Halva hyran - snåljåpar?

Jag tycker att detta beror på var man är i livet. Om man träffas som unga, börjar med "fyra tomma händer", och ingen har barn sedan tidigare, och man ämnar (tror det då i alla fall) leva tillsammans livet ut. Då tycker jag att det är självklart att man har alla pengar tillsammans. Jag förstår mig inte på människor som redan har barn tillsammans, som sitter och splittar kvitton och krognotor på öret... Eller ännu värre: den ena åker på semester med vänner, eller till och med de gemensamma barnen, medan den andra får stanna hemma, för "hon hade inte råd att följa med"! 

Om någon av parterna har ärvda tillgångar - eller kommer att få det när föräldrarna dör - t.ex. en stor fastighet, skog, ett företag etc., så tycker jag dock att det är rimligt att man skriver ett äktenskapsförord, så att det blir hans eller hennes enskilda egendom. För det är inte rätt att sådant ska gå ur släkten vid en skilsmässa, för att den ena måste lösa ut den andra. Men detta är undantaget. Allt annat tycker jag att man självklart äger tillsammans, annars är det inget riktigt äktenskap. 

MEN om man träffas när man är i medelåldern, båda (eller den ena) redan har sina barnkullar och man inte ska ha några gemensamma barn mer - ja då blir det lite annorlunda, för då ska lojaliteten i första hand vara med de egna barnen. Därför tycker jag att det är rimligt att man har separat ekonomi. För det är inte heller rätt att Lasses barn plötsligt måste sluta med sina hobbies, eller att sparandet på deras bosparkonton upphör, för att Lasse ska försörja nya flamman Lisa, och hennes barn med en man som inte bidrar med mer än lagstadgat underhåll. Utan de båda biologiska föräldrarna tillsammans ska stå för barnens utgifter och allt runtomkring, och nya partners ska inte påverka eller påverkas av detta. Enligt mig. 

Nja, man har ett ganska stort ansvar för att berätta för varandra om sina tillgångar när man är gift, och man har också försörjningsskyldighet för varandra. Det står i lagen att man och hustru ska leva på samma levnadsstandard, och att hemarbete räknas lika mycket som lönearbete i det gemensamma arbetet för familjen. Det är alltså enligt lag INTE OK att mannen köper oxfilé till sig och låter frun leva på potatisskalen (för att hårdra det lite), även om frun inte drar in några pengar. 

Sambos har dock inte det ansvaret för varandra. Enda undantaget är inför soc. Om den ena blir arbetslös så kan han eller hon inte gå till soc och få försörjningsstöd bara för sig, utan bådas inkomster och bådas utgifter räknas ihop av soc, och om det då inte blir ett underskott så får paret ingenting. I det läget blir den som tjänar pengar I PRAKTIKEN försörjningsskyldig för den andra ändå, trots att de inte är gifta. (Men vad lagen skulle säga om X vägrade att ge Y några pengar och bara köpte mat till sig själv, vet jag faktiskt inte.)

Jag skrev att har den ena med sig t.ex. ett ärvt hus i äktenskapet, så är det rimligt att det skrivs äktenskapsförord på det. Och det kan väl gälla ett hus som personen köpt och amorterat färdigt på själv innan han träffade frun också... även om det inte är lika självklart som om det hade gått i släkten i flera hundra år. 

Många river också äktenskapsförorden när barnen kommer, eller ändrar i dem så att det blir mer jämnt vid en skilsmässa. Kungen gjorde ju så: om Silvia hade skilt sig direkt efter bröllopet hade hon inte fått någonting utom kläderna hon gick i, typ. Men för varje barn hon födde så skrevs äktenskapsförordet om, så att hon skulle få mer och mer vid en eventuell skilsmässa (samt ärva mer och mer i händelse av hans död). Men fortfarande långt ifrån hälften, eftersom det ju var en enorm skillnad mellan deras förmögenheter ifrån början. Det tycker jag är rimligt, och så kan man även som "vanliga människor" tänka, om man går in i ett äktenskap med väldigt olika förmögenheter.  

Det kan ju bli väldigt orättvist i ett par där den ena - vanligen mannen - tjänar mycket mer än den andra. Tänk om han får ut 60 000 netto varje månad och hon 10 000. Ska hon då betala hälften av det du skriver, så får hon inget alls över till sig själv - för kläder, nöjen, mobil etc.. Och dessutom måste de bo så billigt att hon överhuvudtaget KAN betala hälften av det beloppet. Samtidigt som han får en massa pengar över till nöjen, som hon inte kan följa med på för att hon inte har råd. Helt tokigt i mina öron, eller rättare sagt: funkar bara om man tjänar ungefär lika mycket.