Fler här som är sambo med stora barn som bor hemma?

Samma här

Jag hade aldrig valt att bli sambo igen förrän döttrarna flyttat ut!

Min bonus mamma slängde ut henne just före hennes 18-årsdag. Orsak; hon var lat och odräglig. Så vi gick från att ha denna lata odrägliga tjej vh till heltid. Hon är verkligen lat, självisk och smutsig! Hennes rum stinker som en möglig soptipp, hon stinker mögel, smuts och parfym... Hon lyfter inte ett finger hemma, tycker synd om sig själv om man ber henne hjälpa till, bor gratis... Tack och lov så har hon kommit in på skola nu så hon flyttar innan månadsskiftet! Hade inte klarat en månad till.

Instämmer helt. Onödigt att utsätta er alla för detta. Dina barn kommer inte må bra av det heller. Av din beskrivning verkar det som att ni vuxna ger er in i en maktkamp mot hans barn. De låter ju inte trevliga, men ert sätt att genomföra den här flytten verkar inte ha föregåtts av någon konstruktiv och respektfull dialog med barnen heller utan ni sänker er till deras nivå. Självklart kommer de att se dig och dina barn som inkräktare. Omoget hanterat.

Det funkade ju inte förra gången så varför skulle det funka nu?
Väldigt klokt att bli särbos när man ser att det inte funkar.
Mannen kan väl flytta hem till dig så kan döttrarna bo kvar?
Tror inte det funkar ens om döttrarna flyttar hemifrån då de pissar in in revir så aggressivt.
Ni måste skaffa en bostad som bara är er.

Din särbo är alltså den som varit med och misslyckats i uppfostran av barnen(det fungerar inte att skylla på att den andre föräldern är si eller har gjort så och att man själv har varit sååå maktlös) och låtit dig blivit utkastad första gången, låter inte som en bra pappa eller partner eller en miljö för dina barn.

Hans döttrar låter som askungens styvsystrar men din man låter som grodan som bara sitter och kväker.

Förklara gärna ts, hur o varför du tror det kommer att fungera nu? Och hur du tror att detta inte har en negativ inverkan på dina barn? För jag - levt nyfamiljsliv över femton år - VET att detdär håller inte, ger det på sin höjd 6mån. Alla måste vara överens o gilla läget, annars blir det pannkaka. ELLER så bör mannen slå ner näven o göra klart ett o annat. I nget mer att kommentera, men förstår verkligen INGENTING av ert tankesätt.

Hans tjejer varken studerar eller jobbar. Han skaffade jobb åt de bägge, det gick sådär med det. Och där är de nu, ser på tv serier, sover hela dagen, bidrar med noll kr. Han lägger ut för dem. Jag knep igen när han köpte mat och körde runt som en taxichaufför. Det var när vi var sambo.

Och att han skulle släppa taget, aldrig.

Vi har olika syn på föräldraskap och uppfostran, hans barn är klara. Jag kan inte ändra något men vill heller inte infinna mig vad skit som helst! Det var ju mitt hem också.

Har lärt mig under tiden som särbo att inte uttrycka mig för mycket om mina åsikter för att han går alltid i försvar. På riktigt han klarar inte av MINA åsikter och jag får aldrig att höra att ?jag hade rätt? utan ? vi ser olika på det?

Har du tvingat dig tillbaka nu då? Eller hur gick det med planen att ställa dit dina saker och hoppas på att stämningen skulle bli positiv efter det tilltaget?

Och på vilket sätt tror du att ert liv blir bättre av att du flyttar in igen och då hävdar att detta är ditt hem också, upp ur soffan med er osv osv osv. Det kommer bara bli bråk. Och en man som har en så menlös och kraftlös attityd till sina barn så att de i princip har uppfostrats till att bli socialfall låter väldigt oattraktivt. Det verkar ju du också tycka. Låter som en annalkande katastrof.

Förstår inte hur du tänker? Det kommer självklart bli ett ännu större h-vete om du flyttar tillbaka. Särskilt efter dotterns tilltag i första försöket.
Nej tänk på att dina ungar också vill ha ett harmoniskt hem, men det kanske inte betyder något för dig?