Att vara gift och gemensamt ta hand om hus och hem verkar vara himmelriket

Jag kan bara instämma. Efter 13 år som ensamstående. Jag har varit tillsammans med två st i ca ett år var under denna tiden. Men vi bodde aldrig ihop. Sov inte ens ihop alla dagar i veckan. Den ena träffade jag i princip varannan helg. Kan säga att det ändå var HELT otroligt vilken skillnad. Killen handlade mat på vägen hem. Bara det att han tog hand om disken efter maten...

Och ibland LAGADE maten. Och den ena killen hade bil och vi kunde STOR-handla (jag har inget körkort). Det var guld värt. Slippa bära hem tunga kassar från bussen.

Nu har jag bara ett barn men jag är dessutom sjuk i utmattningssyndrom. Har legat på sjukhus i omgångar för flera operationer. Lever med kronisk smärta. Jag FATTAR inte vad friska människor i förhållanden klagar på. Det är för mig en gåta.

Det är för mig en gåta....

Nu handlar det inte om att ?behövs? en man dom byter glödlampa. Det fixar jag också som allt annat som måste göras. Det handlar om att folk som är gifta, oavsett om man delar rakt av eller inte, inte kan föreställa sig arbetsbördan hos en ensamstående. Det går inte om msn inte levt som det i tio år. Då kan vi prata om hur det ör.

Att kunna delegera bara En uppgift åt en annan människa är för mig värsta lyxen. Att någon handlat in veckans livsmedel känns som ett berg lyfts undan för mig.

Som att försöka förklara för en som inte fött barn hur det känns.

Det finns mängder med ensamstående, flerbarnsmammor som är sjuka och har barn med funktionsnedsättningar. Dessa kvinnor undrar nog vad tusan du klagar på. Det finns alltid någon som har det värre.

Jag har två barn med min fina, underbara make. Jag har det riktigt bra och klagar inte. Menibland blir jag stressad, trött och känner mig otillräcklig. Jag har hästar som jag vill rida mer, ett krävande jobb och ett enormt boende som kräver mycket. Vi skapar våra liv själv och det är inte en tävling i lidande. ALLA har rätt att känna sig trötta och slitna ibland. Till och med du trots att du bara har en endaste unge att ta hand om.

Min sambo ÄR orsaken till att jag är utmattad. Det är obehagligt att leva med honom. Vill inte ha några kommentarer på detta för inget förändras av det, jag lämnar när jag lämnar. Han suckar åt allt jag säger, tål inte att jag och barnen ha roligt utan honom, tycker inte det är någon fara att jag har hjärtproblem m.m. Utåt sett är han den perfekta pappan och partnern.

Det är för mig en gåta....

Min sambo ÄR orsaken till att jag är utmattad. Det är obehagligt att leva med honom. Vill inte ha några kommentarer på detta för inget förändras av det, jag lämnar när jag lämnar. Han suckar åt allt jag säger, tål inte att jag och barnen ha roligt utan honom, tycker inte det är någon fara att jag har hjärtproblem m.m. Utåt sett är han den perfekta pappan och partnern.

Min sambo ÄR orsaken till att jag är utmattad. Det är obehagligt att leva med honom. Vill inte ha några kommentarer på detta för inget förändras av det, jag lämnar när jag lämnar. Han suckar åt allt jag säger, tål inte att jag och barnen ha roligt utan honom, tycker inte det är någon fara att jag har hjärtproblem m.m. Utåt sett är han den perfekta pappan och partnern.

Anledningen till att jag är särbo. Forskning visar att ensamstående kvinnor har bättre hälsa, ekonomi och är lyckligare än gifta, med män är det tvärtom. Har aldrig träffat en man som bidragit med lika mycket resurser som han gjort av med. 

Bor i ett familjeområde kan man säga. Det bor bara barnfamiljer här. Gifta med två, tre barn. Två bilar och fina villor. Och så jag då. Ensamstående sen femton år tillbaka med mina tre barn. 

På varje föräldramöte och skolavslutning är det jag som är där. Övriga föräldrar kommer två och två. De har med sig anteckningsblock och antecknar det viktiga. De har frågor och förslag på förbättringar och tips. Jag blir så fascinerad. 

Tänk att ha en man som är så engagerad i sina barns skolgång att han tar med sig ett anteckningsblock! Tänk att ha en man som hämtar och lämnar. Går och handlar och förbereder middagen. Bäddar sängen och frågar hur ens dag var och kommer med förslag och vill diskutera semesterresan. 
En som byter lampor och en som skjutsar en till flygplatsen och hämtar en när tåget är inställt. 
En som man kan bolla med när man måste fatta jobbiga beslut. 

Ni som är gifta måste ha ett himmelrike till liv. Ni kan omöjligt bli trötta, utbrända, deprimerade och utslitna. Så känner jag när jag ser er på ica, på föräldramöte, på träningarna, på dagis, i trapphuset, på balkongen osv osv. Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns att ha ett sånt liv.