Hejsan!
Skapar en tråd för alla oss som fick kämpa ett tag för att få ett plus på stickan, oavsett om det är genom IVF eller på naturlig väg. Vill gärna dela resan som gravid med andra som har varit i liknande situation. Spelar inte heller någon roll när BF är:)
Har försökt med ett syskon i ett och ett halvt år och blev gravid nu i augusti och BF 22 april!
Välkomna!
Tack för pepp! <3
Jag önskar jag kunde tänka som du gör just nu. Du har säkert dina dippar du med förstår jag, som alla andra i den här ivf karusellen.. men jag känner mig verkligen inte som att det lyckats. Tar tester varje morgon fortfarande.. försöker få mig själv att de faktiskt är på riktigt. men det går inte in. jag vet inte varför.. Är jätte jobbigt.. Känns som att jag borde vara gladare än nånsin, men känner mig nästan mer ledsen nu än innan jag plussade.. så får man dåligt samvete för det, så blir de bara en ond karusell av allting..
Tänkte igår att jag ska ta ett veckoindikator OCH vanligt test.. Gjorde det imorse och fick jätte fina streck på de vanliga, och på veckoindikator 2-3 veckor. så det ÄR ju bra resultat! Ändå så skakar ja på huvudet och tänker att äh, de ändras snart..... Blir så arg på mig själv :(
Visst känns det skit att inte kunna glädjas över det man har väntat på i flera år. I början gick jag och väntade på att allt skulle skita sig, typ som du. Jag gör nog det nu med tror jag, jag gick igenom i sekvensen i huvudet igår hur det blir när det skiter sig snart. Kan du prata med din sambo om det? Kan han/hon stötta dig?
Tack för pepp! <3
Jag önskar jag kunde tänka som du gör just nu. Du har säkert dina dippar du med förstår jag, som alla andra i den här ivf karusellen.. men jag känner mig verkligen inte som att det lyckats. Tar tester varje morgon fortfarande.. försöker få mig själv att de faktiskt är på riktigt. men det går inte in. jag vet inte varför.. Är jätte jobbigt.. Känns som att jag borde vara gladare än nånsin, men känner mig nästan mer ledsen nu än innan jag plussade.. så får man dåligt samvete för det, så blir de bara en ond karusell av allting..
Tänkte igår att jag ska ta ett veckoindikator OCH vanligt test.. Gjorde det imorse och fick jätte fina streck på de vanliga, och på veckoindikator 2-3 veckor. så det ÄR ju bra resultat! Ändå så skakar ja på huvudet och tänker att äh, de ändras snart..... Blir så arg på mig själv :(
Visst känns det skit att inte kunna glädjas över det man har väntat på i flera år. I början gick jag och väntade på att allt skulle skita sig, typ som du. Jag gör nog det nu med tror jag, jag gick igenom i sekvensen i huvudet igår hur det blir när det skiter sig snart. Kan du prata med din sambo om det? Kan han/hon stötta dig?
finns nog få människor som förstår en så bra som ni i den här tråden! just nu har jag en lite jobbig morgon då jag är rädd att något är fel för jag inte känner några direkta symptom förutom väldigt ont i ryggen. tror jag är på v 5+0 (dvs v 6) idag och har ingen tillstymmelse till illamående 
illamående ska ju betyda att bebisen mår bra.. stööööön.... Mina symptom försvinner också ibland. Vissa dagar mår jag inte alls illa för att sedan göra det nästa dag igen. Tänk att detta skulle vara värre än ruvningen, det trodde man inte. =)
Skickar en stooor kram. Visst känns det skit att inte kunna glädjas över det man har väntat på i flera år. I början gick jag och väntade på att allt skulle skita sig, typ som du. Jag gör nog det nu med tror jag, jag gick igenom i sekvensen i huvudet igår hur det blir när det skiter sig snart. Kan du prata med din sambo om det? Kan han/hon stötta dig? [/quote]
Tack snälla <3
Ja, jag pratade med min man om det senast igår. Han känner nog lite lika som mig tror jag, fast inte lika intensivt förmodligen.. Jag hoppas innerligt att dom här två veckorna går snabbt och att jag får lite hopp igen vid ul.
Mår inte illa alls ja heller. och min trötthet är som bortblåst sen 2 dagar tillbaka.. Jag hoppas hoppas att våra symptom kommer tillbaka snart så man får känna att de faktiskt händer nånting där inne <3
det får du tillbaka sen när den är här och du ska försöka sova!
stor kram!
herregud - tror jag använt 10 st denna gången... 
så man kan fokusera på NÅGOT annat än att vara gravid...
Hej tjejer!
Idag känner jag inte mig det minsta gravid förutom ont i bröna. Vad konstigt det är att ena dagen känna sig super gravid & ena dagen inget.... man blir ju så jävla nervös! Tycker dock mina bröst är mindre ömma idag... så nu är jag ju aaaas nojjig!!!!! Nån mer som känner så?
Hej tjejer!
Idag känner jag inte mig det minsta gravid förutom ont i bröna. Vad konstigt det är att ena dagen känna sig super gravid & ena dagen inget.... man blir ju så jävla nervös! Tycker dock mina bröst är mindre ömma idag... så nu är jag ju aaaas nojjig!!!!! Nån mer som känner så?
tiden fram till VUL är ju MYCKET jobbigare än ruvartiden tycker jag som anina nämnde också! man vill liksom göra precis allt för att den lilla ska stanna kvar - men egentligen kan man inte göra NÅGONTING.. jag går mest o smyghoppas att mina bröst också ska börja växa...det vore nåt - både för mig o mannen