Halva hyran - snåljåpar?

Har länge funderat då både vänner och kollegor som har sambos pratar om att man delar lika på allt, eller att "man betalar halva hyran var".

Jag och min man båda arbetar och har vad man kan säga medelinkomster och tjänar ungefär lika mycket. Hos oss har det aldrig varit detta med att tex att han betalar in hyran och jag sen ska skicka/swisha över exakta halva beloppet. Så är det inte med några av våra kostnader.

Vi har sen tidigare våra mobilabonnemang som dras från varsitt håll, och han har ett CSN lån. Men majoriteten av våra kostnader/räkningar dras från hans konto för vi satte helt enkelt upp det så, och jag har mer pengar kvar efter utgifterna är betalda, dem väljer jag att slänga undan på ett sparkonto som vi kan ha till något kul i framtiden.

Hur gör ni andra? Det förbluffar mig att folk som lever som sambos/gifta splittar lika på allt i minsta detalj och att man har "sina egna pengar", typ mitt är mitt och ditt är ditt tänk. Är det att vara snåljåp?

Hej!

Vi delar på allt.

Vi har gemensam ekonomi gemensamma konton.

Mina pengar är min sambos och tvärt om.

Nu har min sambo inga pengar alls i inkomst men det gör mig inget.

Vad är underbarare än att dela livet tillsammans.

Pengar är inte livet, man går inte till jobbet för pengarna, man köper inte saker för att vara lycklig, man köper saker man behöver.

Att vara utan pengar skulle nog många må bra av.

Prova att i 6 månader framåt inte köpa något utan det är mat och betala räkningar som gäller alla andra pengar stoppas undan på ett låst konto.

Köp är oftast en brist på impulskontroll.

Vad får man ut av att spendera sin lön på onödigt krafs.

Varför går du inte ner i arbetstid när du ändå inte spenderar det där slitet på något vettigt.

Alla kan inte gå ner i arbetstid pga jobb men det du kan göra är att räkna ut vilken län du skulle ha på 75% så sparar du dom pengarna för kanske kommer den dagen du kan gå ner i tid.

Eller så blir någon sjukskriven/arbetslös lång tid framåt då kan pengarna som man jobbat göra nytta än att ha den senaste mobilen eller dom där fina kläderna i garderoben eller vad du nu lägger ditt slit från jobbet på efter arbetsdagen är slut.

Programmera om hjärnan man behöver inte konsumera för att vara lycklig eller åka på en fin semester.

Folk skiter i vad du äger/Gör med dina pengar det intressanta är vad du kan bidra med och förgylla dens liv med eller köper du dina vänner.

Rikt liv har den som gör något vettigt med det.

Skulle du kunna prata öppet på din arbetsplats att du går till psykolog?

Svaret är nog nej för dom flesta men hos psykolog kan man gå för att lära känna sig själv och känner man sig själv vet man sina starka och svaga sidor och får insikt att ändra sina svaga sidor till starka.

Jag har gott hos psykolog men hon sa bara att jag var svårtolkad, jag har en diagnos men den märker inte folk av inte äns hon.

Det är som att gå till vilken läkare som helst och hjärnan är avancerad så att förstå varför man gör si och så kan finnas en orsak till som man kan ändra på och man kan få hjälp att må bättre i sig själv.

Vilka rutiner sysslar du med förutom att tro att man måste göra något för pengarna man arbetar ihop?

Tänk att du får ingen lön utan du går till jobbet för att ?

Ge dina pengar till din sambo och sedan tvärt om.

Låt sambon sköta ekonomin ensam.

Låt dig själv ha ansvaret över ekonomin utan sambons inblandning.

Ta ansvar över att sköta sysslorna hemma helt. Orkar inte funkar inte, det är bara en undanflykt.

Byter du däck på firma, sluta med det för man tar hand om sina egna saker och inte betalar andra för att jobba åt dig, slöhet är inte klädsamt.

Ta kontroll över ditt liv och gör det till det bättre, ändra på dig själv eller tror du att du är så perfekt.

Märker du att jobbet inte är allt utan livet efter jobbet är mer betydelsefullt, lönen är ditt liv som du har.

Stryk gardiner, tvätta fönster ja alla gillar att se bra ut men nu gör du på rätt sätt för du arbetar hemma :) .

Med mera.

Det är du som har ansvaret över ditt liv så varför gör du som du gör när du kan göra mer.

Tänk om du fick sparken imorgon. Allt är inte så självklart.

Prioritera rätt inte fel.

Ekonomi är roligt för det är något man har precis som livet för det har man också.

Spara är en del av livet.

Sparar man pengar kan man gå i pansion tidigare då kan man leva mer men har man hälsan då det är inte säker så passa på att leva nu.

Tänk 6 timmars arbetsdag för alla då skulle man hinna med att leva och vilken förbättrade liv/hälsa/psykiskt mående folk skulle få.

Vi sätter in bådas löner på ett konto, sen dras alla räkningar och sådant från det kontot och vi för över pengar till våra kort när det behövs. Överskottet sparar vi sedan på ett sparkonto. Vi har gemensam ekonomi, hans pengar är mina pengar och tvärtom. Och vi tjafsar aldrig om pengar eftersom vi båda är vuxna nog att kolla av med den andra parten innan vi köper något ?större?.

Vi tjänar just nu ungefär lika mycket, men hade det varit annorlunda hade det inte spelat någon roll. När jag till exempel går på mammaledighet tänkte vi försöka spara en del dagar och då hade det ju varit jättekonstigt att vi skulle dela lika på allt.

Att ha delad ekonomi ?ifall det skulle ta slut? känns verkligen som att man planerar för en separation längre fram.

Tusen tack för alla svar! Jätte intressant att få en inblick om hur folk gör gällande ekonomi biten och mycket har klarnat för mig i dem frågetecken jag tidigare hade. Hade definitivt fördomar och förutfattade meningar när det kommer till ?halva hyran/halva kostnader? upplägget.

Jag håller absolut med om att man borde göra det som fungerar för en själv. Och att det är skillnad på att ?bara? vara sambos och att vara gifta när det gäller ekonomin.

Det är lite det jag menar att hur många skulle klara sig på en lön samtidigt som man inte vet om den andra kan börja jobba igen.

Av ditt svar så finns det något som är obekvämt för dig, varför har du inte kommit över det och blivit vänn med tanken/tankarna dom som är bekväma med tanken/tankarna reagerar inte.

Jag pratade mest till dom som måste ha sina pengar där valet är att prioritera sig själv helt eller mer än sin sambo.

Det är stor skillnad att ha möjlighet/möjligheter.

Som arbetslös finns möjlighet att få jobb men ta bort den möjligheten att man funnit sig i att man inte får något jobb för enda svaret man får är tack för din ansökan om äns det.

Hur många kan finna sig i situationen att detta är mitt liv nu.

Att då inte må dåligt över att man är arbetslös.

Tycker du det är smart att inte ta hand om det livet handlar om, att välja bort saker med ett aktivt val och låta någon annan göra det som finns i ditt liv för att du prioriterar så, det är slöhet/feltänk.

Det du gör är att utnyttja någon annan/betala för att du ska kunna slippa.

Skillnad på om man inte kan men kan man då ska man ta hand om det själv.

Säger du åt andra på jobbet att göra dina arbetsuppgifter också?

Dina fönster är ditt liv och då ingår det i livets uppgifter.

Du tillbringar tid på jobbet för att betala fönstertvätt.

Det är den tanken jag vill åt att folk tar hand om sina uppgifter för det finns många arbetslösa som vill in på arbetsmarknaden, du gör så att du tillbringar onödig tid då du har råd att vara hemma.

Man jobbar den tiden man behöver men tyvärr så jobbar alla för mycket.

Tänk om någon med dålig ekonomi får en timma här och en timma där för att folk går hem från jobbet för dom inte behöver pengarna/ger arbetet och pengarna till någon annan istället.

Man hjälper andra människor av att vara den tiden på jobbet som man bara behöver.

Jag tycker att detta beror på var man är i livet. Om man träffas som unga, börjar med "fyra tomma händer", och ingen har barn sedan tidigare, och man ämnar (tror det då i alla fall) leva tillsammans livet ut. Då tycker jag att det är självklart att man har alla pengar tillsammans. Jag förstår mig inte på människor som redan har barn tillsammans, som sitter och splittar kvitton och krognotor på öret... Eller ännu värre: den ena åker på semester med vänner, eller till och med de gemensamma barnen, medan den andra får stanna hemma, för "hon hade inte råd att följa med"! 

Om någon av parterna har ärvda tillgångar - eller kommer att få det när föräldrarna dör - t.ex. en stor fastighet, skog, ett företag etc., så tycker jag dock att det är rimligt att man skriver ett äktenskapsförord, så att det blir hans eller hennes enskilda egendom. För det är inte rätt att sådant ska gå ur släkten vid en skilsmässa, för att den ena måste lösa ut den andra. Men detta är undantaget. Allt annat tycker jag att man självklart äger tillsammans, annars är det inget riktigt äktenskap. 

MEN om man träffas när man är i medelåldern, båda (eller den ena) redan har sina barnkullar och man inte ska ha några gemensamma barn mer - ja då blir det lite annorlunda, för då ska lojaliteten i första hand vara med de egna barnen. Därför tycker jag att det är rimligt att man har separat ekonomi. För det är inte heller rätt att Lasses barn plötsligt måste sluta med sina hobbies, eller att sparandet på deras bosparkonton upphör, för att Lasse ska försörja nya flamman Lisa, och hennes barn med en man som inte bidrar med mer än lagstadgat underhåll. Utan de båda biologiska föräldrarna tillsammans ska stå för barnens utgifter och allt runtomkring, och nya partners ska inte påverka eller påverkas av detta. Enligt mig. 

Nja, man har ett ganska stort ansvar för att berätta för varandra om sina tillgångar när man är gift, och man har också försörjningsskyldighet för varandra. Det står i lagen att man och hustru ska leva på samma levnadsstandard, och att hemarbete räknas lika mycket som lönearbete i det gemensamma arbetet för familjen. Det är alltså enligt lag INTE OK att mannen köper oxfilé till sig och låter frun leva på potatisskalen (för att hårdra det lite), även om frun inte drar in några pengar. 

Sambos har dock inte det ansvaret för varandra. Enda undantaget är inför soc. Om den ena blir arbetslös så kan han eller hon inte gå till soc och få försörjningsstöd bara för sig, utan bådas inkomster och bådas utgifter räknas ihop av soc, och om det då inte blir ett underskott så får paret ingenting. I det läget blir den som tjänar pengar I PRAKTIKEN försörjningsskyldig för den andra ändå, trots att de inte är gifta. (Men vad lagen skulle säga om X vägrade att ge Y några pengar och bara köpte mat till sig själv, vet jag faktiskt inte.)