Hejsan!
Skapar en tråd för alla oss som fick kämpa ett tag för att få ett plus på stickan, oavsett om det är genom IVF eller på naturlig väg. Vill gärna dela resan som gravid med andra som har varit i liknande situation. Spelar inte heller någon roll när BF är:)
Har försökt med ett syskon i ett och ett halvt år och blev gravid nu i augusti och BF 22 april!
Välkomna!
Den levde <3 18mm! Fick även göra ul utanpå magen så det var kul! Hon kunde inte svara på varför det kom brunt. Gammalt blod. Hade sex i förrigår så kanske var därför? Var en grymt fin barnmorska och jag började gråta. Hoppas det håller i sig nu <3 tack för stöd!!
haha ja precis, de mesta har man läst för länge sen ;)
nej men de är klart att de är kul att gå på möten och sånt som gör att man faktiskt ska tro på det lite mer. Jag och mannen säger forfarande OM det går vägen, OM vi får en bebis.. osv.. pratar fortfarande OM såfort vi pratar om det.. Gör ni oxå så eller har du kunnat förstå att du faktiskt ska bli mamma i Maj? :)
Barnmorskan skrattade lite åt oss, med glimten i ögat, tyckte de va lite komiskt att vi satt och skrev in oss hos barnmorskan för att vi EVENTUELLT skulle ha bart ;) förstår ur hennes synpunkt att de va lite roligt, men för oss som inte vågar riktigt tro på det ännu, så är det så självklart :)
Jobbigt att du känner så att tiden står stilla.. det tyckte jag för några veckor sen.. Nu har jag gått in i vecka 10 och jag tycker de senaste 2 - 3 veckorna har swischat förbi. Va olika det kan vara. Hur kommer det sig att det går sakta åt dig då? Långsamt på jobbet? "tråkigt" hemma med inget att göra osv? Försök hitta på saker lite varje vecka och ha något att se fram emot minst en gång i veckan, de tycker jag hjälper :)
Jag säger också ?om allt går som det ska?. På ett sätt är jag ibland också rädd att det ska hända nåt bara för att jag har skippat ?om?. Kanske låter konstigt men ibland tänker jag så. Undrar hur den generella personen utan graviditetsproblem känner under tiden.
Haha det låter inte ett dugg konstigt, preciiis så tänker jag! Haha :p
Den levde <3 18mm! Fick även göra ul utanpå magen så det var kul! Hon kunde inte svara på varför det kom brunt. Gammalt blod. Hade sex i förrigår så kanske var därför? Var en grymt fin barnmorska och jag började gråta. Hoppas det håller i sig nu <3 tack för stöd!!
Visst är det en härlig känsla, vad glad jag blir!! Var inne på akuten senast i fredags... började blöda igen. Men då såg vi lilla myran leva! Förstår din oro, man blir helt förstörd!! Hoppas du inte blöder mer nu. Om jag vore dig så skulle jag vara försiktig med sex ett litet tag. Lycka till!
Är det bara jag som är i princip symptomfri?! Kissar inte längre på nätterna, somnar inte i soffan på kvällarna.. och jag känner mig inte som en zombie längre.
Såå nervös att nått är fel.. :( Googlat massor såklart.. Men det ger ingenting. Vissa säger att de va början på deras missfall (och även mitt eget förra året).. Och vissa säger att det kallas spökveckorna. Att det är vanligt i dessa veckor..
Men hur är det för ER? Är det någon som tappat sina symptom?! :(
Kan tillägga att jag är i vecka 10.
Är det bara jag som är i princip symptomfri?! Kissar inte längre på nätterna, somnar inte i soffan på kvällarna.. och jag känner mig inte som en zombie längre.
Såå nervös att nått är fel.. :( Googlat massor såklart.. Men det ger ingenting. Vissa säger att de va början på deras missfall (och även mitt eget förra året).. Och vissa säger att det kallas spökveckorna. Att det är vanligt i dessa veckor..
Men hur är det för ER? Är det någon som tappat sina symptom?! :(