Jag berättade för chefen i v8 för att jag mådde illa och blev deltidssjukskriven.
I v 11 åkte företaget på gruppresa med champagneprovning. Så då kände jag att det var enklast att berätta. Många vet att jag är en riktig champagnenörd, så det hade blivit spekulationer ändå.
Hade det inte varit för resan hade jag inte sagt något förrens folk frågat eller det hade synts tydligt.
Jag berättade för chefen i v8 för att jag mådde illa och blev deltidssjukskriven.
I v 11 åkte företaget på gruppresa med champagneprovning. Så då kände jag att det var enklast att berätta. Många vet att jag är en riktig champagnenörd, så det hade blivit spekulationer ändå.
Hade det inte varit för resan hade jag inte sagt något förrens folk frågat eller det hade synts tydligt.
Min fundering är om man behöver (ja men det är klart man inte MÅSTE men jag är väldigt artig o hänsynstagande) berätta för likvärdiga familjemedlemmar vid samma tillfälle.. Tex då våra mödrar... Vi känner båda att vi skulle vilja hålla på vår "hemlighet" ganska länge (när vi väl plussar alltså).. Men tänker att jag som kvinna kanske skulle vilja berätta för min mamma tidigare, än vad vi skulle vilja berätta för hans mamma som dessutom bor i ett annat land + de är väldigt skvallriga så berättar vi för henne vet resten av hans familj garanterat samma dag (det kommer bli första barnbarnet liksom).. Så ja, principiellt tycker jag att blivande mormor o farmor borde få veta samtidigt, men av praktiska skäl.. Och kanske emotionella.. Så skulle jag inte ha något emot, kanske, om min mamma fick veta först, och tidigast... Men är det rättvist?