Era erfarenheter av socialtjänsten?

Jag har tyvärr bara negativa erfarenhet i den mån att de inte gör någonting alls. Min dotter blev slagen av sin pappa (vi är skilda) och det enda de gjorde var att prata med honom och tala om för honom att man inte gör så. Resten var upp till mig. De inledde inte en utredning trots att dottern bekräftade händelsen.

Jag är nöjd med socialtjänstens grenar däremot. Familjerätten och familjestödet, de är fantastiska men har inte så mycket makt tyvärr.

Vilket lärosäte och vilken termin?

Tror uppfattningen av bemötandet skiljer sig enormt beroende på omständigheterna. Tex om man kontaktar soc frivilligt eller om man motvilligt blir utredd. Och såklart om beslutet som fattas går en emot eller inte. Sedan kan det ju även ha att göra med klienternas inställning till saker i allmänhet - har man en pessimistisk livssyn så inverkar ju det på upplevelsen.

Så länge du är saklig, respektfull och jobbar rättssäkert så borde du känna dig nöjd. Ibland måste man ju ge negativa besked, men om man gör det på saklig grund och med respekt för klientens upplevelse så tycker jag att man bör känna att man gjort vad man kan.

Jag har sett lite utav båda sidor, och som klient uppskattade jag att bli tagen på allvar och att få nödvändig information. Det verkar inte som om alla är så positiva till att upplysa klienter om deras rättigheter, men det tyckte jag var jätteviktigt att jag fick veta, särskilt utan att behöva tjata eller ens fråga.

Har sett en handläggare som skrev helt fel saker i protokollet (dvs hon hade hört fel, inte lyssnat tillräckligt noga så det blev rätt knasigt i anteckningarna), denna blev veckan efter sjukskriven så uppenbarligen inte helt med på banan.  

Har fått bra bemötande då barnens skola anmälde, trots att de tom skrev i anmälan att de iNTE hade någon oro för oss som föräldrar men ändå ville vara på den säkra sidan (men uppenbarligen anmälde de ändå), handläggaren blev något konfunderad och lade ner det hela. 

En som jag känner, vars ex-fru tyvärr är sjuk med vanföreställningar, har fått genomlida flera olika utredningar pga att att det gjorts anmälningar mot henne, men eftersom de haft gemensam vårdnad har han blivit indragen varje gång också. Nu har han tack och lov ensam vårdnad, men inte pga Soc, utan pga att han tog steget att kontakta advokat. Tyvärr har Soc så lite att säga till om och de verkar ofta formulera anteckningarna så att det ska låta som att de gjort det de ska, medan de som suttit med på mötet anser att viktiga saker inte togs med i protokollet.

Jag har läst flera olika protokoll ur olika utredningar och blir lite mörkrädd hur dåligt vissa handläggare skriver. Man förväntar sig att det ska vara korrekta meningar och  rätt information men ibland har det varit rätt undermåligt. De har en mall de ska följa men när det kommer upp saker som inte riktigt passar in i mallen verkar de hoppa över det (åtminstone lit mindre erfarna handläggare) De verkar ständigt oroade över att själva pekas ut som att de gjort fel. 

Alltid negativt.

Massa hem besök av soc och polis när jag var liten fick en då bo med mamma som hade metalskötare som kom på besök hela tiden.

Schtofoni och soc gjorde inget

Min syster fick kontakt familj soc sa du är så liten så du skulle en då ej komma ihåg.. va?

Sen försökningstöd pga av sjukskrivning soc trodde ej jag var sjuk ringde läkaren och frågade om jag var sjuk...på riktigt..

Sen nä soc lyssnar ej på en..

Sen undrar jag varför invandrarna kommer undan så lätt och får. Soc så till o med att min medicin var för dyr...

Finns det likvärdig?

Har bara negativt om socialen tyvärr...

Nej jag har ALDRIG fått ett bra bemötande i kontakten med soc.

Både gällande barnärende samt försörjningsstöd.

Socialsekreterare kan inte, alternativt vill inte följa lagar och regler utan utnyttjar den makt de tyvärr sitter på!

Har även arbetat på mottagningsenheten, samt försörjningsstöd och några vidrigare kollegor har jag aldrig varit med om. Bara kafferaster och skitsnack! Slöaste jobbet nånsin.

Du kommer garanterat bli hatad av många ts (troligen de allra flesta) och det kommer vara med all rätt.

Utbildningen är dock en riktig flumutbildning så den klarar du halvsovandes.

Tack för svaren allihopa, låter tyvärr som de flesta haft negativa upplevelser av socialtjänsten. Verkligen trist, man tycker ju att en sån viktig del i samhället borde fungera bättre.

Däremot tycker jag inte att det varit någon flumutbildning hittills och tänker undvika att bli hatad så gott det går, genom att följa lagar och regler. Hoppas verkligen inte att jag hamnar någonstans där man bara har kafferaster, dricker inte ens kaffe 

En till fråga, tycker ni att arbetet är väldigt personbaserat? alltså att vem man får som handläggare spelar stor roll?

Eftersom beslut tas godtyckligt så är det självklart personbaserat. Men det är ingen större skillnad utan det är som att välja mellan pest eller kolera, att hoppas på turen att få en vettig socialsekreterare kan man som klient glömma!

Ja det spelar stor roll, främst hur erfaren handläggaren är och hur mycket "drag" det är i personen. En del handläggare sitter och jobbar stenhårt på att verka neutrala och bara notera vad som sägs, med andra faktiskt vågar ha förslag eller ställa lite tuffare frågor när tex en förälder uppenbart sitter och ljuger om den andra föräldern. Det är den sista sorten som vi behöver! 

I fallet med vanföreställningar som jag nämnde tidigare i tråden, har det varit flera utredningar och bara i den sista var det en mer rejäl handläggare som faktiskt satte lite hårt mot hårt och ställde krav på den sjuka föräldern (som vägrat ta emot den hjälp som finns).
Den första utredningen ( då var förstås allt nytt för Soc med, denna person var inte känt sedan tidigare) men då "följde de mallen" som handläggaren käckt förklarade. Bara det att allvarlig psykiskt sjukdom inte riktigt platsade i mallen. Man försökte föra ett normalt samtal med personen men det går ju inte när man sitter med en person som tror att den är styrd telepatiskt av en yttre kraft via sitt internet! De bad inte ens om läkarintyg trots att den andra föräldern talade om att det fanns diagnos satt. (i utredning nr 2 tog de in sjukintyg efter tjat) , att då sitta och fråga om barnen får mat och har rena kläder - det blir bara alldeles för dumt, men handläggaren hade uppenbarligen inte redskap för hur hon skulle hantera detta. Sånt här hoppas jag man får internutbildning för.  

Blev utredning efter våld i hemmet. Jag var helt förstörd när jag pratade med 2 socsekreterare. Men trots det erbjöd de bara hjälp om det skulle krisa sig rejält som att jag inte har några pengar eller en plats att sova på med mitt barn. Så jag har bara positiv erfarenhet trots att jag är uppenbarligen är inte perfekt mamma. När jag läser om omhändertagande som påstås vara felaktiga slår det alltid mig att föräldrarna inte ser några brister på sig. Inget jobb, dåligt förhållande, ingen kontakt med deras familjer osv men de är helt perfekta i sin föräldraskap.

Härligt initiativ!

Soc har verkligen saboterat för mig och räddat mig, det har helt berott på människan som bestämt i varje enskild situation.

Min mammas man förgrep sig på mig som barn.

Soc fick in anmälan och lösningen var att jag skulle ha ett hänglås så mannen inte kunde komma in till mitt rum och våldgästa. Vi bodde kvar med honom det brydde socionomenkärringen sig inte om.

Sen bytte vi handläggare till en yngre kvinna och när hon fick vårt fall då plötsligt skulle jag och syster på fosterhem dagen efter, vi skulle hämtas av polis 5.00 på morgonen och bara ta med 4-5 saker det viktigaste de skulle hämta oss i pyjamas. Men då steg min pappa in när han fick veta beslutet och sa att vi får bo hos honom och vi flyttade dit.

Har fått hjälp med lägenhet av Soc och det var jättebra hjälp.

Så enligt mig beror det helt på vem som tar beslut vem som har hand om ett fall. Om du är en människa som vill göra skillnad då engagerar du dig och kommer ta fallen seriöst men är du som tanten jag hade, som tyckte hänglåset skulle lösa problemet, då är du bara där för lönen.

Vad som kunnat varit bättre:

- Fråga aldrig ett barn var det vill bo

- eller om det tycker mamma pappa gör rätt / fel

För besluten som kommer läggs på barnets samvete i och med att ni begär sånt svar.

Vuxna val ska inte blanda in barnen de ska skydda från att behöva göra val.

- Är ett barn och bor med förövaren kontakta anhöriga först och se efter boendelösning med de, innan ni drar slutsatsen att hämta upp en i pyjamas med massa främlingar och poliser helt i onödan det blir bara våldsamt och traumatiskt.

- Men bor ett barn med förövaren så se till att barnet förflyttas

Slutligen vill jag säga :

Är du en bra person då behöver du inte oroa dig för att göra ett dåligt jobb , de som vill utvecklas mest och lägger energi på att göra ett bra jobb, de är redan de allra bästa så klappa dig på axeln för du är redan bra!