Börja studera eller göra som FK vill och vänta?

Det finn möjlighet att söka csn på heltid för deltidsstudier i specifika fall. Jag menar att jag kanske har lätt för att lära. Säg att jag pluggar en kurs på 100 poäng på 10 veckor. Det blir 10 tim/veckan. Jag kanske orkar sitta 3-5 timmar på en dag och 2 timmar övriga dagar, även helgen inräknat. Då går det ju fortare än 10 veckor. Jag får således tid över att antingen studera annat (kräver att det finns kurser på distans som inte har fast startdatum) eller självstudier. Självstuderar jag i en kurs bör jag klara den kursen fortare när jag väl sätter igång med den på riktigt via Komvux.

Detta förutsätter förstås att jag har lätt för att lära, tar mig tid att plugga, planerar, har bra studieteknik, har diciplin osv.

Men sluta nu. Det är lika i hela landet.

Och 100 poäng på heltid (40h/vecka) är 5 veckor.

Om kurserna börjar den 7 januari så bör 20 veckor vara precis en vecka innan jag fyller 30.

Men eftersom jag har ett stort sömnbehov och att jag inte jobbat eller studerat på typ 9 å förutom nu i höst 12 timmar/veckan så känns det dömt att misslyckas att börja studera på typ 50 eller 75% därav vill jag börja i lägre takt vilket jag har möjlighet om jag får aktivitetsersättning vid förlängd skolgång. Dock verkar det inte som att jag då kommer ha några pengar att leva av under tiden jag väntar på att få det bidraget beviljat.

Med största sannolikhet kommer jag nekas försörjningsstöd av två anledningar:

1. Jag har haft för hög inkomst te månader innan.

2. Försörjningsstöd beviljas inte när man studerar förutom i specifika fall och i vissa kommuner.

Nej regler är regler och går inte att ändra. Men själv anser jag att reglerna bör vara utformade mera så att de kan utgå från varje enskilt fall och det bör finnas utrymme för att se till de specificka fallet istället för att vara så låsta och fyrkantiga i alla regler.

Självklart accepterar jag att reglerna är som de är. Men om jag inte har provat att studera i låg takt då kommer jag ju ha svårare att veta hur jag bör lägga upp studierna när jag studerar i högre takt. Skulle jag mislyckas med studierna så kan det ju göra att jag inte får söka nytt CSN. Jag blir liksom utestängd från studier och tvingas leva på lågavlönat arbete många många år.

Nej inte så. Men om de hade erbjudit mej hjälp tidigare eller talat om för mig vad för hjälp jag hade kunnat få eller på vilket sätt vi tillsammans hade kunnat hjälpas åt att ta tag i det hela så att min situation hade blivit bättre så hade det varit önskvärt. Dessutom borde myndigheterna ha tagit reda på vad jag ville.

Jag har aldrig vetat vara utan sysselsättning, men jag har heller inte sett någon möjlighet till att lösa det hela. Men dessutom är det inte säker att jag hade klarat att ta emot hjälp heller för flera år sedan eftersom det var massor av annat som bidrog till att jag mådde dåligt.

Nej det är inte bra. Ingen kommer att vilja anställa mig och jag kommer inte klara av att jobba 100%. Myndigheterna kommer neka mig bidrag, Jag kommer ha ännu svårare att kunna komma in i samhället då genom att det agerar så.

Nu när jag har orken, motivationen, har fått ordning på mitt liv osv. så bör samhället ta chansen att hjälpa mig. Annars kan ju motsatsen bli att jag hamnar utanför samhället för resten av livet och aldrig kommer tillbaka.

Nej det försöker jag inte, Men hade de gett mig möjligheten nu när jag mår bättre till att prova på att studera så hade jag åtminstone kunnat testa hur det fungerar att studera i låg omfattning.