Hejsan!
Skapar en tråd för alla oss som fick kämpa ett tag för att få ett plus på stickan, oavsett om det är genom IVF eller på naturlig väg. Vill gärna dela resan som gravid med andra som har varit i liknande situation. Spelar inte heller någon roll när BF är:)
Har försökt med ett syskon i ett och ett halvt år och blev gravid nu i augusti och BF 22 april!
Välkomna!
Ok så ni gjorde två instängningar? Båda med 2-3 dagars? Vet ni varför ni hade svårt att bli gravida naturligt?
Låtet bra att försöka bygga upp kroppen lite i mellan, tyckte andra barnet kändes mer i kroppen och tidigare foglossning . Men förstår dina tankar om att man inte vill vänta för länge. För oss tog det ju ett år att få till lillebror i magen.
Vi har lite de tankarna som du beskriver, vi har två fina 5 dagars i frysen och egentligen skulle vi nog känna oss nöjda med två barn men vill inte heller undra vad som kunde hända med dem i frysen? Tror vi kanske provar om två tre år igen och tinar upp dem (tror inte båda klarar sig det vore ju ännu ?värre? haha) och ser vad som händer. Funkar det så funkar det men skulle nog inte dra igång en hel ivf process igen.... Eller så får man blodad tand haha. Vi får helt enkelt vänta och se hur vi klarar av två barn haha.
Oj ja det verkar tidigt! Det är ju något man ser fram emot att slippa mensen... Hade du mycket avslag? Drack du hallonbladste eller liknande?
Det är ju så. Kanske mer konstigt att jag inte själv oroar mig och funderar över min förmåga att sköta ett spädbarn och vara förälder. :) Vi har rutinultraljud nästnästa vecka. Nyss var det vääääldigt långt dit och det känns skönt att det börjar närma sig. Har förstått att man mäter och tittar på fostrets olika kroppsdelar och organ och kollar så att allt är som det ska. Har jag fattat rätt?
Åh, nu vet jag Inte vad nu har fått för svar angående förlossningen. Hoppas att det var ett bra besked och att ni oavsett kan ställa in er på det och känna att det blir okej.
Ja, vem vet vad som kan komma efter allt detta? Gissar att det är väldigt olika men att det är viktigt att vara uppmärksam på hur man mår även efter förlossningen. Kanske extra viktigt för oss alla som har gått igenom mycket och väntat länge på att få ett barn.
Ja, två insättningar, men första gången med femdagars. Eftersom vi inte lyckades och inte fick något till frysen vågade man inte vänta så länge andra gången var tvådagars då.
Manlig faktor. Mannen har i princip inga spermier. De fick leta för att hitta tillräckligt många till mina ägg. Men han har i alla fall några :) beror på ett kromosomfel som antagligen blev när han blev till och som skadat hans ykromosom, precis i den del som styr spermieproduktionen. Detta är tyvärr helt ärftligt för pojkbarn eftersom ykromosomen endast finns i en uppsättning, så troligtvis kommer sonen ha problem också. Dock tror de inte att detta orsakar något annat problem.
Finns inga problem för min del utan alla mina värden är bra, så det är ju en fördel. Lättare att behandla känns det som. Min man var inte heller främmande för donation när vi fick första infon om att det kanske skulle behövas. Men är ju skönt vi "slapp"
Hehe, ja det är inte lätt att veta vad man klarar. Jag tänker ett barn i taget, men skulle det bli till frysen hade jag nog haft svårt att "låta bli". Dock blir fler än två barn mycket extra jobb här för vi skulle behöva bygga om/ut huset. Men det är det värt och kanske något jag skulle vilja göra i framtiden ändå. Men man får ju bara hoppas det går vägen en gång till sen. Sen är ju behandlingarna inte gratis, men vi har förmånen att ha en familj som lovat ställa upp ekonomiskt och det känns tryggt. Även om vi just nu klarar att betala själva så är det skönt att veta att pengarna inte blir ett hinder. Det är ju tyvärr många som inte klarar det rent ekonomiskt och det är så tråkigt.
Hade nog ganska "normalt" med avslag. Hade ungefär fyra veckor och i säkert två av dem räckte det med trosskydd. Hade inte heller några eftervärkar. Drack inget sådant faktiskt.
Ja eller så faller det bara mer naturligt för oss mammor, inte alltid men iaf oftare än för männen. Vi bär ju ändå barnet och får en relation till den. Sen är det klart att man alltid kommer att ifrågasätta sig själv någon gång som förälder. Är nog mer ett sundhetstecken på att vara lite orolig ibland:)
Åh spännande!! Det är ju snart ju! Det som är kul med den här gruppen, man följer allas resa genom de olika stegen och då går ens egna resa också fortare haha! Kommer vara i v 37 då!!:o Hjälp... jag vet fortfarande inte exakt hur det blir. Nu ligger moderkakan 6,7 mm från utgången och fick typ ett ok för naturlig födsel för att den inte ligger för. Samtidigt som jag läst att det måste vara minst 2-3 cm från utgången. Så litar inte riktigt på läkaren. Ska träffa BM imorgon och be om en remiss till specialistmödravården eller en förlossningsläkare. Det är det, vill bara veta hur det kommer bli. Kan inte förbereda mig psykiskt!
Ja det är det nog, samtidigt som vi är så himla glada och tacksamma över att vi lyckats... men klart resan har satt sina spår...
Ja verkligen onödigt att oroa sig :) lyxproblem ju. Jag har tyvärr fått klassisk mensvärk så jag är rätt övertygad om att det är mens :(
Det går bra tycker jag. han har en del problem med magen och sura uppstötningar, men alla bäbisar har väl sina bekymmer tänker jag :) men annars går det bra. Jag tycker han sover lite lite om dagarna men nätterna är helt ok så jag ska väl inte klaga :) hur går det för er?
Vad jobbigt att det är ett ärftlig fel, visste din man om det från början? Är det 100% chans till stt er son också får detta eller hur ser oddsen ut? Då blir man ju bara så otroligt glad och tacksam över den hjälp som finns att få! Och i framtiden kommer de säkert vara ännu ?enklare? när det är dags för dig att förhoppningsvis bli farmor:)) Skönt stt han hade en sån inställning till donation, sen är det klart att man helst av allt kanske vill att det är ens egna ägg/spermie. Speciellt om man inte är den som bär barnet. Men samma sak där, fantastiskt att det finns donation <3
Ja precis, ett barn i taget... Livet blir helt annorlunda och det går ut mycket energi haha! Skönt att ni skulle ha ekonomiska möjligheter till flera barn, så otroligt sorgligt att det ska få bli ett hinder i ens väg till barn!! :(
Det börjar verkligen närma sig för er! Du får gärna berätta efter besöket hur det gick! Oavsett snitt eller vaginal förlossning, är du nervös? Spänd? Förväntansfull? Eller vad är det för känslor?
Det börjar verkligen närma sig för er! Du får gärna berätta efter besöket hur det gick! Oavsett snitt eller vaginal förlossning, är du nervös? Spänd? Förväntansfull? Eller vad är det för känslor?
Ja. När vi först fick veta så var vi inne på att göra PGD och bara välja ut flickembryon. Men när det lagt sig lite så kände vi att det inte var ett alternativ. Hade minskat chanserna rejält att det ens blir något barn då. Sen tänker vi att vår son kommer veta det här från början och kommer kunna ta hjälp så snart han vill ha barn. Och vi pratar ju minst 20 år framåt i tiden, troligtvis längre och forskningen lär ju ha gått framåt. Det är lite sorgligt, men man kan ju aldrig vara säker på att ett barn är helt "friskt"och detta påverkar ju inte hans hälsa direkt. Dessutom hade vi troligtvis inte fått göra PGD inom landstinget för kromosomfelet är för litet och räknas inte ge risk för allvarlig sjukdom.
Mannen visste inte utan när de upptäckte hans låga spermieantal utan någon förklaring så ville de undersöka vidare. Så vi fick göra en kromosomutredning och det gjorde att vi fick vänta nästan ett år extra på att påbörja behandling eftersom den tog sån tid. De har sån personalbrist inom genetiken. Efter vi fått besked så har mina svärföräldrar fått lämna prover för man hittade ytterligare ett fel som man inte visste vad det var. Antagligen inget som ger några besvär som helst, alla har lite genfel när man tittar närmre, men oftast påverkar det inget. Hur som helst ville de se om någon av hans föräldrar hade samma fel för om de hade det så kunde man i princip vara säker på att det var ofarligt eftersom de också är friska. De lämnade proverna årsskiftet 2017/2018 och vi har inte fått svar än. Tanken var att svaret skulle komma innan vi påbörjade behandlingen för att känna oss trygga i att vi inte för något farligt vidare. Sist jag pratade med dem trodde de att vi skulle få svar till påsk...förra året. Så nu struntar vi i det. Sonen är ju frisk och de trodde verkligen inte det var någon fara, men det är ju irriterande att inte få svar.
Det är väl i princip säkert att sonen har det. Saken är att man inte kan säga att det är pga felet som han har dåligt med spermier, men det är enda förklaringen och det är högst sannolikt med tanke på hur felet ser ut. Så OM det är så så har sonen garanterat samma kromosomfel och med största sannolikhet ger det samma problem. Däremot om vi får en dotter nån gång kan hon inte föra det vidare om hon sen får en son.
Ja, donation är ju inte en självklarhet, men han resonerade så att vi kommer ju ändå vilja ha barn och då är det enda andra alternativet adoption och då såg han hellre att bara en av oss var biologisk förälder. I det läget skulle han ju ändå inte bli biologisk pappa. Adoption var absolut ett alternativ, men vi såg ändå det som ett sista alternativ. Det kan ju ses som egoistiskt men behöver ju inte förklara för er här inne :)
Vill du inte gå med i FB förresten? Samma grupp som här:) Jättetrevlig är den!<3
Alla är mer än välkomna! Bara att säga till:))