Autism eller annat?

Varför skulle han ha autism? Eller något annat? Jag ser inget onormalt där.

Rekommenderar dig att träffa andra barn, se hur utvecklingen går för dem och läs hur barn utvecklas.

Du har ett helt normalt barn.

Har ett barn med autism och ett där det är osäkert.

Tycker din son låter helt normal. Man vet ju aldrig så tidigt men tycker inget verkar konstigt än iaf.

Det enda jag ev tänker på (som kan tyda på autism men även språkstörning) är: förstår han lika många ord som han själv kan säga? Eller förstår han även vissa ord som han inte säger, dvs är det passiva ordförrådet större än det aktiva eller är de lika stora?

Nej det finns verkligen inget av det du skriver som tyder på att ditt barn skulle ha autism. Det enda jag reagerar på är varför du sitter och letar efter något avvikande hos ditt barn. Det låter utifrån det du beskriver som ett alldeles normalt barn och jag tycker du skall försöka träffa lite andra barn i samma ålder eller försöka läsa på lite.

Vad tycker du själv skulle vara ett tecken på autism? Att barnet har fin ögonkontakt? Förstår och visar känslor? Detta känns löjligt.

Njut av ditt fina barn och sluta oroa dig för allas skull, skulle det visa sig att ditt barn har någon slags diagnos så skulle det ändå inte vara något man börjar utreda såhär tidigt.

Jag är också nyfiken på varför du tycker att ditt barn leker fel? Hur skall man leka med en bil? Det finns regler för hur man skall köra en riktig bil på vägen men mig veterligen finns det inga regler för hur man får leka med en leksaksbil..

Det är iofs inte konstigt att man blir orolig för autism när det är så vanligt numera. Allergier är också vanligt att vara orolig över. Ts kanske har autism i släkten också.

Autism är väl knappast vanligare nu än tidigare?

Mycket MYCKET vanligare nu.

"I Stockholms län uppskattades andelen tonåringar med diagnosticerat autism ligga på 2,6 procent år 2011. Tio år tidigare var motsvarande siffra bara någon promille. Det är en ökning med flera hundra procent.

Och ökningen kommer att fortsätta, enligt Sven Bölte, forskare vid Karolinska Institutet och psykolog på BUP i Stockholm.  

? Jag tror att det finns en förhoppning om att fenomenet kommer att avta eller går över, men det är en utveckling som kommer att fortsätta. Någon gång kommer det till en nivå där det kommer att stanna, men ännu vet vi inte var det kommer att landa, säger han."

Det är dubbelt så många som har glutenintolerans tex

Än* så många som har

Det tror jag inte ett dugg på, att det skulle ha blivit vanligare. Det bara diagnosticeras oftare nu. Dvs. vi hade kanske lika många med autism, fast odiagnosticerade.

De kanske hade det, men visste inte om det?  Min mamma märkte att hon är laktosintolerant när hon var i 75-års-åldern. Symptomen hade hon dock minst sen hon var tonåring. Men då kände ingen till det.

Det enda vanligare är att fler utreds då de inte helt passar mallen. Att fler barn fångas upp bland annat pga de problem som uppstår runt och omkring.

Tex på 80-talet hette det att föräldrarna som inte kunde uppfostra sina barn och de togs ibland ifrån familjen för att "få fason"..

Ännu tidigare hamnade dessa personer på "dårhuset" en del blev lobotomerade för de hade opassande beteende (detta slutades med på 80-talet har jag flr mig på Långbrodal)...

Så jo autism/adhd/add/asperger osv har funnits i alla tider men tidigare sågs det inte som en npf utan barnen var bara bråkiga/kocko/opassande

Finns massor att skriva men tror nog att du kan tänka själv och intresset verkar du ju ha så då kan du googla för mer detaljer.

Han förstår absolut mer än han kan säga men tycker ändå att det är skillnad på barn i samma ålder. Man ska ju inte jämföra jag vet och det försöker jag intala mig själv hela tiden.

Hur var ditt barn i samma ålder? Och hur pass "allvarlig" eller vad man ska säga autism har han? Tänkte på att just att snurra på hjulen på bilen kan vara varningsflagg för autism även att han ibland inte lyssnar på sitt namn. Han vet vad han heter men han är helt ointresserad ibland när man vill ha kontakt med han.

Smart unge! Helt normalt att inte alltid lyssna. Trodde du på allvar att barn alltid lyssnar på när man vill de något? Du har inte nämt en enda grej som skulle tyda på autism och jag är ganska insatt i området.

Varför menar du att han gör saker "fel"? Han är 15 månader! Han lär sig, han testar saker. Du kan verkligen skada hans utveckling om du tittar kritiskt på allt han gör, hittar fel i det och vill att han ska göra "rätt". Då kanske du förstör hans självförtroende för gott!

Tack för att du gör mig lugnare. Sen går det inte ut över han och inget han känner av, han får leka som han vill. Ibland visar jag han hur man ska göra och ibland gör han "rätt" och ibland skiter han i det.

Är mitt första barn och har inte varit kring så mycket barn innan utan mest jämfört med jämnåriga och dom som är yngre än han som kommit ikapp han i utvecklingen. Om du är insatt på området så känns det skönt att höra dina ord!

Det är klart att man kan bli orolig för saker speciellt om man inte har någon kunskap kring det. Men skulle det visa sig någon gång att ditt barn har någon diagnos så behöver det ändå inte visa sig än på många år och det finns ju ändå inget att göra åt det.

Du gör dig själv och ditt barn en otjänst genom att gräva runt i detta så mitt råd är att bara släppa det. Som sagt inget av det du skriver tyder på autism, eller något annat heller för den delen. Du har ett alldeles normalt barn som verkar ligga bra i utvecklingen :)

Ett till tips är att inte visa hur man gör "rätt" i leken. Låt ditt bestämma det och sätt inte gränser för hans fantasi. I ditt barns lek är det förmodligen du som kommer och gör fel!

Bra att du inte tar illa upp, jag vet att jag var lite tuff i tonen. Men det kan vara skadligt att vara för orolig. Du kan ju göra barnet väldigt osäker. Han är fortfarande väldigt liten och mycket av det du förväntar dig  - du förväntar dig att han ska klara vissa saker helt och hållet. Och det är mycket orealistisk. I den åldern kan man vissa saker lite grann, inte mer. T.ex. lär man sig ju mer när det gäller social kompentens hela livet i princip, och definitivt hela barndomen. Kolla i så fall vad man bör kunna i den åldern, men tänk också på att det kan variera lite.

Det är väldigt olika med barn. Jag har själv tre, varav två med ADHD. Och de var så olika. En gick först med 16 månader, en med 9 månader. En pratade massor tidigt, en sa knappt något i 3-års-åldern (och det är just han som INTE har någon diagnos). Och just de här förseningarna var inte tecken på att det skulle vara något fel.

Låt ditt barn bli en individ, började inte redan tänka i termer av rätt och fel. Det finns inte mycket man kan göra fel i den åldern. Och även när barnen är äldre och verkar lära sig "fel" ska man inte blanda sig i för mycket. T.ex. när det gäller att åka skridskor, måla eller liknande, där folk har sagt till mig att jag ska lägga av med att rätta barnet. Han får väl göra precis som han vill, så en dagisfröken. Och jag sa, okej då.

Precis, dessutom otroligt brett spektrum.

Oavsett så känns 15 mån som tidigt att ens fundera på det. Vissa upptäcker det när talet inte kommer igång, vissa när de börjar skolan.

Håller med övriga om att allt du beskriver är normalt för ett barn kring den åldern.

Sluta läs om autism och läs om små barn i allmänhet först. Så ska du se att flera av sakerna du oroar dig över istället är fantastiskt intressanta och positiva. T ex att han "leker fel" är ju att han undersöker leksaken, vad delarna gör och hur den fungerar. Så sluta genast visa hur man "ska göra".

Bra att du frågade när du var orolig!