Bf 15 Juli 2018, några fler som är beräknade runt Juli som vill bolla lite tankar o bara dela med sig av sin graviditet?

Alltså 7 juli är ju jättesnart :)

Som en till med bf 7 juli kan jag säga att nej, det är verkligen inte jättesnart! Det är tre EXTREMT långa veckor dit!

Hihi men det är närmare än 15 juli så för mig låter det jättesnart :-P Men jag förstår exakt vad ni menar :)

Det stooora problemet är ju att när jag tänker på det så kan min bebbe lika gärna komma ut lagom till början av augusti. Det är långt!

På ett sätt längtar jag väl till bebisen men mest längtar jag efter att slippa vara gravid. Jag har inte riktigt tagit in att det kommer komma en bebis (det var likadant med sonen, minns jag, två veckor innan han föddes insåg jag att vi skulle få en bebis).

Åh lite fler i tråden! Underbart o se att fler ska få små knoddar i juli! Vi har int så länge kvar! Gick precis in i v37 (36+0) och haft som mensvärk te o från på kvällarna och morgonen, och han ligger så fixerat så när han sparkar upp mot mina revben så känns det som han försöker trycka ut sig själv hahaha.. Sjukt obehagligt! Jag har int riktigt insett att det är snart dags men det lär o komma snart hoppas jag :o

Hur mår alla super mammor/blivande? Själv har jag haft ett helvete med andningen innan jag går o lägger mig, och att lilleman här ligger o sparkar så det ömmar på hel högersidan, kan varken sitta, äta, eller något när han är där o bökar.. Och sen har jag lagt märke te knäppande ljud från magen? Vad kan det vara tro?

Foglossning har jag som tur är varit förskonad ifrån, däremot har jag samlat på mig mycket vätska och är skapligt svullen.

Med sonen gick jag upp 25-27 kilo och vid senaste vägningen låg jag på 25 kilo plus (och då startade jag med åtta kilo mer än förra gången). Jag hoppas att det inte blir mycket mer än så!

Jag håller helt med om att allt känns tyngre! Förra gången kunde jag gå rätt långa promenader bara några dagar innan förlossning, den här gången har jag en tennisboll i vaginan och pallar knappt att gå till förskolan (vad är det? Kanske en kilometer). Men om det innebär att bebisen ligger längre ner än vad sonen gjorde så är det bara bra, han sjönk knappt ens under förlossningen så barnmorskan stod och hängde på min mage för att liksom tvinga ner honom.

Ni som har bebisar som sjunkit ner, upplever ni att det känns lättare att andas och att det inte trycker så mycket mot revbenen?

Min mage är fortfarande hög även om det strålar ner mot underlivet hela tiden så jag ibland tror att bebisen kommer komma ut. Men jag är fortfarande lika andfådd, trycket mot revbenen är värre än någonsin och sammandragningarna avlöser varandra. Tröttheten är hemsk vissa dagar.

Men men...

Imorgon är det dags för bm. Är lite orolig för att rumpan fixerat sig. Då är det ju lönlöst med ett vändningsförsök.

Jag vet inte riktigt, jag blir andfådd av inget, men det trycker iaf inte supermycket mot revbenen. Dock minns jag inte att det gjorde det innan heller.

Tröttheten och sammandragningarna är konstanta här med och jag känner av ilningar/hugg så fort jag rör mig.

Och ryggen sen då! Jag har inte ont eller så, men fasen vad den knastrar och knakar när jag vänder mig i sängen!

Sötsuget håller jag med om. Jag hade lovat mig själv att hålla igen för att inte få ett så stort barn denna gång, men det loppet känns rätt kört vid det här laget. Tur ändå att det är sommar så man kan äta vattenmelon och jordgubbar.

Alltså, bebisen kan såklart fixera sig lite hur som helst. Huvudet ner är väl det vanligaste (och önskvärda), men även rumpa och fötter kan fixeras.

Jag födde sonen i vecka 40+1 så inte gick jag över tiden direkt. Eller, jag var säker på att han var helt klar i vecka 38 så på så sätt gick jag över med två veckor. Med tanke på hur mycket både han och jag vägde, och hur lång han var, så var han säkerligen klar tidigare.

Det jag är lite rädd för är att förlossningen ska gå lika snabbt som min mammas andra förlossning (min första tog lika lång/kort tid som hennes första), då lär vi inte hinna till sjukhuset nämligen :/ Det tar 25 minuter om trafiken flyter på och när jag föddes så hade de ca en kvart till sjukhuset (har jag för mig) och hann inte ens in på ett förlossningsrum innan jag var ute. Hade det inte varit mitt i natten så hade de inte hunnit (vi bodde i en förort till Stockholm då).