T90 skrev 2018-06-01 12:32:06 följande:
Först å främst, be inte om ursäkt! Du är ledsen, orolig och frustrerad. Det är inte att vara negativ.
Känner så väl igen mig. Du mår skit och så är det... Vissa dagar värre än andra. Man vill bara tiden ska gå, och jävlar vad den ska gå långsamt just då...
Min sambo tyckte också det var sjukt jobbigt att prestera vissa dagar.... Att sexlivet känns förstört känner jag också igen, vi pratade och pratar mycket om det. Hoppas ni också kan göra det.
Sen när man plussat kan jag tro att Det tar tid att få det "normalt, spontant och luststyrt" igen. För oss har det inte kommit dit än. Vi är rätt slut båda två på alla plan, men vi ska leva ihop och tror på att det kommer komma tillbaka.
Jag är så frustrerad och ledsen och håller på bli en psyko :( tvingar mig själv att vara lugn men sen brister jag i tårar o ilska o ser bara svart framför mig. jag vet inte hur jag ska orka mer, känner mig helt knäckt! Han har så svårt o prata om såna saker, jag fattar inte vad grejen är.
Vi kommer aldrig plussa så här. Jag vill inte heller ha i minnet att det var så här det gick till när vi plussade. Vill att det ska vara ett fint minne. Men vi är så långt ifån nu :( vilket jävla helvete till helg :(