Fler som ska föda i maj som vill samlas och leta alla små tecken på förlossning som finns?

STORT GRATTIS! Vad härligt! Hur startade det?

Här har jag fortfarande lite mensvärk och rödblodig slempropp som släpper efter hinnsvepningen. Men förvärkarna har lugnat ner sig så tror inte det startar av denna hinnsvepning, men har förhoppningsvis gjort någon nytta ändå!

Spännande POMPOM! Hur har det gått under natten?

Jag förstår helt hur du känner dig! Gick över 15d med min första... fick ocå byta månad. Även om man tänker logiskt att man ska gå över så är det något speciellt och jäkligt med det där BF-datumet. Man är liksom inte immun mot hoppet att det ska ske då! Och man har ju räknat ner till det datumet (man har ju inte haft ngt annat) i så många månader. Inte konstigt att man känner att man tappar hoppet emellanåt.

Det enda tipset jag har (jag som har brutit ihop av känsla av hopplöshet) är att försöka planera in någon sak att göra varje dag. Gå till frisören? Åka och kolla i någon affär man gillar (själv gick jag lös på blomsterlandet igår ).. då känns dagarna mer meningsfulla och man slipper gå och vääänta (som man gör både med- och omedvetet hela tiden ändå).

Håll ut vi får kämpa på! Heja oss!

Och ja.... om någon undrar om tiden jag skriver inlägg. Här ligger man nu IGEN med störande jobbiga förvärkar som gör att jag inte kan sova men som jag har inget hopp till att de kommer leda ngnstans ändå, med tanke på hur det har varit senaste veckorna (betoning på plural)... har tagit en citodon jag fått av förlossningen så förhoppningsvis får jag sova lite till (som min kära sambo här bredvid får ostört göra! Haha)

www.familjeliv.se/user/presentation/view/xxokandxx: Ja, jag somnade invid 05, och vaknade utan förvärkar igen. Såååå tröttsamt! Idag känner jag att det känns lite tröstlöst igen.. säkert pga att jag är trött och inte fått sova så mkt inatt. Pallrade mig till frissan på förmiddagen iaf.. så nu är ju halva dagen gjord iaf! Åh önskade så en majbebis. Men kommer ju lätt bli juni här känner jag.

Ska ringa förlossningen imorgon och be pm ytterligare en hinnsvepning om de har tid. Har läst att upprepade hinnsvepningat minskar risk för överburenhet. Så får väl hoppas på det när man inte har så mkt hopp till något annat!

POMPOM: ååååh kan såååå relatera till känslan! Har flera gånger tänkt. Ja men vi åker om en halvtimme, och så på beställning slutar eller glesas förvärkarna ut då istället. Man kanske bara ska göra så ATT man åker in för tidigt istället så kan de kanske spräcka hinnor eller göra ngt för att hålla igång hehe. Men vet ju att egentligen så är det ju inte dags förrän det är dags.

Hur har dagen varit för er andra?

Åh så frustrerande att inte kunna göra hinnsvepningen... för mig fungerade ju inte hinnsvepningen. Men känslan av att man gjorde något mer än att vänta var så mkt värd för mig. Så kan bara försöka förstå hur det känns att ställa in sig på det och sen blir det inte av..

Hur länge gick du med din första? När hade du BF? Kämpa på! Du är inte ensam

Här hade jag förvärkar hela dagen igår, oregelbundet och inte supersmärtamt, men såpass att jag inte kunde vila på dagen. Längtade så efter att få sova. Men såklart började förvärkarna göra mer ont till kvällen, natten och komma oftare. Fick ta 2 citodon och ligga i ett varmt bad för att det skulle lindras. Fick sova ett par timmar på morgonen nu mellan 05-07. Men är så trött. Ringde till förlossningen för att be om att få en till hinnsvepning. Där sa de att de ska kolla status på tappen och sen se vad de kan göra.. om de ska ge mig en sovdos... ELLER så sa de de magiska orden: -> Hjälpa till så att det kommer igång (?!!!). Nu nu ska jag äta frukost sen tar vi med packningen till förlossningen. Vågar man hoppas??

Xxokändxx: Hm jag är BF + 6 idag. Har inte varit på sista MVC (är imorgon) så har inte fått exakt datum. Men tror det skulle bli igångsättning runt 9/6 isf!

Nu plötsligt ligger man här och ska sättas igång??? De tyckte det lät ohållbart med dessa förvärkar så de erbjöd mig igångsättning direkt. Jag tackade såklart ja, men nu blev jag skitnervös!! Det kanske är dumt att manipulera kroppen om den inte är redo?? Hur känner ni som har satts igång. Var det jobbigt?

Hej alla! Tack för era peppade ord <3 Nu kommer ni andra som väntar och gått över BF säkert avsky mig.. men beslutet att sätta igång gick så snabbt och jag kände inte att jag riktigt hann känna efter. Började tänka på komplikationer (ökad risk för sugklocka och kejsarsnitt) och var helt slut i huvudet över att inte ha sovit på 2 nätter. Kände inte att jag kände mig fit for förlossning idag egentligen när dagen började med att vara trött och slut.. SÅ... jag tackade faktiskt nej till igångsättning idag och nu är jag hemma igen. :-/

Känner mig dum i huvudet som tog det beslutet när jag har haft det som jag haft det OCH egentligen bara längtar att bebis ska vara här när de ERBJUDER att hjälpa mig?! Men om jag ska lyssna på mitt hjärta så önskar jag nog innerst inne att han ska komma ut när kroppen är redo och startar igång självt. Åh vacklar fortfarande i om jag tog fel beslut, speciellt när alla andra runt om (släkt, sambo mm) tyckte jag skulle göra det. Men samtidigt är det ju bara JAG som ska orka trycka ut honom när det är dags... och idag finns inte den kraften. Nu ska jag försöka vila och samla tankarna/känslorna.

Hallå! Vad fint med att det blir junibebisar för oss <3 nu är jag hemkommen från förlossningen där jag tillbringat natten med sovdos (krävdes faktiskt dubbel dos för att slå ut!). Och HUR SKÖNT! Helt fantastiskt underbart att få sova!! Är helt ny människa idag och känner att beslutet att avvakta igångsättning igår känns mer rätt. Nu orkar jag att vänta några dagar till och hoppas på att det kommer igång naturligt. Hade en så positiv upplevelse av förlossningen med min första son (som kom igång av sig själv men + 15dagar) och känner att jag vill ge mig och lillebror chansen till en lika fin start tillsammans. Har pratat med en del vänner som både fött med igångsättning och vanligt och de beskriver alla att det är skillnad i värkarna. Att med igångsättning blir det inte en vila mellan värkarna på samma sätt.. vet att det säkert är individuellt men jag har ju bara min första förlossning att gå efter och den var verkligen bra.

Sen är jag helt amazed över hur fantastiska förlossningen i Umeå är! De lyssnar till precis vad man vill och inget är något problem, de har sagt att alla dörrar står öppna för hur jag vill göra. Igångsättning eller ej, mer hjälp med sovdos osv. De kommer absolut få månadens ros av mig efter dessa vändor!

Håll ut vänner! Och be om hjälp om ni hamnar där jag hamnade och allt känns hopplöst.. det finns ju mycket att göra som kan underlätta!

Vaknade vid 06 av mina vanliga förvärkar. Vid 14.30 blev de regelbundna men samma karaktär, med 5 min mellanrum. Vid 17.30 var vi hos en väns examensfirande... så poff! Går vattnet! Värkarna blev direkt mer starka så vi lämnade sonen hos farmor och åkte direkt (uppklädd för examen) till förlossningen. Nu är vi här! Värkar som gör rätt ont varannan/3e min. Snart behöver jag lustgas känner jag. Kanske svårt att uppdatera mer efter detta tror jag!

Fortsättningen:

Efter vattnet gått, och vi var inne på förlossningen med värkar var 2e/3e min gjordes en undersökning 19.30.. var bara öppen 2cm! Blev less och tänkte att det skulle dröja, men visste att det gjorde för ont för att åka hem så fick börja med lustgas och in på förlossningsrum. Kl 22 gjordes en ny kontroll och då var jag öppen 4cm! Skönt att vara i mer aktiv fas! Jag tyckte fortfarande lustgasen funkade finfint så ville avvakta med annan smärtlindring.. men sen började helt plötsligt värkarna ändra karaktär och gjorde ap-ont och jag fick ingen värkvila utan de kom efter varandra gång på gång på gång. Började kännas lite panikartat då jag inte fick någon vila utan fick andas i lustgasen hela tiden. Ville ha eda och läkaren kommer in 22.50... men då var jag öppen 7cm helt plötsligt. Barnmorskan trodde inte edan skulle hinna verka och läkaren kunde ändå inte sätta edan pga att det inte fanns någon värkvila (kunde inte vara still under värkarna). Han gick och skulle återkomma efter en stund. Vid nästa undersökning 23.50 skrek efter jag efter eda och vägrade (som ett trotsigt barn haha) att typ fortsätta (sa enligt sambo att de fick söva ner mig).. då var jag fullt öppen och bebisen hade åkt ner! Krystade 2 krystvärkar sen var han ute! Barnmorskan ville att jag skulle försöka hålla emot krystvärkarna för att minska att spricka... men det var heeelt omöjligt!

Jag sprack grad 1 bara pyttelite i mitt gamla klippärr efter förra förlossningen. Bebisen (lillebror) mådde jättebra hela tiden. Barnmorskan skrattade och sa att det inte såg ut som att han ens märkte att han förlöstes, så påverkade hjärtljud och blodprover var det.

Nu är vi på BB. Så skönt att det är gjort! Vi får stanna hela familjen, skönt att det var lugnt just när vi kom. Jag är trött men bebisen vill vara vaken och amma.. varför ska han sova? Han märkte ju knappt förlossningen? Haha.

Grattis till er andra som fått! Och lycka till ni som väntar <3

Vi kvinnor och våra kroppar är fan så sjukt bäst!

Menade såklart - opåverkade hjärtljud

Åh! Har tänkt på dig eftersom vi kom igång samtidigt. Fantastiskt bra kämpat! Du är fantastisk!

Så olika det kan bli <3 men nu är hon här och vi är tacksamma över vården i vårt land. Har tidigare själv varit med om missfall som blivit väldigt kritiska och fått opereras akut osv. Det får en att tänka till och uppskatta resurserna som finns för mödra- och barnavård här i Sverige <3 njut av varandra! Nu har ni livet och kärleken framför er! Stoooor kram!

Fick rosafärgade flytningar/lite blod direkt efter hinnsvepning på måndagen som höll i sig varje dag, sedan kon förlossningen igång fredag eftermiddag!