Anonym (Fubik) skrev 2018-08-08 11:48:54 följande:
Vi flyttade ihop allihopa tillsammans, när vi blev styvfamilj så sålde vi å köpte eget ihop. Tjejerna kände jag sedan 1,5 år tillbaka. Så flytten och sambolivet skapades i takt med alla våra barn, vi tänkte hela tiden för deras bästa.
Hans skilsmässa hade inte varit så kanon, min var och mina barn var väl tryggare på det sättet medan hans fick en mer skör relation till sina döttrar.
Pausen mellan han å mig var på 6 månader. Och det var även då de ändrade och blev otrevliga och började få en attityd mot mig. De slutade prata med mig, sedan började de säga till sin pappa att de aldrig mer ville träffa mig.
Hos mamman vet jag inte om de betalar hem. Jag vet att hon vägrar köra dem - ta bussen brukar hon säga. Under särbo tiden var det bara han och jag som träffades och ibland gjorde vi roliga aktiviteter med mina barn. Mina barn är under 10. Vi bjöd alltid med tjejerna men den ena lilla bitchen skulle alltid tycka något om att vi träffades. Över 19 år är hon, skriva barnsliga sms till sin pappa. ? hennes barn är viktigare än jag?
Men varsågod kom till lekplatsen och lek med oss i sandlådan!!!
Skulle vi åka å bada, skickade hans dotter. sms att hon kände sig bortvald av sin pappa. Så han åkte hem, och då var ingen där. Lilla fitt*#%bruden hade ju suttit å messat sin pappa när hon var hos sin pojkvän.
Och en annan gång när min toffel till man hade lagat mat o sms mig, ?ska ha middag med tjejerna och prata med dem om allt det här.?
Några timmar senare visade sig att han suttit ensam och ingen av tjejerna kommit hem. Han sov ensam, jag ensam på mitt håll.
Inombords skriker det av frustration - JAG HAR RÄTT TILL MITT KÄRLEKSLIV! Men de ser att jag varken har några skyldigheter eller rättigheter med att finnas till i hans liv.
Lilla fittbruden?
Ja, det låter ju som om det här har alla möjligheter att bli ett harmoniskt och fint förhållande. Kanske ni borde skaffa ett gemensamt barn också? Som någon annan mogen och välfungerande kvinna sedan kan kalla för lilla fittbruden.
Mysigt.
Jag tycker att det låter som om det uppstod något behov av att försvara pappan under tiden som er paus varade. Det kan ju vara så att de upplevde att du sårat honom och gjort honom olycklig och att han haft svårt att på ett vettigt sätt förmedla sina känslor till dem och fullt ut ta ansvar i den situationen. Ingen av er vuxna verkar ju ha särskilt stor kapacitet till dylikt. Kanske yppade han något om dig som gjorde de mer fientligt inställda till dig, och med tanke på hur du framstår här så kan man väl tänka sig att de tycker att du är en större lilla fittbrud än vad de själva är.
