Hejsan!
Skapar en tråd för alla oss som fick kämpa ett tag för att få ett plus på stickan, oavsett om det är genom IVF eller på naturlig väg. Vill gärna dela resan som gravid med andra som har varit i liknande situation. Spelar inte heller någon roll när BF är:)
Har försökt med ett syskon i ett och ett halvt år och blev gravid nu i augusti och BF 22 april!
Välkomna!
Hej! Skönt att höra från någon som gått igenom alla tvivel på alla nivåer och kommit ganska långt nu =) vilken vecka är du i? haha kan tänka mig att man knuffar lite med den lilla där inne när den sover det får du tillbaka sen när den är här och du ska försöka sova!
Vad härligt att du känner dig glad också! jag hoppas också vi alla kommer dit stor kram!
Var det någon mer här i tråden som haft rosa flytningar? Hade det idag igen och blev direkt såå orolig. Så orolig att jag genast sprang och köpte ett nytt digitalt test. Det har nu ökat från gravid 1-2 veckor till 2-3 veckor. Så hcg verkar öka iaf :/ V4+2 nu.
Helt ärligt mår jag riktigt skit. Tror det är en graviditetsdepression. Jag vill inte leva vissa dagar, och oftast önskar jag att jag aldrig vore född eller dog innan jag blev vuxen. Jag gråter ofta och ibland okontrollerat och ibland känner jag att jag måste få ut smärtan så då kastar jag iväg nåt eller slår armen hårt i nåt (ibland händer det att jag slår till mig själv i huvudet också). Jag är helt ur balans med andra ord. Sambon och mina föräldrar får mycket skäll. Innerst inne är jag ju såklart överlycklig över graviditeten, men jag känner inget av den glädjen. Och den känslan gör mig ännu mer ledsen. Den ger mig också dåligt samvete och får mig att tänka att jag inte är värd detta när jag inte kan glädjas som jag borde. Jag har en tid hos psykolog på måndag.
Ibland tänker jag att det finns nån mening med att gå igenom detta. Kanske kommer man i framtiden kunna hjälpa nån annan. Kanske borde man bli (om man bortser från toppbetyg och 5 års studier) psykolog på en kvinnoklinik. Nån mening måste det ju finnas iaf. Vi har iaf blivit smartare och starkare tycker jag. Nu ska jag kicka skiten ur den här depression, för den är inte mig.
Helt ärligt mår jag riktigt skit. Tror det är en graviditetsdepression. Jag vill inte leva vissa dagar, och oftast önskar jag att jag aldrig vore född eller dog innan jag blev vuxen. Jag gråter ofta och ibland okontrollerat och ibland känner jag att jag måste få ut smärtan så då kastar jag iväg nåt eller slår armen hårt i nåt (ibland händer det att jag slår till mig själv i huvudet också). Jag är helt ur balans med andra ord. Sambon och mina föräldrar får mycket skäll. Innerst inne är jag ju såklart överlycklig över graviditeten, men jag känner inget av den glädjen. Och den känslan gör mig ännu mer ledsen. Den ger mig också dåligt samvete och får mig att tänka att jag inte är värd detta när jag inte kan glädjas som jag borde. Jag har en tid hos psykolog på måndag.
Ibland tänker jag att det finns nån mening med att gå igenom detta. Kanske kommer man i framtiden kunna hjälpa nån annan. Kanske borde man bli (om man bortser från toppbetyg och 5 års studier) psykolog på en kvinnoklinik. Nån mening måste det ju finnas iaf. Vi har iaf blivit smartare och starkare tycker jag. Nu ska jag kicka skiten ur den här depression, för den är inte mig.
Det är inte konstigt att du mår dåligt och känner dig jätteorolig med tanke på att du faktiskt har en del dåliga erfarenheter! Man är ju så maktlös och ovetandes, värsta kombon någonsin!! Men du får ju också tänka att det oftast faktiskt går bra! Jag har en stark känsla av att det kommer gå bra för alla oss i gruppen! Vi har varit med om tillräckligt nu! Hur lång tid är det tills ditt ultraljud? Jag var också helt övertygad om att det inte skulle vara ngt på vul och fortfarande så tänker jag ?nej men jag är nog inte ens gravid, de har tagit fel? . Kan din man stötta dig? Hur känner han?
Jo jag mår bra ändå, försöker njuta av att jag faktiskt blev gravid. Sen tänker man ju hela tiden varför skulle det gå bra hela vägen? Men jag försöker att bara tänka positivt och släppt allt med gravtest mm. Och då känns det faktiskt lite bättre. Förut kunde jag gå upp mitt i natten bara för att göra ett test..
Åh så himla härligt att känna sparkar och rörelser! Längtar! Vet ni vad som gömmer sig där inne? Första barnet?
Hej tjejer!
Idag känner jag inte mig det minsta gravid förutom ont i bröna. Vad konstigt det är att ena dagen känna sig super gravid & ena dagen inget.... man blir ju så jävla nervös! Tycker dock mina bröst är mindre ömma idag... så nu är jag ju aaaas nojjig!!!!! Nån mer som känner så?
Hej!
Typ alla mina symptom har varit borta hela veckan, om jag klämmer på brösten så gör de ont. Jag har i alla fall bestämt mig för att inte noja, tiden får utvisa hur det blir och fram tills dess så är jag gravid!
Dessutom såg jag ju på ultraljudet igår att allt är tipp topp, så nej - noja inte, njut. För jag tror vi får tillbaka det senare.. Hehe ;D
Tror oxå att man kommer lugna ner sig efter ul. Vilken vecka är du i? :)
Var det någon mer här i tråden som haft rosa flytningar? Hade det idag igen och blev direkt såå orolig. Så orolig att jag genast sprang och köpte ett nytt digitalt test. Det har nu ökat från gravid 1-2 veckor till 2-3 veckor. Så hcg verkar öka iaf :/ V4+2 nu.