wirro12 skrev 2018-08-20 23:54:01 följande:
Tack för att du gör mig lugnare. Sen går det inte ut över han och inget han känner av, han får leka som han vill. Ibland visar jag han hur man ska göra och ibland gör han "rätt" och ibland skiter han i det.
Är mitt första barn och har inte varit kring så mycket barn innan utan mest jämfört med jämnåriga och dom som är yngre än han som kommit ikapp han i utvecklingen. Om du är insatt på området så känns det skönt att höra dina ord!
Bra att du inte tar illa upp, jag vet att jag var lite tuff i tonen. Men det kan vara skadligt att vara för orolig. Du kan ju göra barnet väldigt osäker. Han är fortfarande väldigt liten och mycket av det du förväntar dig - du förväntar dig att han ska klara vissa saker helt och hållet. Och det är mycket orealistisk. I den åldern kan man vissa saker lite grann, inte mer. T.ex. lär man sig ju mer när det gäller social kompentens hela livet i princip, och definitivt hela barndomen. Kolla i så fall vad man bör kunna i den åldern, men tänk också på att det kan variera lite.
Det är väldigt olika med barn. Jag har själv tre, varav två med ADHD. Och de var så olika. En gick först med 16 månader, en med 9 månader. En pratade massor tidigt, en sa knappt något i 3-års-åldern (och det är just han som INTE har någon diagnos). Och just de här förseningarna var inte tecken på att det skulle vara något fel.
Låt ditt barn bli en individ, började inte redan tänka i termer av rätt och fel. Det finns inte mycket man kan göra fel i den åldern. Och även när barnen är äldre och verkar lära sig "fel" ska man inte blanda sig i för mycket. T.ex. när det gäller att åka skridskor, måla eller liknande, där folk har sagt till mig att jag ska lägga av med att rätta barnet. Han får väl göra precis som han vill, så en dagisfröken. Och jag sa, okej då.