Anonym (Jag.) skrev 2018-03-29 17:22:53 följande:
Jag har aldrig haft med soc att göra, innan, trots vuxna barn. Men när jag träffade på partner som jag fick mina minsta nuvarande barn med, drogs jag in i det. Han var våldsam vid mig. Redan på BB. Och jag var rädd för han. Det blev en orosanmälan om våld.
Utredning skedde. O han ljög sig ur allting. Så dom på soc inte visste vem dom skulle tro på. " ord mot ord" står det i pappren. Jag var grymt orolig över barnen. Då jag begärde skilsmässa pga våld. Och han hade umgängerätt. I vilket fall, har jag haft några års helvete från han. Med kränkningar. Skrikit på mig hemska saker inför barnen! Psykat ner mig mm. Men så fort soc blir inblandade, pratar han bort det. Och sedan görs ingenting? Jag har ändå försökt att larma mycket, om min oro om barnen.
Dock, hade jag en bra soc sekreterare, som förstod jag tyckte det var jobbigt med hans humör. Men hon kunde inget göra sa hon. Så allt är avskrivet. Och jag försöker att läka mig själv nu, samt att jag måste hålla koll på hur barnen mår hos han. Och hålla han lugn. Han blir endast lugn, genom att jag låter han veta vad jag gör på dagarna. Och att han kan hålla koll på mig varje dag via mail. Då kommer inga utbrott. Så jag vill varken säga bu eller bä. Det rådet jag kan ge, är att du ska tro på dom kvinnor som blir misshandlade.
Jag beklagar en jobbig situation.
Men med det sagt så ska soc inte utreda brott. Du bör anmäla hans trakasserier och stalking till polisen. Även nu, när han tvunget ska veta vad du gör med barnen för att "hålla sig lugn" som du skriver. Spara mail och sms, och sedan vägrar du berätta för honom en gång, och sparar bevis från vad som sker då. De utbrotten du talar om alltså. Eller tex hot om våld. Vad han nu än gör.
Det ÄR svårt för soc när ord står mot ord, för de vet ju inte det du vet, eftersom de inte har sett med egna ögon inifrån, och eftersom han är vårdnadshavare kan soc inte bara utan lagstöd ta de rättigheterna ifrån honom. Det handlar alltså itne om de tror på dig eller inte, utan ofta om det finns grund att tillsätta någon insats eller inte. Soc kan mycket väl
tro att det sker någon typ av vanvård, men ibland kan man ändå inget göra, för man får inte agera på lösa grunder eller magkänsla. Det är inte rättssäkert att ha det så.
Och om du som mamma då är bra med barnen finns inte grund till tvångsomhändertagande, och sätter sig mannen samtidigt emot frivilliga insatser så är det ett dödläge. Det man får göra då är att polisanmäla det som är brottsligt enligt lag och sedan fortsätta orosanmäla, gärna om man har mer konkret information som visar på hur han beter sig och hur det drabbar barnen.
Det är givetvis ingen bra situation du råkat ut för, men det är bra att du som mamma har agerat och gjort vad du kunnat för barnens skull. Fortsätter det så tycker jag inte att du ska ge dig. Soc blir ofta lit mer vaksamma ju fler anmälningar det inkommer i samma fall. Bara det i sig säger ju liksom något. Så fastän man kanske inte hade tillräcklig grund förra gången så kan det vara så att man får det över tid, när fler och fler olika saker inte verkar stå rätt till.
