena) redan har sina barnkullar och man inte ska ha några gemensamma barn mer - ja då blir det lite annorlunda, för då ska lojaliteten i första hand vara med de egna barnen. Därför tycker jag att det är rimligt att man har separat ekonomi. För det är inte heller rätt att Lasses barn plötsligt måste sluta med sina hobbies, eller att sparandet på deras bosparkonton upphör, för att Lasse ska försörja nya flamman Lisa, och hennes barn med en man som inte bidrar med mer än lagstadgat underhåll. Utan de båda biologiska föräldrarna tillsammans ska stå för barnens utgifter och allt runtomkring, och nya partners ska inte påverka eller påverkas av detta. Enligt mig. 

Du är en snåljåp som lever på din man. Gör rätt för dig kvinna!