Sexuell attraktion i en längre relation?

22 år ihop. Tappat lusten. Är kvar. Det bryter dock sönder relationen så kan jag inte vända det så kommer vi gå isär snart.

Har lust till andra men vet ju inte om jag skulle tappat den med dem efter ett tag också. Detta är min enda långa relation.

Vill fortfarande ligga. Han är en väldigt bra älskare, annars hade jag inte gift mig med honom. Sen har vi inga barn heller.

Varit tillsammans i15 år men sedan barnen kom så är det ytterst sällan vi har sex, jag försöker få till det, men då barnen sover i vårat sovrum brukar det vara stört omöjligt att få till det, och ju längre tiden går emellan tappar sambon lusten allt mer, planerar man barnvakt så känner hon att det bara är för att jag ska få knulla, å så vill hon hellre sova än att ha sex, det ska komma naturligt när det blir ett optimalt romantiskt läge, annars kvittar det henne. (klimakteriet ställer nog till det med) Lite ironiskt att det är jag som verkligen vill ha henne ständigt går och funderar på otrohet.

Varit tillsammans i 20 år, har sex sparsamt.

Vem av er är det som inte är intresserad, man eller kvinna? Vad tycker den andre om det?

Vad synd. Men om det är klimakteriet som kanske spökar, och om hon vill så klart, så finns det ju ganska bra hjälp att få. Jag själv har börjat med hormonplåster av den svagare sorten, och vilken skillnad det blev. Energi och ork kom tillbaka, slut med torra slemhinnor och vallningar. Men det kanske ligger djupare än så, men klimakteriet kan vara en stor energibov. Hoppas att ni finner en lösning. Sex och närhet är så viktigt.

Jo, Först och främst måste vi få till mycket mer barnfri tid för att få en chans att ta tag i det, sedan tror jag hormonplåster går bort av medicinska skäl. En annan anledning att hon lika gärna avstår är nog att jag lite av en sexgalning, vill vara dominant, få henne vansinnigt kåt å prova allt, tjohoo liksom, medan hon är väldigt soft. Nu blir det ju alltid som hon vill ändå, men hade man kunnat få till det oftare skulle kanske tom hon tröttna på missionären i ett släckt rum och börja uppskatta sex på något annat vis.

De första tio åren var fyllda med bra sex. Sedan kom ett antal småbarnsår då vi båda var slitna - fast jag ville ha sex då med, men insåg att hon var för utmattad för att orka. Efter den perioden hoppades jag på bättre tider, men icke, sex högst en gång i månaden, oftast oengagerat från hennes sida (vilket fick mig att känna mig usel).

Nu har vi helt slutat med sex sedan fem år.

Jag är körd i botten. Jag kan inte ens fantisera om att ha sex, varken med min fru eller med någon annan. Är jag så jävla värdelös på det så får det vara, jag vill inte utsätta någon för det, och jag vill inte skämma ut mig med någon ny.

Vi har snart varit gifta i 21år, gifte oss exakt ett år efter vi träffades och har fem barn ett barn har autism och ett har asbergersyndrom och ett har add men vi Älskar dem som dem är allihop ???? den äldsta har flyttat hemifrån. Men vi har det bra ändå. Och Älskar varandra fortfarande ???? ligger fortfarande i samma säng och har ofta sex. ???? allting funkar bra tycker vi båda två ????

Det låter fruktansvärt att behöva känna så. Ja, jag vet inte vad jag skall skriva, men livet är för kort, för att ha det så. Jag blir på riktigt ledsen när jag läser den här tråden. Så mycket ensamhet och lite närhet det finns i relationer, så tråkigt och ledsamt.