Va? Ska TS söka ett jobb för att arbetsträna på detta jobb?
Arbetsträning brukar vara på speciella ställen eller vad man kommer överens med AF.
Alltså kommer en inskrivning på AF i dagsläget högst sannolikt att leda till år av försörjningsstöd.
P.g.a. följande som jag skrev i ett tidigare inlägg:
Nej så är det inte. Jag tänker med huvudet och är realistisk. Så som läget är nu finns det ingen arbetsgivare som vill anställa mig med en vanlig anställning. I alla fall är det mycket svårt att hitta någon som vill det. AF är nog inte beredda att satsa på en anpassad anställning/anställningsstöd. Hur det ser ut med detta och om det vill hjälpa till med att fixa en sådan anställning kan jag ju inte helt säkert få veta förrns jag skriver in mig på AF. Skriver jag in mig där och svaret blir nej vi vågar inte satsa på dig och hjälpa till med anställningsstöd ja då blir det svårt att få jobb, kan ta år. FK bryter alla mina bidrag som jag är berättigad i dagsläget om jag skriver in mig på AF.
Allt detta är inget jag hittar på, tror eller gissar mig till utan det är sådant som det bägge myndigheterna har sagt till mig vid flera tillfällen. Alltså kommer en inskrivning på AF i dagsläget högst sannolikt att leda till år av försörjningsstöd.
Bryter jag min arbetsträning nu och går in i AF då kan jag inte få sjukersättning eftersom det inte har kunnat bedöma min arbetsförmåga på dessa få månader under hösten. Sjukpenning blir 0 och aktivitetsersättningen bryts på direkten om jag skriver in mig som arbetssökande utan att FK lämnar över mig vid ett överlämningsmöte. Läget är därmed låst.
Hur länge gick du 3 dagar?
12 av dessa 15 punkter uppfylls inte på den dagliga verksamheten:
3 veckor är ingenting när det gäller att vänja sig vid något nytt.
Förstår inte heller alla dessa länkar/tester om jobb. Det är inte ett riktigt jobb och är inte menat att uppfylla alla dessa "krav". Inte ens bra jobb behöver ha allt detta. Ibland diskar jag flera timmar på min arbetsträning men det är för att det behövs, för att även om min del ibland känns liten så är det en del av något. Jag bidrar.
Också lite konfunderad om hur du kan ha lärt känna kollegorna så pass att du inte tycker att ni kan ha något utbyte med varandra när ni knappt jobbar ihop och du bara är där två dagar.
Det tar ett tag för vissa att våga prata, man själv kanske ser väldigt reserverad ut också. Lätt hänt.
Vad du vill är inget konstigt men det går inte magiskt att lösa och så kommer det vara på olika ställen i livet. Ibland saknas det delar och man får fokusera på varför man är där.