En tråd för oss frustrerade som försöker och försöker

Det är ganska många kilo över och jag förstår egentligen. Jag har försökt länge ta tag i vikten men sen min senaste depression finns inte envishet kvar. Ska söka hjälp för det i vår och hoppas på KBT. Det har funkat bra för mig innan.

Kommer nog göra utredningen privat och om det sen visar att det behövs IVF så kanske jag får fart på envisheten.

Har inte helt koll på ägglossning men jag och sambon har regelbundet sex utan att planera mellan varje till vartredje dag. Så vi har inte missat nån. Tror jag märker på äggvita flytning annars men så länge sen det var normalt att jag inte riktigt vet. Tror jag hade ägglossning den här och förra månaden.

Jag fick en del tröst av mina kompisar när jag berätta men där är alla i olika faser från singel till 3 branschen mor. Försöker annars hålla fasaden uppe men vissa månader går det inte och då har jag en stöttande sambo som tar hand om vraket.

Är lite inne i en lugnare fas nu med en uppgiven, hopplös känsla men ingen sorg iaf.

Vi får hoppas på 2019.

Hade första försöket tagit sig för mig hade den lilla vari framme typ nu....

Exakt. ?Men tar du en promenad om dagen så kanske?? Eller ?äter du varierat?? Och ?pröva stå på huvet med en gurka i munnen under samlag?. Jag betackar mig folks geniala idéer.

Ja, vi pratar mycket. Om man med pratar menar att jag gnäller och säger att det aaaaldrig kommer gå och det är säkert det och det och det felet och mannen tröstar och säger att inget är fel och det kommer att gå, haha. Skämt åsido. Vi pratar mycket överlag, så det känns skönt. Men det var lite drygt för honom när jag sa typ ?nu får vi lov ha sex för jag har äl?. Haha. Jag försökte mest skämta lite men det hade inte önskad effekt.

Jag är på dag 31 de senaste två cykler har varit 34 med medicin. Kommer nog kolla innan nyår så jag kan känna mig trygg med lite skumpa. Är iaf inte tillbaka i normal cykel på 27 dagar om jag inte råkar få ett plus då.

Vilken dag är ni på?

Men om mensen inte kommer nu ska jag försöka få mer utredning för då funka ju inte provera så det blir kanske bra.

Haha men verkligen. Testa! Det kanske funkar bättre för er. Nej men haha, åh. Våra stackars män. Försökte denna månad att chilla och slutade tempa och allt, på inrådan från barnmorska. Eftersom högre makter ändå blåste mig på självaste julafton som belöning tror jag inte på det där med slappna av, haha. Kommande månad tänkte jag att om vi ligger exakt varenda dag kanske. Hahaha. Nej jisses, man blir ju som galen.

Själv har vi försökt i 4 år. Utredningen startade för 2 år sen. Ingen ägglossning än så länge och svarar inte på nån behandling. Och alla runt oss får barn på löpande band. Man börjar tappa fotfästet tyvärr..

Hej tjejer!

Har skummat igenom det ni skrivit och inser att detta är en tråd för mig. Känner igen mig så himla mycket i era upplevelser och känslor...

En kort presentation av mig:

Är 37 år gammal med ett barn på snart 11år. Fick kämpa i 2.5år för det plusset. Utredningar och mediciner mm, men lyckades ändå bli gravid på egen hand till slut (ev lite hjälpa av RR) Träffade min kärlek för 6år sedan och fick två barn på köpet, nu 12 och 15år. Längtan efter en sladdis föddes och i januari 2018 tog vi ut spiralen. Sen dess har INGENTING hänt :( Tillbaka i samma mönster som för 12-14 år sedan med långa oregelbundna cykler, haft allt mellan 26-50 dagar och nu har jag inte haft mens sen i september. Får ingen hjälp av vården förrän vi försökt i ett år (vilket i och för sig är snart...)

Inte överviktig, äter nyttigt och motionerar. Äter vitaminer, folsyra och rosenrot. Vad mer kan jag göra!!!???

Följer gärna er resa och ältar tillsammans med er

Börjar året med en efterlängtad blödning, så nu blir det dunder kur med letrozol

Vet inte riktigt vart jag ska vända mig... Jag och sambon är sugna på fler barn. Våran son blev 3 år i maj och flera av våra vänner fick barn under 2018, så känns mer o mer som att det är dags för fler barn nu. I april 2018 slutade jag med p-piller. Det är 9 månader sen. 2 månader senare försvann min mens. Jag är INTE gravid, men har inte haft mens en enda gång sen i juni och det är 7 månader sen! Jag börjar bli väldigt frustrerad då jag inte vet vad som händer i min kropp!!! Och jag har inte ringt till gyn o bokat tid då jag haft små "känningar" precis som att mensen ska komma. Tror helatiden att den ska komma tillbaka men eftersom inget har hänt hittills så antar jag att det lär dröja ett tag till. Någon som har/har haft samma problem? Erfarenheter? Innan jag ringer gyn och förklarar problemet. Och ni som har lite mer koll - kan man ha ÄL trots utebliven mens så pass länge?

Tack för välkomnanden :)

Jag tror att åldersgränsen för att få hjälp tidigare än det obligatoriska försöka-själv-året är 40 år i vårt landsting, men jag är inte säker... Jag tänkte iallafall att jag skulle ringa gyn nu efter alla mellandagar och sånt för att få se om jag kan få komma dit och lämna lite blodprover.

Kanske kan jag få lite hjälp på traven att kicka igång systemet...

Glömde skriva att jag vet inte hur många kurer hon tänker. Blev några kurer innan jag fick henne att höja dosen. Både min mor och systrar har också pco men min är snäppet värre.