När har ni berättat för de närmaste (föräldrar och syskon etc.) att ni har varit gravida?
Jag upplever det så jobbigt att försöka komma med undanflykter till att inte äta eller dricka vissa saker och vill samtidigt inte riskera att försäga mig för tidigt.
Gå inte på det där med att du inte kan äta en massa saker, det är ytterst få saker en gravid kvinna bör undvika och det står på livsmedelsverkets hemsida. Själv struntade jag i det och åt som vanligt.
De saker som tagits upp i tråden är ju dock enbart sånt som står på livsmedelsverkets mycket korta lista.
(Sen att du valde att strunta i de få kostråd som faktiskt finns....tja, det var ju också du som i en tråd om mat till bebisar tyckte att man självklart gav hela burkar till fyramånadersbebisar för det såldes ju i affären så då måste det vara okej. Du verkar ha en ganska inkonsekvent tilltro till auktoriteter.)
Precis när ni vill. Vissa vill berätta tidigt för att det är skönt att ha stöd om något går snett (och för att det kanske är jävligt svårt att hålla tyst om, haha) medan andra vill vänta ut de största riskperioderna. Oavsett så finns det inget regelverk, gör det som känns bra för er.
Jag är i v6 med andra barnet nu, förra gången hade jag redan berättat för släkten vid det här laget, nu vet bara ett fåtal. Av någon anledning tänkte vi vänta lite den här gången, får se hur vi lyckas med den saken!
Jag sa att det inte skulle vara tillåtet att sälja 4- månaders burkar om det var livsfarligt inte att man skulle ta kostråd från Semper. Jag tycker förövrigt inte att Semper (och andra vinstdrivande företag) är auktoriteter så det får stå för dig.
Om det går vägen denna gången kommer jag inte berätta det alls, folk får räkna ut det när det syns. Får jag missfall igen vill jag inte folk ska veta, orkar inte förklara, vill heller inte prata om det.
På jobbet får jag kanske prata med personalchefen typ efter semestern någon gång, då kommer kub vara klart och det syns säkert. Dessutom har jag ett ganska fysiskt jobb med hälsorisker så...
Viss skillnad på "livsfarligt" och "rekommenderat och hälsosamt"....och du betedde dig i den tråden som att Semper och livsmedelsbutikerna i din värld var en minst lika stark auktoritet som livsmedelsverket.
Vi berättade för familjen i vecka 13 efter ett tidigt UL som inte visade några konstigheter alls :) Nu är jag i v 22 och väntar spänt på en liten flicka!
Vi planerar barn här och för mina egna föräldrar kommer jag berätta så fort det blir ett plus, men bara för dom. Möjligen mina närmsta vänner men absolut inte till svärisarna fören i vecka 22. Dom anser att det inte är ok med abort för ex allvarliga sjukdomar och DS, vill inte att dom ska döma mig om det skulle kunna hända. Bättre att vänta, min sambo håller med.
Jag berättade för min chef i vecka 7 och mina föräldrar strax därefter. I vecka 8 eller 9 gjorde vi ett tidigt ultraljud och efter det berättade vi för resten av familjen och närmsta vännerna. Efter KUB berättade jag på jobbet.
Jag berättade för chefen i v8 för att jag mådde illa och blev deltidssjukskriven.
I v 11 åkte företaget på gruppresa med champagneprovning. Så då kände jag att det var enklast att berätta. Många vet att jag är en riktig champagnenörd, så det hade blivit spekulationer ändå.
Hade det inte varit för resan hade jag inte sagt något förrens folk frågat eller det hade synts tydligt.