Fler här som är sambo med stora barn som bor hemma?

Vilja stora förändringar har skett sedan du valde att bli särbo? På ditt inlägg låter det som att situationen med barnen är än värre än tidigare.

Men vad vill du ens ha den mannen för? Det kan vara oerhört svårt att leva i en ny familj (jag gör det själv men här har vi inga problem) och ni verkar ha oerhörda problem, mer än man brukar få och det beror på denna toffel till pappa som låtit döttrarna ta över. 

Jag vet inte men även som särbos och bara han och jag skulle träffas så var hans döttrar skitsura för att han inte sov hemma. Och jag har typ inget att säga till om. och får bita mig i tungan och hålla in alla mina tankar och det tär på förhållandet. att se hur de utnyttjar sin pappa. Och han måste ju vara konflikträdd eller något. Ser han inte hur de styr vårt förhållande?! 

När vi blev särbos fick tjejerna mer utrymme, jag tror att det råder enorm mycket svartsjuka. Den nya kvinnan är inte inte kvar haha! Men det var jag ju visst. Vi älskar varandra och vi försöker verkligen inte få de att känna sig bortvalda eller på något sätt få dem att tro att mina barn som är betydligt yngre att de är viktigare. Vi har ju kunnat fungera som sagt. Denna veckan åker de till sin mamma. och vi ska försöka få dit mina saker igen och ställa i ordning i vår lägenhet. Jag vet inte hur det ska gå till när de är så himla emot mig. :(

Oj, jag hade nog tänkt ett varv till innan jag tog förhållandet vidare. Det här beteendet kommer inte stt sluta ens när barnen flyttar hemifrån, är pappan en mesig toffel nu kommer han att fortsätta vara det även när de flyttat hemifrån, gift sig och fått barn. Klarar du av att hans barn kommer att ha så stort inflytande på resterna v ditt liv?

Såg nu: "studerar ej/jobbar ej"..
Låter som att det är dags att släppa taget. Om jag vore mannen hade jag övervägt att skaffa helt nytt boende till sig och därmed "tvinga" döttrarna till att skaffa eget boende. Om det är en större hyresrätt, byt till två mindre (eller en mindre och en större tillsammans med dig). Om en bostadsrätt, sälj och köp tillsammans med dig och om det går, hjälp döttrarna med en liten insats för billigaste tänkbara boende om de inte har sparat ihop pengar själva.
Jobb får de skaffa sig helt enkelt. Är de över 18 och inte studerar har pappan inte längre försörjningsplikt.
Och det låter som han gör dem en stor björntjänst just nu som "tillåter" deras slapphet och beteenden.

Jag lever i en nyfamilj där jag har en 19-årig son kvar i boet.
Min äldre son har flyttat hemifrån och har egen familj.

Hos oss fungerar det jättebra, min sambo har inte försökt ta på sig någon papparoll, sonen har redan en pappa.
Han är istället bästa vän med båda mina söner och det har fungerat i snart tio år.

Det är inte mycket konflikter i vårt hem och de få som förekommer är min son inte inblandad i.
----------------

Ts, i din situation hade jag inte flyttat tillbaka. Jag har levt med en man med två döttrar en gång för länge sedan. Än idag, snart 20 år senare, känner jag olusten komma krypande då jag tänker på dem.
Den ena bad mig faktiskt om ursäkt några år efter separationen men den andra lilla bitchen... skulle jag inte stanna och hjälpa ens om hon stop med punktering mitt i skogen i ösregnet.

Har en massa frågor. Hur väl kände du döttrarna när det bestämdes att ni skulle flytta ihop? Flyttade ni allihopa eller flyttade du och dina barn in hos dem? Hur långa har pausen varit? Har du pratat med tjejerna under den tiden om vad som inte fungerat? Bor de gratis även hos mamma?

Spontant så känns det som en dålig idé att bli sambos igen innan det skett en förändring.

Flyttar du in där kommer förhållandet att ta slut.

Kan du vara säker på.

Fortsätt som särbo! Och ses varannan vecka.

/ Hälsar en som nyss kommit ur bonusfamiljehelvetet